Det har gått några veckor sedan tävlingarna i Kista. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det var lagtävlingar den 5:e och 6:e januari. Vårt lag Väsby-mini-mix skulle bara tävla den 5:e. Eva och Iza kunde inte vara med, så vi skulle starta med 3 hundar. Då blev Maja halt och vi hade bara 2 hundar kvar. Vi bestämde oss för att inte starta alls eftersom vi skulle vara diskade redan före start. Tur var det i alla fall för jag blev kanon- förkyld och låg i soffan och suckade i flera dagar.
De individuella tävlingarna den 7:e och 8:e var Jazz anmäld till. Vi hade tränat så mycket och sett fram emot de här tävlingarna, så jag lät Jazz starta. Duktiga Elin Falk tävlade med honom. Jag körde Jazz till Kista på morgonen och hämtade honom på kvällen. Elin och Jazz gjorde bra ifrån sig. De hade aldrig gjort något tillsammans tidigare, så jag var fascinerad över att Jazz följde henne så bra. Elin var väldigt tydlig i sin handling, så han behövde aldrig bli tveksam. Eftersom Elin inte kände Jazz, så sejfade hon mycket och det tar ju lite längre tid, med resultaten var kanon. Birgitta och Bertil skickade ett sms och skrev att Jazz var 2,2 sekunder från SM-pinne. Här är deras första agilitylopp:
Efter några timmar var det dags för agilitylopp 2. Det var mycket folk i publiken och Jazz fick nog för sig att jag var där och började leta mitt i loppet. Lilla gubben var så olycklig. Det känns nästan jobbigt att se filmen:
Elin satt med Jazz i knäet och gosade på eftermiddagen och hopploppet gick sedan riktigt bra trots att båda var trötta:
Elin och Jazz.
Det blev 0 hinderfel, men några sekunder för mycket.
Jag var så sugen på att vara med i Kista, så jag trotsade min förkylning på söndagen. Jag satt för mig själv och gick ut i skogen mellan loppen. Jag kände mig yr (riktigt snurrig och vinglig) och jag darrade. Jättekonstigt tyckte jag för jag hade i alla fall inte feber. Konstigt nog gick loppen riktigt bra. I första hoppklassen sprang jag för långt före Jazz förbi slalom, så han missförstod. Det blev 5 hinderfel och tidsfel.
I andra hoppklassen nollade vi helt. Han klarade både hinder och tid. Kanonduktigt! Det blev en 20:e-placering av 59 startande. Inte lätt att tävla mot eliten.
I sista klassen blev det också 0 hinderfel, med tyvärr tidsfel. Jag höll mig för mig själv mest och bad ingen att filma oss. Det hade varit kul med film på åtminstone sista loppet, för den banan hade några riktigt knepiga passager. Vi startade då som nr 33 och bara 5 ekipage var godkända före oss. Vi kom 10 tror jag.
Sedan har jag kämpat med min förkylning och gör det fortfarande. Dessutom åker jag till Strålningsenheten på Radiumhemmet varje vardag och får strålning på vänstra bäckenet. Det är en 5 cm stor tumör, som de hoppas få att sluta växa. Tydligen är det början på en kompression på L3 också och det känns ju inte särskilt kul. Det förklarar den ilande smärtan som kör till då och då. M-komponenten har bara sjunkit till 8, så nästa vecka börjar en ny behandlingsmånad. Phuuu!!! Vad jag är less.
