Archive for oktober, 2009

Halloween.

31 oktober 2009

En dag till med täppt näsa och läsning i soffan. Några korta Halloweenpromenader har det i alla fall blivit.

2009, Halloween 002

Jazz med häxdräkt.

2009, Halloween 009

Aston i pumpadräkt.

Annonser

Den bortglömda träningen.

30 oktober 2009

Med en förkyld matte, som ligger med vinterkläder i soffan och läser ”Härliga Hund” blir det inte mycket aktivitet för 2 hundar, som är vana vid att vara ute mycket. Inte blev det något agilitylopp i cupen med Guns Sinja heller igår. Lite inneträning har vi gjort ändå. Det där lite tråkiga, som man lätt hoppar över i vanliga fall. Jazz har tränat ”sitt” och ”sitta kvar”  i köket med godisskål en meter ifrån, som han fick gå till på kommando. Mitt mål nu är att han ska sitta, fast skålen står bakom honom, men dit är det långt ännu. Aston fick göra samma sak, men honom gick jag runt, när han satt. Det är inte lika mycket plats i köket som ute, så man kommer lite nära. Det tycker han inte om, så han snurrar runt eller reser sig upp. Det är bara att träna vidare. Sedan tog jag fram cavalettistegen. Det var roligt. Båda hundarna promenerade efter varandra över pinnarna. De gick många gånger och nu behöver jag inte ha koppel,som bromsar farten utan de går fint ändå. Sedan tog jag bort några pinnar och höjde stegen med klossar. Det blev en bra rak studs-hinderbana på mattan i vardagsrummet. Träningen gick mest ut på att sitta kvar och skutta iväg på kommando. Aston kan ju det där och Jazz lärde sig snabbt. Så har vi tränat på balansplattan. Båda hundarna har stått på den en kort stund. Då kan man tala om ”vibb”. När jag håller i med en hand gungar plattan inte ned helt, men den SKAKAR. Nu ikväll har det varit bollkastning i hallen. Jazz är suverän. Han tacklar bollen och bär iväg med den. Aston tycker också att det är roligt. Han springer gärna efter, men om bollen vänder mot en vägg drar han sig snabbt undan. Han kan annars sätta nosen försiktigt mot en boll, men ta den i munnen gör han inte.  Mitt största problem är att träna Aston ifred. Jazz skäller och vill vara med. Jag stänger av med kompostgaller för att kunna träna en hund i taget. Aston accepterar det, men Jazz blir ifrån sig. Kanske kan Malins burträning vara en lösning. Få se framöver. På klubben är det inga problem. Då sitter en av hundarna i bilen, när den andra tränar. Skönt att ha börjat med ”sitta-kvar”-träningen till slut. Den måste ju fungera om vi ska tävla någon gång. Jo. ”stå” har vi ju också tränat inför utställningen nästa vecka. Det blir ett nytt äventyr.

MAMZ-träff

27 oktober 2009

Jazz, Iza, Aston, Zepp, Zingo, MilleStudsserien, som vi tränat på förra veckan.studsen från sidan.Äntligen hade vi hittat en dag att träffas. Vårt agilitylag, som startade med 4 hundar, som gav laget sitt namn: Mille, Aston, Mimi och Zingo har nu blivit Jojje, Mille, Aston och Zingo med en massa hundar omkring på våra träffar. Idag var vi 8 pappisar och en sheltie. Vi startade med skogspromenad. D.v.s. vi förare promenerade. Hundarna sprang som tokar runt i skogen och på gärdena. Ezzie ska snart löpa, så Aston dräglade och hackade tänder, Jojje juckade i luften lite var stans och t.o.m. Jazz var väldigt på hugget. Sedan blev det soppa, smörgås och fika hos Eva, som vanligt. Vi pratade mest om alla kurser, som vi gått och delade med oss av kunskap.

Jazz blir projekthund.

26 oktober 2009

Nu är vi trötta både hundarna och jag. I fredags tränade vi i Bro-Håbo tillsammans med Gun och hennes sheltisar. I lördags lämnade jag en massa prylar till Friluftsfrämjandets bytesmarknad. En del blev sålt, men jag fick släpa hem bl.a. mina slalomskidor och slalompläxor. De var för antika. Ingen köper annat än carvingskidor numer, så jag får väl fortsätta att åka på mina gamla. De går jättebra, så inte gör det mig så mycket. Medan jag väntade på att försäljningen skulle bli klar gick hundarna och jag runt Säbysjön. Det är ca 1 mil och tog ca 2 timmar innan jag fick fika hos Åsa. Hundarna fick vila i bilen eftersom Arro var hemma. Det kan bli för otäckt med mina små hundar och den stora schäfern. På kvällen tränade jag mina agilityben med gammeldans i 2 timmar. På söndagen var hundarna ett par timmar hos Iréne och Bernt medan jag var på Eva E:s födelsedagslunch. Sedan blev det  1,5 timme poweryoga. Idag har vi varit i Bro-Håbo med Gun igen, men jag har mest sprungit med Guns Sinja, som jag ska tävla i cupen på torsdag. Aston fick ta några hinder och Jazz likaså innan vi åkte till hundsimmet. Aston simmade 22 längder idag. Det är näst sista gången på hans simkort. Därefter blev det en kvart på ”vibben”. Nu är jag helt slut i kroppen, så det blev ingen gympa idag utan en stor entrecote, som täckte nästan hela tallriken. I Bro-Håbo träffade jag Johanna, som går instruktörsutbildning. Hon behöver en projekthund till den och frågade om hon kunde ha Jazz. Det blir som en kurs för mig med 8 träffar, som ska utvärderas varje gång. Sedan blir det någon sorts uppvisning i Uppsala. Det här ska bli spännande. Det är bra för mig att få lite struktur i min träning av Jazz också.

Höstlöv

22 oktober 2009

Det kändes skönt idag att Aston inte visat några problem efter igångsättningen igår. Det var ju roligt också med studshoppen. Jag blir lätt alldeles för begeistrad och kan träna allt för mycket. För att råda bot på det gick vi på förmiddagen en lång promenad i skogen. I början fick vi sällskap med Trulsa ( dvärgschnauzer), som inte tycker om valpar. Jazz är lite rädd för henne. Han lärde sig snabbt att komma till mig och bli upplyft om hon blev för hemsk mot honom. Aston gjorde vad han kunde för att få tungan i baken på Trulsa. Killar…….  Vi fortsatte själva längs sjön och i skogen.  Det är så vackert nu. Idag var det vindstilla. Gula löv dalade som stora snöflingor och marken är täckt av gula löv. T.o.m. där det brukar vara riktigt lerigt kunde man gå torrskodd tack vare löven, som täckte allt. Ett löv hängde fritt i luften. Jag såg att det fastnat i en lång spindeltråd. Synd att inte kameran var med. Det är skönt att gå så här i skogen – lugnet och tystnaden- fast man hör motorvägen långt borta. Jag går hellre där än att jag trängs på Hamngatan. Hundarna var i sitt esse. De sprang upp på varenda stor sten, de jagade upp en ekorre i ett träd och på varje ställe där det fanns utrymme toksprang de och jagade varandra och brottades ibland. Det var perfekt. Dricksvatten i sjön och i färska regnvattenpölar. Under vår promenad på 2 timmar mötte vi inte en själ mer är ekorren. Bara, när jag satte mig bakom en sten för att kissa, kom förstås en joggare. Hundarna varnade mig inte ens. De hade fullt upp med mina vantar, som jag lagt ifrån mig. Skogen är nog inget bra ställe att vara på om man ska ragga upp en hundintresserad ny husse med husvagn, men OK…..  På TV igår var det ett program om raggning. Man ska ha hög status, så går det tydligen bra. Det innebär bra utbildning, bra arbete, vara duktig på jobbet, vara stadigt gift med en och samma person sedan lång tid, vara glad, vara intressant, få andra att skratta, vara slank och vältränad. Oj, det är mycket. Ett passerat kapitel. Tur att hundarna tycker om att traska i skogen med mig i alla fall.

Sedan kom Iréne och Bernt på fika till oss. De var så nyfikna på Jazz också ville de träffa Aston. De är mina absolut goaste och bästa hundvakter. På söndag, när jag ska på lunch hos Eva E  får de vara hos Iréne och Bernt ett par timmar, så de ser hur Jazz kan trivas hos dem.  De tycker att  det skulle vara bra med en kortare stund, så han vänjer sig långsamt. De är så härligt kloka och kan så mycket om hur hundar mår. Vilken lycka för mig att de ska bo här uppe några månader nu.

Malin-kurs 2:a gången.

18 oktober 2009

Hon är fantastisk Malin. Teori i 3 timmar och man lyssnar hela tiden intensivt utan att somna. Hon har pratat om belöningar, effektiv lek, självkontroll, grundträning för agility, handlingsgrunder, hinderinlärning och mycket, mycket mer. I slutet blev det tid för burträningen. Jag har till slut börjat förstå vad den går ut på. Att trivas att sitta i buren ska sedan överföras till att sitta kvar i starten på agilitybanan och den är också en ensamhetsträning.

Under de 3 timmarna satt Aston och Jazz  i sin nya burhage. Det var nog skönt för dem ändå. På förmiddagen tog vi en lång promenad tillsammans med en annan hundägare. I slutet av promenaden upptäckte jag att jag tappat Astons koppel. Det var bara att gå tillbaka samma väg igen. Jag hittade kopplet, men promenaden blev nästan 3 timmar och hundarna hade inte ätit innan vi gick. Gissa om de åt utan att behöva trugas.

Hoppteknik-kurs

17 oktober 2009

Regn, regn, regn, men full fart på alla hundar på kursen. Långkalsonger, vinterbyxor + regnbyxor och lika mycket upptill + vantar och mössa. Hu, vad man saknar sommaren. Eva-Marie hade en mycket bra teoretisk genomgång i början. Vi skulle träna studshopp med individuella avstånd för de olika hundarna. Hindren ska alltid vara låga, när man tränar hoppteknik. De ska inte vara högre än till hundens knän. Man använder kryssbommar, så att hunden ska sikta in sig på mitten av hindret. Man ska också själv stå på båda sidorna av hunden, när man tränar för att hunden ska träna musklerna lika mycket på båda sidorna. Hunden galopperar höger galopp eller vänster galopp beroende av vilken sida man står på.  Vid teknikhoppning tappar man lite av farten, men genom att träna rätt teknik påminner man hundens muskelminne om den behöver hoppa på ett visst sätt i en bana. Efter att ha tränat teknikhoppning ska man avsluta med fritt hopp över t. ex. oxer för att få snabbhet och glädje. Träna heller inte mer än ca 3 – 4 serier med teknikhoppning per gång.  Det är jobbigt för hundarna och är ren styrketräning. Man kan träna väldigt mycket i skogen på stenar och stockar. Sedan kan man gå ut på banan och träna för att kontrollera hundens status. En studsbana ska vara minst 3 hinder och högst 5 hinder.

Jazz gjorde i första omgången studshinder. Han ska ha ca 3 fot mellan hindren. I andra omgången fick han prova oxern med bom framför. Från startpunkten till bommen ska han ha 6 fot och sedan 4 fot fram till oxern. Eva-Marie tyckte att vi skulle träna bara studs tills han blir 12 månader, så han lär sig att det är hinder man hoppar över och inte bara fokuserar på godisskålen och att  det bara råkar stå en del grejer i vägen.  Sedan kan vi lägga till oxer med bom framför.

Det blev långa stunder för hundarna i burhagen, så när kursen var slut stannade vi kvar en stund och både Aston och Jazz fick träna lite slalom och tunnlar. Sedan blev det rusning på appellplanen och i skogen innan vi åkte hem.

Deppigt och trevligt.

14 oktober 2009

Först ringde läkaren från KS och meddelade att mina värden blivit sämre. Jag som mått så bra. M-komponenten har gått upp till 11. Den går långsamt sade han, men ny behandling kan bli aktuell i vinter. Hb:t är OK. Det är därför jag känner mig pigg. Det är tack vara epo-sprutorna, som jag tar. Det blir min 4:e cancerbehandling. Inte vet jag om jag har lust att gå igenom den med alla biverkningar en gång till. Har man 2 barnbarn + ett på gång och 2 hundar varav en valp, så får man väl bita ihop även om det inte är roligt. Ledsamt känns det i alla fall. Jag orkar ju gå på gympa-pass 3 – 4 gånger i veckan + alla hund-promenader och hund-träningar. Jag fattar inte själv att jag är sjuk.

När jag deppade som värst kom Birgitta med sina 3 hundar och vi gick en lång promenad i skogen. Jazz har så mycket energi. Han leker så mycket med Elvis. Orken verkar aldrig ta slut. Aston höll sig lite avvaktande, men gick ibland in som ”polis” och talade om att Jazz faktiskt är hans. Birgitta tog en massa bilder. De dyker nog upp i hennes blogg. Sedan stannade Birgitta kvar på middag hos mig. Det var väldigt trevligt och hundarna skötte sig såååå bra. Nu ligger de som slagna hjältar.

El, simning och ringträning.

13 oktober 2009

Fy vilken kyla. Det är kallt och blåsigt och i natt har det regnat. I Rotebro var det snö i morse. Skönt att man kan vara inomhus. Hans kom och hjälpte mig med el-arbeten. Nu är elen inkopplad till uttaget i den nya väggen och jag har timer till utebelysningen. En överrasning var att elen inte kommer från min lägenhet utan från något annat ställe. Förmodligen är det samfälligheten, som betalar elen till mitt förråd. Det hade jag ingen aning om.

Sedan blev det simning för Aston igen. Han gjorde 16 längder och sedan ville han inte mer. Han fryser och spänner sig, men en stund på vibrationsbänken insvept i en handduk gjorde susen. När jag gned honom med handduken skrek han igen, när jag gned bak på ryggen. Det har hänt förut efter simningen. Undrar om han spänner sig, när han fryser, så det gör ont. Det händer aldrig annars att han skriker så där.

Direkt efter simmet åkte vi till Rinkeby för ringträning med Jazz. Han jobbade på bra och fick mycket beröm. Det var en massa andra hundraser där, men ingen mer papillon. Pudlar, mopsar och chiwawor var det mest i vår grupp.

Bad, skott och långpromenad.

12 oktober 2009

I lördags var jag till äventyrsbadet i Upplands Väsby tillsammans med Björn, Hanna, Carl och Eric. Det var jätteskönt att simma, för det var länge sedan. Pojkarna blev väldigt imponerade, när deras farmor åkte i den höga vattenrutschbanan. Sedan fikade vi med chokladtårta  hemma tillsammans med hundarna. På lördagen var hundarna och jag på naturbruksmarknad. Där var hur mycket folk som helst och massor med hundar. Aston och Jazz skötte sig jättebra i trängseln. De träffade får, kaniner, hästar, ankor och allt möjligt. Det som skrämde Jazz var korna. De ville han inte gå i närheten av. Aston däremot såg dem inte ens, för det var så mycket att lukta på i närheten. Det var uppvisning av apporterande retriever. Det visste inte jag och vi var i närheten, när skotten small. Astons svans slokade direkt, men Jazz gick bara vidare med flaggan i topp. Det small rejält 4 gånger, men Jazz var inte alls berörd trots att Aston slokade bredvid. Skööönt!!!! På hemvägen blev det ett kort stopp i Bro-Håbo för en liten träningsstund. Jag hade ingen klicker med, men Jazz gjorde 12-pinnarslalom helt själv. Jag bara gick bredvid. Aston flög igenom slalomet hur glad som helst. Rooooligt!!!!

Idag har vi tagit en lång promenad tillsammans med Maria. Vi gick runt Örnässjön och var ute i 3 timmar. Det var första dagen i höst med vantar, mössa och långkalsonger. Nu är vi ett trött gäng.