Archive for augusti, 2009

Lek och träning hemma.

31 augusti 2009

Ensamma hemma var 2 duktiga hundar i lördags medan jag var med väninnor på konstrunda. Trevligare hade de på lördagen. Då var de med Marianne och mig på spelmansstämma i hembygdsgården i Kungsängen. Det var en skön dag. Vi hade hela dagen mys på gräsmattan och lyssnade på folkmusik. Många gamla bekanta till mig var också där. Mitt knä växer till en fotbolls storlek efter varje promenad, men blir bättre efter ca 20 minuter med isklumpar runt. Alltid är det något…… Jazz har verkligen hamnat i ett konvalesenthem. Vi gör bästa möjliga av det. Promenader trots knäet och Aston får sin träning i stegen. Jazz springer glatt mellan ett par skidstavar. Han är helt rumsren nu. Jag undrade hur det skulle gå, när det blir kallare och altandörren är stängd, men han säger till så bra. Nu har jag tagit bort kompostgallret runt hans säng, så han kan röra sig fritt precis som Aston. Det fungerar jättebra. På morgonkvisten har vi en liten mysstund i sängen alla tre. Däremot hoppar inte Jazz upp varken i min säng eller i soffan. Om han inte vill eller kan vet jag inte. Kanske är det så att Aston har talat om att det är hans område, för Jazz har aldrig ens provat. Han hoppar ju upp på stenar i skogen.

Idag fick jag en ny upplevelse. Aston, som inte har velat leka dragkamp på flera år visade plötsligt idag att det visst kan vara roligt.

dragkamp hemma

dragkamp hemma

dragkamp

dragkamp

Jazz tog en fjäril

Jazz tog en fjäril

Aston har paus.

Aston har paus.

Annonser

Menisken trilskas och Aston har simmat.

27 augusti 2009

Nu ger den sig till känna igen den där menisken, som jag skulle ha opererat hösten -06. Synd att jag inte gjorde det. Ett gympa-pass med hopp på ett ben fick smärtorna att komma tillbaka. Jag som inte känt någonting på hela sommaren. Nu sitter knästödet där igen. Tur att det finns reservdelar….

Hundarna verkar må fint ändå. Jazz gör vad han kan för att slita sönder min trasmatta i köket. Den, som jag ärvt av min mamma. Det sticker upp några band och de är läckra att dra i och bita i tydligen. Han har börjat hoppa upp på stenar i skogen också precis som Aston, men han tycker inte riktigt om att gå ned från dem. Det kommer nog.

Aston har simmat igen. Vivi-Anne hjälpte till och det var bra. Han tycker att det är väldigt jobbigt, men han flåsade inte lika mycket den här gången. När jag lyfte upp honom efteråt för att torka honom skrek han till. Vivi-Anne tyckte att det såg ut som om ett bakben låste sig. För mig kändes det som om ryggen låste sig på honom. Någonting är inte bra där inne. Aston går ju också alltid på frambenen, när han kissar. Det är jobbigt för ryggen det också och det blir ju väldigt många gånger varje dag. Han har gjort det sedan han var 11 månader. Vivi-Anne hade en teori om att han kanske börjat med att kissa ”handstående” för att det gjort ont att lyfta bara ett ben. Kan det vara så att han undvikit smärta på det sättet?  Hans farfar gjorde ju likadant, så jag har trott att det var något genetiskt. Om ett par veckor ska Vivi-Anne massera Aston och även använda intrastrålar ( vad nu det är för något). Tydligen går de ned djupt i hunden. Det kan nog vara bra. Simning är nog bra i alla fall, men Aston fryser fast det är 22-23  grader i vattnet. Dessutom var han otroligt hungrig, när vi kom hem. Det räckte inte med hans vanliga ranson.

Jazz fick HP och blev BIM.

23 augusti 2009

Uppe med tuppen var vi och solen sken. Lite stressad av att man skulle ha jämna pengar till parkeringen. På McDonalds i Upplands Väsby gick de igenom alla sina kassor och fixade växel åt mig. Tack! Väl framme

BIR och BIM

BIR och BIM

Jazz med hederspris och BIM-rosett

Jazz med hederspris och BIM-rosett

Jazz med hederspris-rosetten.

Jazz med hederspris-rosetten.

Jazz med priser.

Jazz med priser.

…. OJ.. Vilken massa bilar. 40:-/bil—- inkomst till SKK???

Jazz hade startnummer 2. Jag är ju novis, när det gäller utställning, så vi satte oss bredvid Per-Inge, som är Astons uppfödare. Skönt med någon som kan tala om vad man ska göra. Det var 2 hannar i valpklass. Den andra var mer stabil i sina rörelser, men Jazz var mer utvecklad och hade bättre ögonfärg, så han vann. Båda fick HP. I konkurrens med Kaj Gängers tik hade han troligen vunnit om han inte snurrat runt efter min godishand. Domaren bytte hand på rosetterna och sade att vi skulle gå mer på ringträning. Vadå mer???? Vi har inte gått någon ringträning alls.

Aston tog det som en vilodag. Han låg mest stilla. När vi kom hem talade han ändå om för Jazz att han är äldre. Inte vet jag vad som hände, men plötsligt fräste Aston och Jazz tryckte in sig i ett hörn och gömde sig sedan under datorn. På sätt och vis var det skönt, för i vanliga fall går Aston undan för Jazz.

Vi har träffat Elvis

21 augusti 2009

Jo. Igår fick vi äntligen se den lille nye. ”ELVIS”. Han är ju väldigt söt. Jazz ville leka, med han var lite för intensiv, så vi tog isär dem. Jag fick plocka en massa plommon hos Birgitta och Bertil och eftersom det var varmt tillbringade Aston, Jazz och jag eftermiddagen vid Mälarstranden. Aston fick simma lite, men nu är det alldeles för kallt. Han frös enormt, så vi ska hålla oss till simning inomhus i höst. Jazz var i vattnet lite, men verkade inte alls tycka att det var kallt. Det är väl ungdomen….

I slutet av vår långa fina promenad i morse dök det upp en skata precis, när vi kommit ut från skogen till stora ängen. Jazz rusade efter och mitt hjärta åkte upp i halsgropen, när den eländes skatan återigen drog ut över stora vägen. Där är ett högt helt plank, men den eländiga skatan drog ned lågt och visade ut Jazz genom den lilla passage, som finns för att man ska kunna komma till busshållplatsen. Himmel!!! Skator är så utstuderat elaka. Jag sprang efter och ropade, som en galning. Bil-och bussförare såg nog inte den lilla hunden, men de såg en gallskrikande tant med flaxande armar, som tokrusade längs vägen. Skatan försvann ur sikte och Jazz kom tillbaka till mig och blev kopplad. Den duktiga pålitliga Aston stod kvar på ängen och väntade troget. Han rörde sig inte ur fläcken. Min trygga goa Aston. Efter den persen har vi tillbringat hela eftermiddagen på dam-lunch i många timmar. Båda hundarna låg lugnt och fint på gräsmattan och lyssnade tålmodigt på allt tjejprat. Vi är nog lika trötta alla tre efter rusningen idag och mina knän protesterar fortfarande ikväll efter sprinterlöpningen på asfalt.

Eric har börjat i skolan och Aston har simmat.

18 augusti 2009

Igår satt Eric i skolbänken för första gången. Jag fick äran att följa med och jag var en stund i Erics klass 1b och en stund i Carls klass 3b. Man känner sig ju lite hemma i skolmiljö och jag påmindes om att jag saknar mitt jobb. På hemvägen och på kvällen före sektormötet i Väsby tränade vi lite. Jazz provade gungan för första gången. Han fick gå upp på den, men jag höll i så den inte rörde sig. Sedan fick han ligga på nedre kontaktfältet och äta godis medan jag vickade lite lätt på gungan. Han var helt oberörd. En riktig tuffing. Sedan sprang han genom en lång lite böjd tunnel eftersom hans pipanka låg på ena sidan. Lite slalomport och kontaktfält med target på balansen gjorde vi också. Aston fick springa genom tunneln och träna med target för att inte känna sig åsidosatt.

Idag har hundarna haft lugnt och tråkigt. Jag har bakat, syltat och tagit hand om kryddor. När vi skulle ut kom det korta men rejäla skyfall. Ikväll har vi i alla fall haft lite aktion. Aston har simmat i Bålsta. Han tyckte nog att det var lite otäckt till att börja med. Ny upplevelse och nya muskler är jobbigt. Han flämtade väldigt efter varje varv, men hämtade sig fort. Jazz låg i sin bur under tiden, men när Aston var klar undersökte han allt i hallen och busade med Aston.

Eric i skolan

Eric i skolan

Så här roligt hade Carl första dagen på höstterminen.

Så här roligt hade Carl första dagen på höstterminen.

I

Skönt blåsig dag.

16 augusti 2009

En härligt frisk känsla idag. Äntligen kan man gå sina långa förmiddagspromenader utan att kvamna av värmen. 2 timmar både igår och idag. Mycket agilityträning kan man också göra på vägen. Det finns trädstammar att gå på, stenar att klättra upp på, backar branta som A-hindret, långa pontonbryggor, som gungar läskigt. Man kan stanna och stå kvar tills man får tillåtelse att gå, man kan springa ikapp och träna sprint med kompis på de stora gräsytorna. Aston och Jazz låg som remmar på gräsplanerna. De var väldigt trötta sedan.

 Medan de sov åkte jag till Barkarbyfältet för att få lite omväxling. Det var bilmarknad. En himla massa amerikanare bl.a. Det finns nog lika många gamla bilmärken som det finns hundraser i världen. Det var kul att se gubbarnas lystna blickar, när de körde ned huvudet under någon motorhuv. En del var klädda som garvade cowboys. Det fanns Volvo PV och amason bland veteranbilarna också. Det har jag ju kört. Kanske man själv skulle ställas ut som människo-veteran. Jag gillade T-forden, som farmor Anka hade.

Carl spelar horn.

Carl spelar horn.

Astons cavaletti-stege.

Astons cavaletti-stege.

Glad hornspelare

Glad hornspelare

. De hade mängder mad baja-major. Tänk om det skulle vara så på agilitytävlingar. Nästan en maja/ deltagare. Dyyrrt!!!

I eftermiddag har vi som vanligt tränat hemma. Jazz är nu på punkt 2 i Veronicas slalomprogram och även med targeten. Aston har gått i cavalettistegen.

Det har varit en annorlunda helg. Höjdpunkten igår var Carls konsert i Rosersberg.

Rehab, träning och kräkningar.

14 augusti 2009

Oj, oj!! Nu är man igång. Det är väl en läggningssak det där att man blir så intensiv bara man har klart för sig hur man ska göra. Med Jazz följer jag Veronica Baches upplägg. Igår tränade vi att springa mellan 2 skidstavar hemma. Jazz fattade fort och vi tyckte båda att det var jätteroligt. Han belönades med små bitar varmkorv och det var tydligen väldigt gott. Vi höll på en stund, så till slut hade det nog blivit en halv varmkorv. Sedan tog vi små promenader med Aston och hans viktmanchetter. Vid middagen åt båda hundarna bra som vanligt, men sedan……….  Sent på kvällen kom alltihop. Oj, vad Jazz kräktes. 6 -8 gånger kom mängder av osmält mat upp. Den lille stackaren. Så där mycket korv på en gång får vi akta oss för.  Han ville inte ens ta emot ett dentastix efter kvällsrundan. Idag på morgonen är allt som vanligt igen. Skönt.

Aston knallar på med sina manchetter och jag har också låtit tillverka en cavalettistege. Den är 220 cm lång, ca 6 cm hög och har 11 pinnar. Det fungerar riktigt bra för honom att gå över pinnarna. Den går också att höja 2 lägen om man vill senare. Efter ett långt samtal med Stefan Rosén idag har vi följande program för Aston. 1. promenad med viktmanchetter ca 3 gånger/dag. 2.promenad över cavalettistegen ca 2-3 gånger/dag.  3. Simträning en gång/vecka. 4. ligga på vibrationsplatta efter simningen och gärna så ofta som möjligt däremellan. Mälarens hundsim i Bålsta ska skaffa vibrationsplatta, så Stefan rekommenderade dem. Vi har tid för prova-på-sim på tisdag nästa vecka. Spännande!!!  5. Skaffa en pilatesboll, som Aston ska ligga på mage över för att stretcha ryggen. Den kan man då också vicka lite, så han får ryggträning. Jag frågade om lek med andra hundar och det är OK. Jag ska bara avbryta om det blir för intensivt med tassar som slår mot ryggen. Det är ju inga problem med grannens chiwawa Calle i alla fall. Hans matte har en power-plate. Om den går att köra lägre är 10 MHz kan Aston ligga på den. Helst ska det vara 5 MHz. Det är skönt att ha en linje att gå efter. Nu jobbar vi på. Kan jag sedan få Jazz att äta lite mer, så känns det OK just nu.

Jazz´s mjölktänder.

11 augusti 2009

Igår föll den sista hörntanden. Det var skönt att slippa operera bort den, som vi fick göra med Astons. Nu märks det att Jazz blir allt äldre. Vi har börjat med agility så smått. Han har fattat vad target ska vara till och trampar duktigt på den. Jag använder klicker nu. Det är första hunden, som jag klickertränar. Det känns bra. Aston hamnar också med på ett hörn och reagerar på klickern. Vi har targettränat hemma och idag var vi till klubben och provade att trampa efter balansen. Han tycker tydligen att det är riktigt roligt och kan hålla på länge. Han fick prova att springa genom första slalomporten också med sikte på godis, som låg på min uppochnedvända termomugg. Aston gick som vanligt en vända på ca 45 minuter med 1-kronor i viktmanchetterna. Han gör det bra och tycks acceptera att gå kopplad så mycket. Vi avslutade i alla fall med ca 45 minuter lösa hundar i skogen.

Dala-Floda utan att tävla.

10 augusti 2009
Jazz i tältet

Jazz i tältet

Jazz och Aston nybadade vid Sången

Jazz och Aston nybadade vid Sången

Jazz svalkar av sig i Sången.

Jazz svalkar av sig i Sången.

Hängbron

Hängbron

Det kändes lite speciellt att åka på tävling utan att få tävla. Det visade sig vara jättetrevligt ändå. Jag har tittat, filmat och hejat, träffat alla trevliga människor och bara haft det skönt. Hundarna och jag fick tillf’älle att bo i det nya lilla tältet. Tur att det var så fint väder. Tältet var inte det enklaste att sätta upp. Det skulle vara enkelt, men fållarna, som pinnarna skulle träs igenom är i ett material, som suger fast. Det blev mycket svett innan tältet var uppe. Vi sov gott där inne i alla fall. Jazz rusade in i tältet så fort vi kom nära. Han tyckte att det var en mysig koja. De var tysta och fina hela tiden trots att en del ljud från andra hördes in.

Vi turistade en hel del där uppe. Efter att ha sett på lydnadstävlingen på fredagen och nästan tuppat av i värmen var det härligt att doppa sig vid Kvarnen. Det var strömt. Vi kunde hålla hundarna, som simmade, men ändå var kvar på samma plats. Själva lade vi oss nakna i vattnet och bara njöt. Inga andra människor syntes till och omgivningarna var sagolikt vackra.

På lördagen åkte vi till sjön Sången, som har lång fin sandstrand. Både vi och hundarna njöt i vattnet och på stranden. Vi var runt på sight seeing också. Vi åkte över Kyrkbron till Wåhlsteds textilverkstad, Per Jonsgården och på loppis. Eva köpte en burk med hemligt innehåll för 2 kronor. Det låg en gammal 10-öring i. Vi gick på en hängbro över forsarna i Dalälven där SM i forspaddling gick. Tyvärr var tävlingarna slut för dagen. Det hade varit kul att se. Jazz tyckte att hängbron gungade för mycket. Först bar jag honom, men på tillbakavägen lade han sig ned, när det gungade för mycket och fortsatte själv, när det blev lugnare. Aston och Zingo knallade på som om de aldrig gjort annat. Middagen tog vi på en Thairestaurant. Det blev en prestation. Hundarna fick ligga under bordet på serveringen. De gjorde det bra. Efter att vi beställt och betalat fick vi vänta 1 timme och 40 minuter innan maten kom på bordet. Skönt ändå att kunna sitta  ute i linne och shorts sent på kvällen.

Efter söndagens tävlingar och inpackning i bilen åkte vi hem och gjorde några stopp på vägen. Bl.a. stannade vi vi Karlfeldsgården, där vi fikade och köpte lite loppisskålar. En hemslöjd utanför Enköping var vi också till. Det har varit en fantastisk helg med härligt väder. Aston traskar på med sina viktmanschetter. Jag har klippt lite päls på benen, så jag kan se om han tappar dem och det fastnar inte lika mycket päls i kardborrbanden.

Viktmanchetter

05 augusti 2009

Aston är riktigt duktig att gå med viktmanchetterna. Han skrittar på direkt och förstår ordet ”gå”. Ännu har han inga vikter i dem. Det får räcka att vänja sig utan till att börja med. Varje rastning får han gå med dem ca 1/2 timme. Nu är det så att en normalt kort rastning på 10 minuter tar ca 1/2 timme, när han måste promenera sakta. Han verkar ganska nöjd. Jag har sett en skillnad i hans beteende. Normalt ligger han mest på mage, när han sover. Nu ligger han oftast på sidan. Det ser mer avslappnat ut.

Jazz har lekt dragkamp, hämta boll, sitt, ligg, stå och sprungit efter sin pipanka mellan 2 slalompinnar. Jag ställde upp 4 skidstavar och visade slalomvägen med ankan och med godis. Han förstod nog ingenting, men han gick efter ankan och godiset i alla fall. Trampa på target verkar det som han har börjat förstå nu i alla fall om jag pekar på targeten.