Archive for april, 2010

Veterinär- och läkar-besök.

29 april 2010

Den här veckan har vi tränat agility och Jazz har nu sprungit genom platta tunneln själv ett par gånger. Han har också fått dunsa ned själv på gungan, men efter en sådan duns blir han mer försiktig, så jag fortsätter att ta tag i gungan, så att landningen blir lugnare.

Jag har påbörjat den 4:e behandlingscykeln med velcade och cortison. Eftersom jag fick så mycket biverkningar senast, så har min läkare sänkt dosen till 75%.  Får jag lika mycket biverkningar trots det kommer behandlingen att avslutas. Ev. skulle den avslutas ändå eftersom jag svarat bra på den och det känns väldigt skönt.

Aston har fått vaccination mot kennelhosta idag och veterinären hittade också ögonproblem. Han har en virusinfektion i ögonen och ska nu ögonsköljas med natriumklorid tre gånger om dagen. Jag har ju tyckt att hans normalt tårande ögon har vätskat mer, att han verkat besvärad och blinkat mycket och även gnidit sig mot ögonen. Nu hoppas jag att sköljningen hjälper annars blir det salva.

Så har jag plockat fram barnens dockor och dockkläder, som jag tvättat och gjort i ordning till Sofie. De nyschamponerade dockorna satt på badkarskanten, när Jazz fick syn på dem. Det var läskigt med 4 ögonpar, som stirrade på honom.

Skräcken på badkarskanten.

Jazz samlade mod och hälsade på dockan.

De senaste dagarna har Jazz varit väldigt intresserad av badkaret. Igår hoppade han helt enkelt ned i det tomma karet och verkade väldigt nöjd med att stå däri.  Nu tyckte han så klart att det såg konstigt ut med dockorna.

Annonser

Lydnadskurs 6:e och 7:e gången.

25 april 2010

Idag var det dubbelpass. Första 2 timmarna tränade vi på alla moment. Platsliggningen var först med 5 hundar åt gången. De låg 2 minuter och vi stod ca 10 meter ifrån. Jazz och de andra i hans grupp klarade det galant. Sedan tränade vi enskilt på flera moment som ”sitt – ligg”, hålla apport, sitta kvar när jag gick omkring, läggande under gång, hoppet, fritt följ med olika vändningar o.s.v. Man fick gå linförighet med kommendering, träna inkallning med kommendering och mer apportträning och tandvisning flera gånger. Därefter fick hundarna vila i bilen medan vi åt matsäck och pratade igenom en del problem.

De sista 1 1/2 timmen kommenderade vi varandra och skrev protokoll. Jazz är jätteduktig. Linförighet, inkallning, hoppet, tandvisning är inga problem. Ställande under gång gör han bra, men vill sätta sig, när jag går tillbaka till honom. Vid läggande under gång behöver han tydlig visning vid läggandet, men ligger sedan kvar bra tills jag satt mig på huk bredvid honom, belönat och sagt”sitt”. Vi avslutade kvällen med en gemensam platsliggning i 2 minuter med alla 9 hundar, som var där. Det gick bra förutom att Jazz satte sig upp en gång, men lade sig ned igen och låg kvar. Han lär sig så fort. Svårast är apporten. Den är han inte alls intresserad av. Jag kämpade länge och till slut förstod han att det var något, som han skulle göra med den. Han fick belöning, när han duttade på apporten med nosen till slut. Det momentet får vi träna väldigt mycket på.

Det bästa är ändå att han lärt sig vad ”nej” är. Nu går han inte fram till andra hundar och han jagar inte heller kråkor och skator. Jag säger bara ”nej” om han visar en tendens att lämna mig och då lyder han direkt. Jag är jättestolt, för det har verkligen gått snabbt att få honom att förstå.

Aston har haft en mys-eftermiddag och kväll hos Iréne och Bernt. Han blev så lycklig över att få vara hos dem igen.

Jobbiga biverkningar.

20 april 2010

Jag känner mig jobbigt gnällig. Jag brukar kunna ”tänka bort” min cancerbehandling och tvinga mig att känna mig som vanligt. Nu har det varit svårare. Jag kollade biverkningarna av cortison och velcade på bibacksedeln och fick förklaringen. Jag har de flesta av alla biverkningar man kan få. Det är allt  från trötthet, yrsel, dimsyn, domningar, stickningar, sveda, plötsliga blodtrycksfall, depressionskänsla, förvirring, svullnad i ansiktet, matthetskänsla, sömnsvårigheter, rastlöshet, onormal syn, andfåddhet utan fysisk ansträngning  m.m.m.m. Hundarna är det bästa som finns. Utan dem skulle jag ha svårt att skärpa mig. Vi är ute mycket. Igår tränade vi agility i Väsby tillsammans med några andra i klubben. Det var så trevligt. Vi gjorde flera olika kombinationer. Aston och Jazz var glada och duktiga. Jazz skickade jag frammåt över 4 hinder mot godisskål. Han fattade bra. Vi fortsatte med långhoppet mot godisskål. Det gick bra, men när jag lade till fler hinder sprang han förbi långhoppet. Jag fick hjälp av Annica, som täckte över skålen, när han fuskade och efter en stund klarade han långhoppet med ett hinder framför. Annica hjälpte oss också med platta tunneln. Hon lyfte släpet lite och skötte godisskålen. Efter några försök sprang Jazz igenom själv med bara en kanal genom tunneln. Jätteroligt. Gungan och slalom gick också bra.

Idag har vi tränat både lydnad och lite slalom, däck, gunga och kontaktfält i Bro-Håbo. Aston kan alla lydnadsmoment och jobbar bra, men skyggar mer än någonsin, när jag ska belöna ur handen. Det är så konstigt. Han är inte rädd för beröring annars. Han tar godis ur handen, när han hoppar upp på stenar i skogen, när vi leker och tränar hemma och på de flesta inkallningar på promenader. Det konstiga skygga beteendet har han på lydnadsplanen och agilityn. Med tillräckligt stora godisbitar kan jag ju kasta dem på marken och då är han nöjd. Jag funderar på om han kan ha ett brytningsfel i ögonen, som påverkar. Med hans trånga tårkanaler blir det mycket tårvätska, som samlas i ögonen.

Jazz var duktig, men ändå lite försiktig vid fria följet idag. Förklaringen kan vara att det var många obekanta hundar, som tränade på klubben. Han sneglade lite på dem och en liten pudel kom springande till oss och hälsade –  visserligen vänligt, men han tyckte kanske att det var lite läskigt. Jag vet inte. Vi tränade fritt följ framför spegeln, läggande under gång, ställande under gång och platsliggning. Vid läggandet måste jag fortfarande böja mig och markera med handen. Ställandet gör han bra, men ”stanna” har vi ju tränat varje dag på promenaderna ända sedan han kom till oss. Förresten kunde han det redan, när han kom. Platsliggning fick Jazz och Aston göra tillsammans. Jazz känner sig nog trygg med Aston bredvid sig. Jag tror att de låg omkring 3 minuter. När jag gick tillbaka till Jazz reste han sig inte utan låg kvar tills jag belönat och kommenderat ”sitt”. Det är ett jättestort framsteg för honom. Dessutom gjorde Jazz inte en enda ansats till att springa till de andra hundarna. Det kom en sädesärla vippande på planen. Han ville gärna jaga den, men med ett ”nej” från mig avstod han. Det är ytterligare ett stort framsteg, som gör mig väldigt glad. Att inte lämna mig utan tillåtelse kan vara livsavgörande för en så liten hund.

Gungan var Aston överlycklig för. Han sprang upp på den och dunsade ned gång på gång i någon sorts glädjefnatt. Han gick knappast att stoppa. Jazz däremot var mer osäker idag. Han lade sig en bit före kontaktfältet och jag fick hålla gungan, så den gick ned sakta. Träning är upp och ned. Ibland tror man att ett problem är löst och nästa gång får man börja om. Det är säkert som det ska vara. Man får jobba på och försöka hitta nya lösningar.

Lydnadskurs 5:e gången.

18 april 2010

Vilken dag: Vi började med en promenad i ca 2 timmar. Tussilago blommar längs dikena och på ängarna.

Aston, Jazz och Tussilago.

Spännande dofter.

Efter lunch blev det dammsugning och tvätt av insidan i bilen. Sedan tog jag slut, blev jättetrött och kände av biverkningarna av medicinen med förnyad styrka. Jag blev yr, vinglig, fumlig, fick vad jag tror flera blodtrycksfall bl.a. Så kände jag mer av domningarna i händerna, stickningarna i fingrarna, domningarna i fötterna och det ständiga bubblet och stickningarna i fötterna. Jag blev lite orolig, men åkte till lydnadskursen. Efter en uppvärmingspromenad och lite fritt följ kände jag nästan inget av biverkningarna längre. Det är bäst, när jag är i gång, rör mig och har annat att tänka på.

Jazz jobbade bra som vanligt. Han är olika beroende på vad jag har för godis. Med väldigt gott godis -kalvlever  idag -blir han nästan hetsig. Har jag torrfoder arbetar han lika bra, men lugnare. Jag brukar variera belöningarna, men idag hade jag glömt torrfodret hemma. Han låg kvar länge på platsliggningen idag trots att det precis då kom en regnskur. Jag gick bara en meter ifrån och belönade många gånger. Vi fick visa upp hur långt vi kommit med läggande under gång. Det gick som förra veckan, men han gör det bra. Nu klarar han dessutom att ligga kvar, när jag vänder och sätter mig på huk bredvid honom.Förut har han rest sig upp, när jag kommit emot honom. Vid inkallningen, som vi gjorde var för sig med alla andra hundar sittande kopplade på båda sidorna av planen blev Jazz osäker. Han ville inte komma först och när han kom sneglade han åt båda hållen, drog sig undan och och mera smög än sprang till mig. Han är lite rädd för labben, som sprang mot honom en tidigare gång, men nu sneglade han mot alla. Jag har aldrig sett honom så låg förut. Jag tyckte så synd om min lilla kille. Det fria följet gjorde han mycket bra. Vi fick bl.a. träna framför spegeln. Kvällen slutade med 1/2 timme teori. Stackars Aston låg hela tiden i bilen. Förmodligen har han det skönt och bra, men det känns inte bra att det blir så lång tid.

Kallt blev det på kvällen. Bilens termometer visade t.o.m. en minusgrad på hemvägen.

Tårtkalas på piren.

17 april 2010

Tack alla som kom och firade min pension idag.  Carl fotograferade.

Tårtkalas på piren.

Flera tårtgäster.

Sofie var också med.

Jag hade sagt ifrån om presenter men……

Nästan som en studentfest…

Blommor och flera vinflaskor fick jag.

Hundarna vilade hemma under tiden. De behövde vila efter den intensiva gårdagen. Aston vilade verkligen, men när jag kom hem satte Jazz igång värsta leken. Hundar kan nog också få endorfinkänningar. Han stressplockade leksaker ur leksakskorgen och  tog ut dem på tomten och där grävde han upp en massa krukskärvor, som egentligen inte fanns. Han tog in krukskärvorna och försökte gräva ned dem i soffan. Efter en kort promenad somnade Aston på datorstolen, men Jazz försökte först komma in i min hjärtkudde innan han också somnade på mattan.

Aston på datorstolen.

Jazz med min hjärtkudde.

Det var lite kallt idag, men våren har kommit. Isen gick upp i förrgår och  i min lilla täppa blommar krokusen.

Krokus i början av april.

Kurs och träning.

16 april 2010

Ikväll har jag haft min första aktivitetskurs i agility. Det var jättekul och alla 6 deltagarna var så duktiga och jobbade bra. Det var en yorkshireterrier, en cocker spaniel, en dansk-svensk gårdshund, en dvärgpudel, en collie och en schäfer. Vi tränade hopp, rak tunnel och slalom.

Före kursen tränade Aston och Jazz agility. Det är så roligt med Aston nu. Han är så glad och vill så mycket igen. Nu fungerar mina bakombyten i slalom också. Han fixar alla ingångar själv och fortsätter fast jag byter sida. Jag undrar om jag kan vara lite cool och göra bakombyten även på tävling? Jazz är också duktig. Vi gjorde flera kombinationer med hinder, tunnlar, slalom och balans. Kontaktfälten går fint. Jag belönar varje gång 2 + 2. Han vänder ofta upp mot mig efter hinder, så jag blir lite rädd att trampa på honom. Vi måste träna mer frammåtskick. Den platta tunneln har vi inte heller tränat sedan i förrgår, då jag fick hjälp att hålla upp den. Då sprang han igenom fast det till slut bara var en liten öppning. Jag vill inte ännu prova med helt platt tunnel ifall han skulle bli rädd.

F.ö. har Jazz varit fantastisk. Han är så lyhörd, känslig, lättlärd och ambitiös. Han har nog pejlat in en sinnesförändring hos mig + att jag ställt mer krav. Jag brukar bara gulla och belöna annars. Han har inte jagat efter någon annan hund och inte heller lämnat mig. Jag har för säkerhets skull ett koppel berett att slänga, men han reagerar på rösten och en gest att något kan komma. Vi har också fått bättre koppelgående. Jag har tidigare låtit honom gå framför och då blir det lätt drag. Det är ju så sällan jag använder koppel, när vi är ute. Nu tränar vi det. Han får inte gå framför utan bakom. Då blir kopplet slakt och han går så fint. Tryggare känner han sig nog också, för när någon annan hund syns framför oss går han lugnare än förut.

Efter kursen tog vi en promenad. Aston och Jazz hade då legat i burhagen i 2 timmar. Vi väntade på att lördag-hela-veckan-kursen skulle sluta, så jag kunde träffa Eva, som gick den kursen. Jag tränade då lydnad med Jazz + mera slalom, tunnlar och hopp. Samma sak gjorde jag med Aston, men lydnaden gick inte bra p.g.a. att han inte tog emot godis ur handen igen utan skyggade om jag ville bjuda. Det är svårt att slänga små leverbitar i gräset, när det dessutom är mörkt ute. Agilityhindren däremot var han lika lycklig över att få göra som han varit tidigare på dagen. När Eva sedan kom ut blev det lek och rusningar med Iza och Zepp. De fann varandra direkt och hade hur roligt som helst. 4 små vita tussar, som sprang och sprang och sprang i mörkret. Härligt att se. När vi äntligen åkte hem hade vi varit 5 timmar på klubben. Hundarna är trötta, men efter schamponering av smutsiga magar och ben orkade Jazz  ändå möblera om i soffan innan han somnade.

Trotsålder eller slarvig träning?

15 april 2010

Oj. Jag blir alldeles matt. Igår sprang Jazz mitt i ett slalom iväg för att jaga och skälla ut en schäfer, som tränade lydnad en bit ifrån oss. I förrgår tränade jag lydnad med Jazz vid spegeln i Bro-Håbo, när han plötsligt drog iväg efter en stor labradorhanne, som tränade inkallning och då blev han jagad tillbaka. Nu vågar ja knappast ha honom lös på brukshundklubben. Det får bara inte hända honom något. Nu är det kasta koppel efter honom ála Barbro Börjessons metod som gäller. Det fungerade bra på våra 2 timmar promenad i skogen och längs sjön idag. En gång rusade han mot en pappa med barnvagn och en gång mot en man med jakthund. Båda gångerna fick jag direkt stopp genom att kasta kopplet bredvid honom. Jag måste bryta det här nya beteendet. Dessutom är jag en person, som vill ha kontroll oavsett vad det är. Det blir inte lätt för Jazz med en cortisonstinn och hetlevrad matte. Aston, som oftast går i egna tankar, ser mycket förvånad ut då jag plötsligt skriker till och kastar koppel. Har Jazz  ett utslag av åldern?  Håller han på att testa sin självständighet gentemot mig?  Hu!  Jag som jobbat med ungdomar i hela mitt liv och själv fostrat 3 tonåringar trodde väl inte att jag nu som pensionär ska utsättas för det igen. Rutin har jag ändå, så det ska nog gå att rätta till. Konsekvens och tålamod gäller det nu. Först ska jag sluta att kasta boll och i stället leka nära mig med t.ex. dragkamp, när vi går ut. Jag har tyckt att det är så roligt med en hund, som tycker om bollar eftersom Aston aldrig har gjort det. Resultatet blir tyvärr att boll-leken blir långt från mig och triggar till att jaga.

Glad idag – firar!

13 april 2010

Aston har inte gått på tre ben sedan i höstas. Han har fått träna lite agility och inte visat några smärtor efteråt. Han har gått med viktmanchetter 1 – 2 timmar varje dag och i vinter har det ju varit mycket trampande i djup lössnö. Det har nog gjort verkan. Idag har han fått massage med intraljud igen. Han reagerade inte varken på massagen eller på intraljudsbehandlingen. Det känns sååå skönt. Nu ser jag fram emot en härlig vår och sommar med agility. Det känns skönt att kunna tävla lite med Aston innan Jazz ska debutera. Jag har ju också tappat väldigt mycket, när vi har varit tvungna att avstå så länge. Det har inte bara varit Astons rygg.  Jag har också haft många problem med skador. Härom dagen, när jag provade en hoppbana med hundarna märkte jag att jag förlorat mycket av hur man tänker i agility.  Nu blir det kul att få komma igång. Nu har jag stekt en stor kalvlever, som ska bli belöning vid träningen – i små bitar förstås.

Ett stort problem, som är kvar är att Jazz blir så stressad av att andra hundar springer på eller över hinder och då sätter efter dem med ett ivrigt skällande. Om någon av mina träningskamrater läser det här, så ber jag er att göra något, som skrämmer bort honom och får stopp på beteendet.  Ibland blir någon stor hund uppretad på honom och sätter efter. Då blir han rädd och kommer rusande, men det får bara inte hända något otäckt. Jag känner mig ganska hjälplös, när han gör så där. Avståndet mellan honom och mig blir snabbt så stort, när han sätter iväg.

Annars närmar sig Aston och Jazz varandra i storlek. Nu skiljer det bara 1,5 hg mellan dem. Jazz väger 3,1 kg och Aston väger 3,25 kg. Det blir mera jämspelt, när de leker.

Lydnadskurs 4:e gången.

11 april 2010

Efter en lång dag då Jazz först tränat lite agility och sedan varit åskådare på Astons belöningskurs i Väsby BK var det dags för lydnadskursen i Bro-Håbo. Att Jazz över huvud taget orkade är en gåta. Han jobbade på så bra hela tiden. Hans fotgående var väldigt bra. Vi gick fot i zick-zack mellan koner mot den stora spegeln, så jag kunde  se hur fint han gick. Vi tränade på stationer liksom förra gången, så det blev inga döda stunder. I läxa hade vi haft ställande under gång, men vi skulle själva stanna, när hunden stannade. Det klarade Jazz bra. Det nya idag var läggande under gång. Jag skulle backa och lägga ned honom medan han rörde sig framåt. Lite svårt, men helt OK. Sitta kvar och komma på inkallning var han jätteduktig på. Det svåraste är fortfarande platsliggningen. Det var utökad tid idag. Blir det för lång tid, så reser Jazz sig upp. Jag fick lägga ned honom många gånger, men det där är något, som vi måste träna mycket på. Vid ett tillfälle reste sig en labrador och rusade mot Jazz tyvärr. Det hände ingenting allvarligt, men han blev rädd och sedan hade han svårare att koncentrera sig. Han blev lite låg och sneglade åt olika håll medan han jobbade. Nu hoppas jag att det inte sitter kvar utan att han kan koppla bort händelsen.

Jag har två väldigt trötta hundar ikväll. Aston ligger i sin korg och sover. Jazz är helt utslagen, men följer ändå mig hela tiden. Han säckar ihop i köket, sedan i badrummet, sedan vid TV:n och nu vid datorn. Det blir nog en lugn natt.

Lördag-hela-veckan-kurs.

11 april 2010

Idag har Aston och jag varit på kurs. Jag har försökt lära mig ett bra sätt att belöna Aston med leksak.  Kickan, som hade kursen var mycket engagerande och visste nog bra vad hon talade om. Hon pratade mycket om högvärderad belöning och hur man kan använda den för att öka intresset för ny typ av belöning.  Till att börja med belönade man bara att hunden accepterade att bli klappad. För mig gäller det nu att plocka fram det där tålamodet, som jag har så lite av. Jag fick kasta en lång leksak på marken och när Aston bara tittade lite på den, så skulle jag kasta godis på marken och ta bort leksaken. Efter några försök förstod Aston och verkade riktigt tänd på den här nya leken. Det var roligt att se honom så glad för så lite.  Jag köpte en lång fläta med en ficka, som det går att lägga godis i. Nu är målet att så småningom få honom att bita tag i den där flätan. Tålamod, tålamod. Skynda långsamt!

Före kursen tränade jag agility en stund med Jazz eftersom han skulle ligga och vänta i sin buren under kursen. Jag kedjade bakåt och skickade honom framåt över 4 hinder mot en godisskål. Han fick också sitta kvar framför hindren och vänta på kommando medan jag gick till godisskålen och gav klartecken.  Det gick jättebra. Lite gunga och lite balans med kontaktfält blev det också. Jag tog för första gången fram platta tunneln. Han fick sitta kvar medan jag gick till slutet av tunneln, lyfte släpet och gav kommando. Det gick bra ett par gånger, men när han fattat vad det gick ut på fick han för bråttom, så jag hann inte fram. Då blev det läskigt förstås, när tunneln var platt. Jag provade att använda Aston som hjälp. Det fungerade så bra med Max. Idag var båda alltför ivriga, så det fungerade inte. Med Max stod jag bara i slutet av släpet och matade på med godis i en skål medan han och Aston sprang varv efter varv genom tunneln. Enkelt då, men nu får jag nog försöka hitta någon, som har tid att träna samtidigt med mig och hålla upp släpet.