Archive for december, 2009

Vaccination och intraljud.

30 december 2009

Mitt i all stressen med grannens brandvarnare, som satte igång av sig själv och brandsoldater, rökdykare och poliser, som kom helt i onödan eftersom jag ringt 112. Ingen granne var hemma och jag kände mitt ansvar förstås. Samma dag till Oscarsteatern med barnbarnen och såg Rasmus på luffen (jättekul!), glöggkväll med grannen för att varva ned efter brandvarnarincidenten, en massa tvättande i 5 timmar i tvättstugan, hundrastningar, inköp inför nyåret, besök av Hans, som skulle fixa min golvlampa o.s.v.så hann vi med det som var planerat tidigare också.

Jazz fick sin vaccination igår och jag vägde båda hundarna på veterinärens våg. Jazz väger nu 3 kg och Aston väger 3,4 kg.  Jazz blev lite rädd, när hon började känna på honom, så när sprutan kom fram höll jag honom i famnen. Ett litet pip från honom. Sedan var det över. Idag har Aston fått en genomgång av Vivi-Anne i Märarens Hundsim. Till vardags märks numera ingenting av hans onda rygg. När han blev masserad visade sig  att han reagerar vid sista ländkotorna och en inre lårmuskel. Spänningarna löste upp sig med hjälp av intraljud. Vi konstaterade i alla fall att han inte ska tävla så intensivt. Han ska får tävla i lagtävlingen i Kista den 4:e januari, men sedan har jag beslutat att vi avstår från klass 3-tävlingar i fortsättningen. Vi kan köra några laglopp och några öppenklasser då och då, men det får räcka för Aston. Kanske ska vi satsa på rallylydnad i stället. Vi får se. Jazz får väl hålla ställningarna, när det gäller agility.

Eftersom det var töväder i måndags och jättekallt nu är snön väldigt tråkig. Marken är hård, knölig och hal. Det är som att gå på hårt glas. Det är fortfarande vackert med vita träd som en vit frusen värld. Jag föredrar ändå lössnö. Hoppas på mer snö och fortsatt kallt. Tacksam för mina DUBBDÄCK är jag, trots debatten om att de ska förbjudas på vissa gator.

Annonser

Farligt skällande.

28 december 2009

Hela hösten har jag försökt olika metoder för att Jazz inte ska skälla på hundar, som vi möter. Han har blivit bättre och bättre i takt med att tryggheten ökat, men det är mycket kvar. I kvällsmörker kan han bli lätt hysterisk speciellt, när vi möter stora hundar. Mest är han nog rädd och vill skrämma bort den mötande hunden. De flesta hundar här är väldigt snälla och när vi stått och pratat en stund lugnar Jazz sig och kan hälsa och nosa på den andra. Jag har provat allt från att använda rösten, kopplet, släppa honom, när det varit snälla hundar, så han inte kände stöd av kopplet (det har många gånger fungerat), gå mellan Jazz och den andra hunden och att lyfta upp honom. Att lyfta har varit sämst. Då har han blivit än mer hysteriskt skällande. I mitt område finns en kamphund, som bara är här under helgerna. När Jazz gjort utfall mot den och skällt och den svarade kände jag att det måste ske något drastiskt. Han får inte råka illa ut. När snön kom började jag använda mig av den. Så fort Jazz skällde på en mötande hund kastade jag lössnö på honom. Efter ett par gånger har han fattat. Nu räcker det att jag tar snö i handen. Våra hundmöten har blivit mycket lugnare för båda Jazz, Aston och mig. Jazz har ju fyllt ett år nu, så det är dags att ställa lite hårdare krav även om det svider i hjärtat.

Idag är det annars mest blötsnö, slask och kramsnö. Jag har varit till KS och där hade det varit bäst med gummistövlar för att ta sig över gatorna. Hundarna var ensamma hemma ca 3 1/2 timmar. Jag hade bandspelaren på, så jag vet att de varit helt tysta hela tiden. De är verkligen duktiga på det sättet. I morgon är det dags för Jazz´s vaccinering.

Julen

27 december 2009

Julafton i Sigtuna med god mat, godis, Disney på TV som vanligt –  också Tomten förstås. Förväntansfulla pojkar blev glada, när tomten äntligen kom traskande i snön med sin lykta. Jazz skällde inte ens, när tomten klev in. Jag trodde att han skulle bli rädd, men han blev den som först kollade tomtens säck.

Vad kan det finnas i säcken, undrar Jazz.

OK Tomten: klappa lite då, tycker Aston.

Sen fick pojkarna sina paket och alla var glada.

Carl och Eric med tomten.

Häftiga presenter.

Juldagen var Jazz 1-årsdag. Inte blev det mycket till hundkalas med huset fullt av barn, barnbarn, plastbarnbarn och respektiven. Vi hann i alla fall med en hundpromenad i snön innan alla kom. En bit vom att tugga på blev uppskattat i alla fall.

2 kusiner: Carl och sömnig Sofie.

Annandagen började min träning inför vårens agilitytävlingar. Det blev ett medelgympapass och sedan en lång promenad i skogarna kring Hässelby – Viksjö tillsammans med Birgitta och hennes hundar och sedan middag hemma hos Birgitta och Bertil då Jazz och Elvis fortsatte sina vilda brottningslekar resten av kvällen.

Idag – söndag – har jag varit på stepp-upp-gympa. Det var inte lätt. Jag höll på att slå knut på benen, då jag försökte följa ledaren. Det var inte lätt, men säkert bra för att få fart på mina gamla tunga ben. Efter en halvtimme stepp-kombinationer följde ett hårt styrke-pass. Det var länge sedan jag tränade så svetten rann in i ögonen, så de sved och håret blev genomblött. På eftermiddagen gick hundarna och jag i Gröna Dalen. Den är stor och verkar aldrig ta slut. Efter en timme vände vi tillbaka. Det var duktigt av hundarna och av mina ben att orka så länge i 9,6 minusgrader och lite snålblåst. Nu har vi säckat ihop i soffan och väntar på att Eva E kommer hit och äter och tittar på film.

Konsekvent eller……….

23 december 2009

Efter alla skriverier om hur illa ställt det är med grisuppfödningen oavsett om den är ekologisk eller inte bestämde vi oss för att inte köpa någon skinka i år. Ändå… igår när jag handlat låg det både ett stort paket grillade revbensspjäll och två stora grishjärtan i påsen. Är det konsekvent????  Jag skäms. Mitt enda försvar är att det inte stod på inköpslistan. Nu får i alla fall hundarna grishjärta som belöning, när vi tränar agility i vinter också. De blir säkert glada. Dessutom smakade spjällen väldigt gott. God Jul!

Sista ”vibben” i år.

22 december 2009

Nu har vi varit till Mälarens hundsim igen. Ingen simning idag, men Aston har legat på vibrationsbänken för sitt sista klipp på kortet. Han rusade in och lade sig på vibben direkt. Den tycker han om och gör sig beredd självmant. Idag lade sig Jazz bredvid också, fast han hade inte tålamod hela tiden om han inte fick sitta i mitt knä förstås. När kvarten på vibben var slut låg Aston kvar. Han såg ut ungefär som om han ville säga till oss att sätta igång den igen.

Vi "vibbar" tillsammans.

"Snääälla....sätt igång vibben igen"...

Sedan kommer man hem och läser tidningen och lyssnar på nyheterna. Nedbrunna skolor, israelers organstölder, bomber i Irak, pedofiler, mobbing  m.m.m.m. Hur är det med mänskligheten egentligen? Var finns empatin? Har man växt upp med ”Barnen från Frostmofjället” och ”Flickan med svavelstickorna” har man kanske uppfostrats till att känna för andra människor. Hur har de , som man läser om haft det i sitt tidiga liv. Man undrar. Visst har man varit skoltrött många gånger – både som elev och lärare,- men att bränna ned skolan…….. Phuuu…….

Samma storlek.

22 december 2009

Jazz är söt i Astons täcke.

Vi tog första rastningen kl. 05 i morse. Jazz behövde gå ut, men i Sigtuna är det inte inhägnat och risk för andra djur nattetid, så det var inte bara att öppna dörren som hemma utan det blev en liten promenad. Det är så vackert nu. Det känns som om man går omkring i en sagobok om julen. När vi åkte hem lyste solen t.o.m. men det var 12 minusgrader. Hundarna har fått prova igenom hundtäckehögen här hemma. Det visade sig att Jazz har samma storlek som Aston nu. Jazz fick ärva Astons goretex-täcke. Jag har beställt ett Redog-täcke till Aston för några månader sedan. Leveransen är sen, men nu är de på brodering, så jag hoppas att det kommer till nyår i alla fall.

God Jul från Jazz och Aston.

Nu samsas de i soffan också.

Hur gammal ska man känna sig, när ens son fyll 40? Det är verkligen en tankeställare. Trevligt hade vi i alla fall och det är guld att träffa barnbarnen.

Så här stor har Sofie blivit.

Carl och Eric.

Sofie igen.

Vintersolståndet.

21 december 2009

Nu vänder det. Inte nog med att all snö gör det ljusare och ljusare. Från och med idag blir dagarna längre också. Det blir skönt för Aston, som tycker att jag är alldeles för seg på morgnarna, när det är mörkt. Hundarna älskar snön. De far omkring som yrväder i timmar där ute. Bra träning att gå i djupsnö för Astons rygg och även för mina ben.

Idag är det Björns 40-årsdag, så nu drar vi till Sigtuna.

Jazz har fått helsyskon.

19 december 2009

De föddes igår. Det blev 3 pojkar och 2 flickor. Tänk: flera Jazz-kopior. Vad gulligt!

Annars har jag hundar så det räcker ikväll. Jojje, Mille och  Elvis är hos oss medan Birgitta och Bertil är på fest. Det går bra, men jag behövde sätta både Jazz och Elvis i var sin bur ett tag. De kunde aldrig sluta brottas och Jazz red på Elvis hela tiden bara han kom åt. De fick lite påtvingad vila en stund. F.ö. kommer hundarna väldigt bra överens, så några problem att ha många är det inte.

Aston och Jazz har dessutom kommit hem i eftermiddag. De har bott 2 dygn hos Iréne och Bernt medan jag var i Timrå på faster Irmas begravning. Ingen rolig anledning, men det är alltid trevligt att träffa släkten. Hos Louise och Lars blir det alltid så god mat också. Kallt var det där uppe: -20 grader. Riktig och lång vinter hoppas vi på i år.

En halvdan klimatuppgörelse blev det i Köpenhamn och Saab lägger ned. Stackars alla, som blir arbetslösa. Lite upprörd blir jag. För att inte tala om Thomas Quick. Byta namn och ångra erkännandet av de 8 morden. Jag har ju bytt namn flera gånger. Det vore elegant om man kunde ångra alla dumheter, som man gjort i livet och få dem strukna i och med namnbytet. Det vore inte så dumt. Då vore det fixat innan yttersta dagen, då man kan få syndernas förlåtelse. Något att tänka på.

MAMZ-träff igen.

17 december 2009

Igår sågs vi igen i vårt agilitylag. Alla har vi fler hundar nu, så det blir 9 st. totalt. Evas bil dog, när hon packat klart och skulle starta hemifrån. Vår träff blev några timmar försenade, men blev ändå av då Sven kom hem och Eva kunde ta hans bil. Vi gick i djupsnö längs Lillsjön och Örnässjön. Uppe på ett berg i skogen hade vi pic-nic medan mörkret smög sig på oss. Hundarna skötte sig bra, men Jazz är helt galen efter Iza. Hon fick inte vara ifred en sekund. Jag fick till slut ta Jazz i koppel. Han tror att Iza löper för jämnan. Aston höll sig hela tiden lite i bakgrunden som vanligt för att inte bli omkullsprungen. Väl hemma hos mig satte Eva sina 4 hundar i burhage. Jazz pep och gjorde sig till runt hagen hela kvällen medan vi åt soppa, fikade och tillverkade knäck och kola tillsammans. Aston lade sig på en stol i köket för att komma ur vägen. När jag sedan på kvällen lämnade mina hundar hos Iréne och Bernt var Jazz så trött, så det kändes som om han smälte, när jag hade honom i famnen.

Eva skyddar Iza från Jazz under pic-nicen.

Birgitta med fikamugg.

Jag var tidigt i morse till KS på läkarbesök. Ny cancerbehandling är på gång, men jag får vänta till januari – februari någon gång. Nya prover i januari först. El Doctore vill sätta in behandling så tidigt som möjligt för att jag inte ska få skador i t.ex. skelettet av sjukdomen. Jag mår ju bra, men fick klart för mig att det inte bara var höstmörkret, som gjorde mig trött. Mitt Hb var lågt trots epo-sprutorna. Nu ska jag ta dem lite oftare. Det blir nog bra. Han sade att behandlingen inte ska påverka mitt agilitytävlande. Det låter bra, så nu håller jag tummarna för att fötterna ska hålla också. I eftermiddag tar jag bussen till Timrå, där min faster ska begravas. Hon blev 89 år. Det är en häftig ålder. Pappa blev 86 år.

Tidningar och radionyheter pratar mest om klimatdemonstranter numera. Var kommer alla dessa demonstranter ifrån? Är alla arbetslösa eller har så många lagt sina semesterdagar på att demonstrera?  Det där blir jag inte klok på. Resor kostar och någonstans ska de väl bo. Saab sedan då…. Ska alla Saab-bilar bli små sportbilar i fortsättningen? Hur ska det gå? Inga utrymmen i baksätena och inga packningsutrymmen? Hur många sådana kan de sälja? Stackars alla anställda. De får nog ställa sig i kön med alla utförsäkrade sjuka och söka de jobb, som inte finns på öppna arbetsmarknaden. Hur har det gått med Välfärds-Sverige?

Bus i snön.

15 december 2009

Äntligen kom vintern. Det var en del att skotta, men hundarna toksprang i snön. Vi tog en lång förmiddagspromenad med kameran i högsta hugg. Det var vackert med all snö, men snöbollarna, som fastnade i pälsen var väl inte så roliga. Aston klagade lite, men Jazz låtsades som ingenting och sprang bredbent för att få plats med de hårda bollarna mellan låren.

Jazz och Aston.

Aston och Jazz.

Jazz och Aston.

Aston verkar helt OK i ryggen nu. Vi tränade ganska hårt i ridhuset i söndags, men han visar inga symptom på smärta. Det känns så skönt. Idag har han legat på vibb-bänken i Bålsta också. Jazz gjorde honom sällskap hela tiden. Hela eftermiddagen har hundarna spisat CD-skivan med fyrverkeriljud. Aston ligger kvar och lyssnar. Ibland morrar han åt ljuden och ibland skäller Jazz på dem. Ingen verkar rädd, men lite fundersamma.

Det här vackra snövädret är inte lika roligt, när man ska ut med bilen. Den har jag sopat och grävt fram några gånger idag. Motorvägen till Bålsta var smutsig och spårig med vallar. Alla jag såg körde lugnt, men på hemvägen hade något hänt. Efter Bro-avfarten var det en massa blåljus. Kön från stan´var hur lång som helst. Jag såg inte slutet, när jag körde av mot Kungsängen. Några kör nog fortfarande med sommardäck. Det här händer ju varje gång, när första snön kommer.

Sitter man i bilen kan man lyssna på radio och fundera lite. Saab är i kris och vem ska hjälpa dem? Ericsson säger upp folk. Var ska människor arbeta? Nu ska det bli sämre för pensionärer och hemlösa, som lyckats hitta tak över huvudet ska ut och sjuka ska ut på öppna arbetsmarknaden. Samtidigt får Viktoria och Daniel ett slott, som ska renoveras för 40 miljoner. (skattepengar?) Undrar hur det känns att vara född med skeden i munnen och att segla fram genom livet på guldvåg. Det gäller att välja rätt föräldrar……

Nu får man ta en glögg och glömma världens orättvisor ett tag.