Resumé av 2011.

Nu ska jag försöka komma ihåg vad vi gjort under året. Det började ju väldigt bra med mycket snö. Jag åkte mycket längdskidor i Gröna Dalen och på Lillsjön. Hundarna sprang med på Lillsjön och fick härlig motion. Jag åkte långfärdsskridskor utan hundarna några gånger på sjön och vi tog mängder av promenader på isen tillsammans med andra hundägare. Vi gick fritt i skogen i djupsnö för att Aston skulle träna sina bakben och ryggen. En kanonrehabilitering. En fjällresa med turåkning och lite slalom i Bruksvallarna blev det i mars fast då var vädret inget vidare. Det blåste, så man fick hålla sig i dalarna.

Jazz var på Albano med dålig mage på vårkanten. Förmodligen var det inget farligt, men jag blev orolig, när han kräktes. Kycklingmamma=jag.

Jag fick en Iphone av mina barn och jag gjorde praktiska provet för tävlingsledare i agility. Helen kom i slutet av maj och vi ställde ut hundarna i Österbybruk. Sedan kom tävlingssäsongen igång på allvar. Vi åkte runt i mellan-Sverige nästen varje helg. Jazz gick från klass 1 till klass 3.  Sista tävlingen för hösten blev i Rättvik med blandat resultat, men vi är fortfarande nybörjare i klass 3.

Utställning på Stockholmsmässan gick bra och Jazz blev excellent igen och har fått en avelsförfrågan. Kul!

I maj började jag en ny cancerbehandling och är förvånad över att jag kunnat tävla så mycket som jag gjort. De bytte behandling 4 gånger eftersom den inte tog utan bröt ned mina blodkroppar bara. Flera blodtransfusioner gjorde att jag ändå orkade tävla ganska bra.  Nu, när året är slut går jag fortfarande på behandlingar och vet egentligen inte hur det ska sluta, men jag tror att det går åt rätt håll. Tyvärr har datortomografen hittat förändringar i vänstra bäckenbenet, så det blir strålning i januari.

En toppaformenkurs för Anna Muller gick Jazz och jag i våras och den gjorde nytta. Sedan gick vi kurs för Camilla Brundin och det var också bra. Det var en solig, torr och varm sommar vad jag minns, men också några tillfällen då jag åkte och tävlade i ösregn och åska.

Höjdpunkten på året var ändå att Mona kom hem över jul och nyår. Ingen kan nog förstå hur mycket man kan längta efter en dotter, som bor så långt borta. Jag kände mig plötsligt som en hel människa. Förmodligen gör jag inte det annars.

Slutet av det här året har vädermässigt varit som en mörk, blöt, blåsig höst. Ingen snö och ingen is på sjön. Hundarna ser ut att ha vandrat i svart bläck, när vi varit på promenad och det blir många turer i badkaret.