Nu börjar det hända saker. Jazz har varit en liten fegpropp en lång tid. Han har varit rädd för vissa hundar och inte vågat gå förbi alternativt skällt ut dem. Jag har lärt honom att när han blir rädd ska han komma till mig, så lyfter jag upp honom. Förra lördagen tog vi en promenad längs Lillsjön. Med solen i ögonen såg inte jag att en man med en labbe satt vid sjön. Aston hälsade lugnt på hunden och Jazz sprang iväg med sin boll. Det triggade jaktleken för den 8 månader gamla labben. Jazz sprang flera varv runt mig, men eftersom labben var en meter bakom hann han aldrig stanna. Någon dag senare kom en lycklig schäfervalp springande ikapp oss. Aston brydde sig inte alls och jag sprang och stoppade schäfern, men Jazz blev rädd och sprang iväg ifrån oss. Det kändes inte bra. Har han slutat att lita på mig?
Under senaste veckan har Jazz övat på Aston. Han har fräst och morrat ett par gånger. Aston är ju så snäll. För det mesta går han bara undan. På ridhusträningen igår såg jag en förändring. När vi plockar hinder brukar hundarna få springa fritt. Aston är då jättelycklig och rusar runt med bc:na. Jazz brukar gömma sig i sin bur eller sitta nära den, så han kan gå in. Igår däremot var Jazz med och sprang. Vilken tuffing plötsligt! I morse mötte vi snälla gamla schäfertiken Sanna. De tycker om henne, men Jazz har ändå varit lite vaksam. Nu blev Sanna glad och inbjöd till lite lek. För den gamla hunden handlar det mest om två krumsprång och inte mycket mer. Aston tittade på henne och fortsatte sitt nosande på marken. Jazz brukar bli lite rädd. Idag fräste Jazz till och Sanna gick därifrån. Vad han växte! Sedan praktiserade han samma fräsande till Lina, grannens gamla terriertik, som inte accepterar andra hundar, men hon älskar Jazz. Med Jazz vill hon leka, men har han sin boll med sig, så är han svårflörtad. Nu blir det spännande att följa fortsättningen av den här utvecklingen. Hoppas att Jazz inte morrar åt domaren på utställningen nästa vecka i alla fall. Ett nytt liv är det för jag har fått sära på Aston och Jazz ett par gånger den här veckan. Senast idag, då jag tog fram balansplattan, som vi inte använt på länge. De bara älskar att stå på den och bli matade med godis. Nu gällde det att komma upp först och få största utrymmet.
