På sista ridhusträningen var vi lyxigt bara 3 stycken. En liten bana med slalom och blindbyten blev det och den kunde tas från båda håll. Jazz gick bra och hittar slalomingången själv i högerslalom. I vänsterslalom är det svårare. Då går det bäst om jag kommer bakom honom. Står jag 10 meter ifrån springer han ibland raka vägen förbi. Han har klarat ingången själv tidigare även från vänster, så vi får väl repetera några gånger till, så kommer det nog tillbaka. Aston fick också göra banan åt båda håll, men med nedlagda hinder. Han var också duktig. Har film på Aston. Den sätter jag in en annan gång.
Det som inte var bra var mitt knä. Det gör för ont. Jag kan bara inte springa. Den menisk, som varit trasig i flera år (jag magnetröntgade för ca 3 år sedan) har nog spruckit mer. Det bekymrar mig verkligen. Alla sorters knästöd har jag, men inget hjälper. Tur ändå att jag kan gå. Idag köpte jag en motionscykel och hoppas kunna stärka benen med den.
Mitt under ridhusträningen ringde min läkare. Mina värden är inte bra, men heller inte livshotande. Han var nöjd med att Hb:t gått upp till 108 med hjälp av epo, att trombocyterna ökat från 14 till 43, att de vita blodkroppar, som skyddar mot infektioner bara var 0,4 tyckte han att jag ändå kunde klara mig med. Lite oroligt eftersom jag inte får vaccinera mig mot influensan. M-komponenten har gått från 20 till 9 och det är bra. Nu ska jag påbörja en ny månad med samma cancermediciner på måndag. Datortomografin, som jag gjorde för ett par veckor sedan visade bl.a. ihoptryckta kotor i ländryggen, så det förklarar mina ryggsmärtor och även det som strålar ned på baksidan av vänster lår. Myelomförändringar i vänster bäcken var det också, så nu ska jag få strålning. Phuuuu!!! Det är roligt nästan jämt! Jag har avreagerat mig med att ta en lång kvällspromenad med hundarna och sedan tränat tandborstning på dem.
