Stockholmsmässan.

Phuuuu!!!  Nu är det gjort! Utställningar är verkligen inte min grej, men två gånger om året kan jag stå ut eftersom jag har en fin hund. Dåligt samvete hade jag, för inte hade vi tränat den här gången. Jag hade ju ändå betalat 395 kronor för att få visa Jazz. Mer ågren fick jag, när jag hörde att det var 91 papilloner anmälda. Vad skulle vi dit och göra då? När nummerlappen kom stod det 65 pappisar i öppenklass. Jisses! Det blir konkurrens. Sedan visade det sig att i öppenklass vuxna hannar var det 13 hundar. Det kändes mer överkomligt.

Men för att börja från början. Det gällde att hitta ett bra schampo för tillfället. Jag pratade länge med Helen om det och åkte sedan med min lapp till XL-Zoo. Där engagerade de sig verkligen och jag kom till slut hem med ett set med 4 olika flaskor, som skulle masseras in i pälsen i tur och ordning. Aston fick vara försökskanin och han blev väldigt fin i pälsen. Det grisiga vädret gjorde att jag ville tvätta Jazz så sent som möjligt, så han inte skulle hitta smutsa ned sig igen.

Efter att ha packat bilen med alla väskor åkte vi till Gudrun i Sätra. Där blev det först god middag med lite vin och sedan stor-tvätt av Jazz i tvätthon. Jätteskönt eftersom jag kunde stå rak. Min rygg blev så glad. Tidig morgon var det sedan och tur att jag åkte i god tid. Efter att jag till slut hittat en ruta att parkera i var det minst 20 meter kö till parkeringsautomaten. Sedan med rullvagn och bur från garaget var det säkert 200 meter kö för att komma till entrén. Jag tänkte att Jazz kunde kissa på någon av de 2 små gräsplättarna, som vi passerade i kön, men icke. Han mådde bäst då han fick sitta i rullvagnen och spana på alla, som var omkring. Många stora hundar i kön var det lite läskigt att vara för nära. Väl inne jobbade veterinärerna på så snabbt de kunde. Jag fick hålla Jazz i famnen medan han blev kollad, så tjänade de in lite tid med alla stora hundar, som skulle upp på bänken. Inte hann de titta på några vaccinationsintyg heller.

När vi sedan hittat vår ring skulle jag på toa och fick förstås inte ta med hunden in. En snäll flicka i en monter passade Jazz som tur var. Sedan rullade det på som det brukar på utställning. Jag kände igen många av de andra utställarna, men hann bara prata med de, som satt närmast. När det blev vår tur och vi traskade runt i ringen med de 13 hannarna skötte sig Jazz underbart fint. Han gick med spänstiga steg och svansen i topp. På bordet märktes det ändå att han inte tränat. Han drog ihop sig och tryckte sig mot mig med sänkt svans, när domaren kom med händerna mot honom. Han lugnade sig och hon fick känna på honom och titta i munnen, men jag tänkte att nu får vi nog neddrag. Ett par gånger fick vi spatsera ensamma fram och tillbaka och så satte de upp röda lappen och ropade “EXCELLENT”. Vad roligt!!!  Det var 11 excellenta hannar. 4 blev placerade och vi var inte bland dem, men jag är jättenöjd ändå.  Här är kritiken: “Red sabel with goodeaus round levers, round scull, good stop, well balanced muzzle, good mouth, good front, develled topline, good tailset, moved well.”  Domaren hette Pat Munn och var från Storbritannien.

Svårare var det att få Jazz att kissa utanför mässan. Jag var ute minst 7 gånger och gick under dagen, men han ville inte. Omvägar gick han kring andras kisspölar. Det kanske luktade stress av dem – inte vet jag. Han höll sig hela dagen från kl. 06.30 tills vi kom tillbaka till Gudrun i Sätra. Förstås gick jag runt och tittade på alla stånden. Det var så trångt p.g.a.alla människor med och utan hund, så Jazz fick sitta på armen eller sova i sin bur medan jag k tittade runt. Lite stolt är jag över att jag bara handlade för 30 kronor, men hade en stor kasse med presenter och prover med hem.

Vid Strömsholms stånd kom alla känslor tillbaka från Astons operation. Mina tårar rann, så jag knappt kunde prata. Fick i alla fall fram att han varit hos dem och varit så dålig, men nu är så pigg, duktig och glad. Nu har jag lovat att skicka bilder på honom och berätta lite, så de kan ha det på sin hemsida. Det känns riktigt kul faktiskt.

I eftermiddagsmörkret hämtade jag Aston hos Gudrun och fick en härlig middag igen. Provade nya “rondellen” i Rissne på hemvägen och det var ett nytt äventyr. Ett par varv extra blev det innan jag kom rätt. Trötta och nöjda var det riktigt skönt att vara hemma igen.