“Fortare vinter”, Stockholmsavdelningen.

Nu är jag förstås mest upprörd över kameran, som skulle vara världens bästa köp OCH DYR. Det där PMB-systemet blir jag aldrig sams med. Varje gång jag ska använda det är något ändrat. I stället för att på 5 minuter spara en film tog det ikväll 1 1/2 timme. Jag måste sätta mig in i programmet på nytt varenda gång. Oj, vad jag saknar min gamla enkla kamera. Sedan kom jag inte in på Youtobe heller utan en massa krångel. När jag kommit så långt hade jag nästan tappat lusten att skriva i bloggen. Tur att jag inte har en man hemma, som vill ha uppmärksamhet. Då hade jag aldrig kunnat hålla på med det där.

Vi har i alla fall tävlat idag. Inte var jag så upplagd, när jag åkte hemifrån. Jag kände mig ganska mätt på agility och inte tänd alls. Kallt var det och dunväst, fodrad mössa, vantar och yllelångkalonger behövdes verkligen trots att solen kom fram ett tag. Väl på plats blev det annorlunda. Bara att träffa alla underbara tävlingsmänniskor, som jag inte sett på ett tag blev jag glad av. Kickans kram och Tonys komplimanger kommer att hålla mig igång åtminstone en vecka till,  kanske mer. Jazz debuterade i agilityklass 3. Mitt mål var bara att få ett godkänt lopp och det fick vi. När jag ser filmen förstår jag varför vi har svårt att klara tiderna. Jag ser ut att springa i tuggummi och dessutom i “slow motion”.  Stackars Jazz. Han är så duktig, men förlorar på att ha mig i släptåg. Kan jag bara få framåtskicket att fungera, så kommer han att gå mycket fortare.  Nu fick han 5 fel på balansen också. Det förstår jag, för att ta kontaktfält, när jag är på andra sidan av en tunnel, som ligger under balansen har vi inte lyckats med på träning heller. Han hoppade i alla fall inte ut på tunneln, när han blev orolig över att jag var så långt borta.  Bara att träna mer på det. Han kom på 22:a plats av 51 startande. Med 49% diskade är jag glad att vi fick ett godkänt lopp. Här är filmen:

Vi tog en timmes promenad tillsammans med Maggan och Eja och så småningom blev det dags för hoppklass 3. Inte nog med min sega löpning. Jazz gjorde ett jättefint lopp, men jag gjorde bort mig, när jag skulle visa näst sista hindret, så det blev en vägran och 5 fel. Tidsfel fick vi också och kom på 26:e plats av 54 startande. Man ser på båda filmerna hur Jazz vänder och väntar in mig, när jag är efter. Det är på gott och ont. Han tar inga hinder, som han inte ska ta, men det blir längre sträckor för honom och därmed tidsfel. Här är hopploppet:

Konstigt och skönt var det också att jag som blir så andfådd av att gå i en uppförsbacke inte ens flåsade efter något av loppen. Mitt Hb var 96 i måndags och trombocyterna var 20. Immunförsvaret var någorlunda 3,2. Jag har ju fått byta behandling igen. Det är tydligen svårt att hitta något som kan knäcka cancern. Nu är det Revlimid igen och för att inte få blodproppar av det måste jag ta en Fragminspruta i magen varje dag. Tur att det inte är bikinitid. Magen är full av röda märken efter sprutorna. Den ser helt enkelt hemsk ut. Nu är det cortison också en gång i veckan. Det gäller väl att bita ihop och stå ut.