Midsommardansen.

Aston blev till slut så bra att jag vågade åka med hundarna till Gotland. Vi fick låna en friggebod i Brissund. Det var rena paradiset. Första dagen var vi till Krusmyntagården. Förutom strandpromenad åt vi lunch där tillsammans med Birgitta och Bertil. Sedan blev det kaffe hos oss.

Vårt paradis nedanför klinten.

Midsommarafton var det lagtävlingar. Jag tog bort Aston ur laget för gott. Zepp fick ersätta honom. Totalt diskades laget i både hopp och agility.

Midsommardagen var första dag som Jazz fick tävla. Då var han 18 månader och en dag. I agilityklassen fick han 10 fel. Först blev det ett missförstånd. Han drog sig mot A:et och fick då vägran på tunneln. Vi kom lite för fort mot slalomet och fick en vägran där också. Jazz blev ändå 4:a av 16 starter och jag var jättenöjd och fascinerad. Hans första lopp blev så lyckat. Fick höra att han flög över A:et. Det såg inte jag, men på filmen ser det riktigt otäckt ut.. I hoppklassen hade han 0 fel och blev 2:a. Det blev hans första pinne.

Nästa dag började med klass 3, så vi hade lång väntan. Jazz vann agilityklassen och fick ytterligare en pinne. Helt otroligt. . Sedan insåg jag att jag glömt att dricka under hela dagen trots värmen. Kände mig tom i huvudet vid nästa bangång. Jag lade hundarnas kylfilt på huvud och axlar, men hade svårt att fokusera. Banan var inte svår. Jazz skötte sig jättebra, men jag fick plötsligt för mig att vi var fel fast vi inte var det. Jag stannade och trodde att disk-signalen skulle komma. Helt virrigt! Vi fortsatte, men jag var lite borta hela tiden och Jazz tog eget initiativ och sprang bakom ryggen på mig och in i fel tunnelingång, så det blev en disk och mitt skrik, som jag försöker träna bort kom naturligtvis då. ..

Vår sista dag på Gotland tillbringade vi vid Ireviken. Hundarna sov mesta tiden under en tall medan Eva och jag solade och läste. Några korta promenader blev det bara. När vi skulle hem kunde Jazz inte stödja på sitt högra bakben. Det var riktigt otäckt och jag blev orolig. Det satt i hela kvällen och natten. Troligen blev han biten av rödmyror på stranden. Nästa morgon gick han som vanligt igen, men hade rinnande diarré. Det var bekymmer inför hemresan, men det gick bra och på kvällen var allt som vanligt igen.

Jazz med mamma Yepa och pappa Casper.

Jazz med sin 1:a rosett och pinne.

Mys på stranden.

Jazz vid Ireviken.

Jazz och Aston. Det var nog här Jazz låg på rödmyrorna.

Aston blev piggare för varje dag som gick. Till slut var han den mest lekfulla och springtokiga av alla hundar som vi hade med oss. Han visade inga symptom alls av ond rygg eller onda knän. Fantastiskt det också. Det känns som högsta vinsten.

Vy över Ireviken.

Aston äntligen hemma.

Jag hämtade Aston på eftermiddagen idag. De sade att han fortfarande hade lös mage, men att det inte varit blod i sedan igår morse. När vi gick från bilen och hem rann det ur hans mage flera gånger och det var mycket blod också. Stackars lilla hund. Han åkte till Albano med ryggont och kommer hem med blödande mage p.g.a. medicineringen. Jag känner mig väldigt skeptisk nu. Han är röntgad och genomgången av ortopeder. Han har fått ultraljud och en massa olika mediciner. De säger att han nog inte har diskbrock utan patellaluxation, men när jag kommit hem ska jag behandla honom som om det är diskbrock. Dietfoder har han fått med sig. Det ska han ha i små portioner 5 – 6 gånger om dagen tills magen stabiliserat sig. Han ska också ha Flagyl 7 dagar fr.o.m. i morgon. Fortfarande vet jag inte var hans problem sitter. 5 dygn på djursjukhus och han kommer hem i sämre skick än vad har var innan han kom dit. Kostnad mer än 16.000:-. Ändå är vi på ruta 1, när det gäller hans onda. De var bussiga nog att inte kräva betalning direkt utan reglerar med Sveland i morgon och ska sedan skicka faktura. Han ska hållas stilla, men det första han gjorde, när jag duschat bort blod och avföring ur pälsen var att hoppa upp på en stol och lägga sig där. Nu ligger han i soffan. Skönt ändå att få vara lite som vanligt.

När jag lämnade Aston på Albano vägde han 3,4 kg. Nu väger han 3,1 kg precis som Jazz. Han känns tunn och skör.

Aston äntligen hemma.

Aston fortfarande dålig.

Det känns väldigt jobbigt just nu. Aston kom till Albano med ryggproblem och förmodat akut diskbrocksanfall. Nu verkar han bra kanske p.g.a. muskelavslappnande  medicin. Han har fått Metacam och morfinpreparat. Nu har magen blivit dålig p.g.a. Metacam. Igår hade han vattnig sprutande diarré med blod i. Han kunde inte äta. Idag har han fortfarande lös mage med orange avföring. Han har kräkts och de är rädda för uttorkning. Han har inte velat äta igår och idag. Han får dropp. På ultraljudet, som de gjorde igår såg de inga problem i magen, men fettavlagringar i levern. De vill göra ett ultraljud igen, när han blir frisk och se hur levern ser ut. Nu får han antiinflammatoriskt som ska hjälpa tunntarmen, dropp mot uttorkning, medel (vad?) mot magproblemen, understödjande (vad?) för mage och tarm, antibiotika mot mage – tarm och ögonsalva mot ögoninfektion. De skulle prova att mata honom, men försiktigt eftersom han kräkts. De säger att han ligger lugnt i sin bur med droppet och att han är pigg och glad, när han får gå ut, att han dansar på frambenen för dem. när han kissar. De säger att han är duktig och lättbehandlad. Han reagerar inte när de trycker på honom. Det kan kanske bero på det muskelavslappnande medlet. Jazz och jag längtar ihjäl oss efter Aston. Hoppas att jag kan hämta honom i morgon. Sedan vet jag inte om vi kan komma iväg till Gotland på onsdag. Det beror mycket på vilket skick Aston är i, när han kommer hem. Igår var kostnaden 12.650:- och då vet jag inte om ultraljudet var inräknat. Under helgerna kan man inte direktreglera med försäkringsbolaget, så om jag kan hämta Aston i morgon blir det en fattig månad.

Birgitta och Åsa har räddat vår dag idag. Efter en timmes promenad på morgonen med Jazz åkte vi till Bro-Håbo och tog en skogspromenad tillsammans med Birgitta och hennes  3 hundar. Därefter tränade vi lite lydnad och lite agility tillsammans. Jazz har lekt och toksprungit tillsammans med Elvis. Eftermiddagen tillbringade vi hos Åsa och Mattias. Vi såg prinsessbröllopet på deras stora TV. Eftersom Arro var hemma fick Jazz ligga i sin bur hela tiden. Arro skötte sig bra. Han låg på rygg lugnt och fint nära Jazz´s bur och bredvid Sofie. Det blev lång stund för Jazz i buren, men på hemvägen blev det lite bus med Calle, så han fick kompensation.

Stackars Aston.

Aston ligger fortfarande på Albano. Han har fått kraftigare diarréer med blod i. De vill göra ultraljud på hans buk idag för att se att de inte missar något. Han får dropp också. De säger att han rör sig fint och är mer avslappnad idag, men han har fått muskelrelaxerande, som har en avslappnande effekt och används  på diskbrock.  Han har ingen feber. Troligen är det Metacam som orsakat magproblemen. Han har fått ett morfinpreparat också, men det tror de inte påverkar magen. Blodproven har också varit OK. Nu har han varit på djursjukhuset sedan i tisdags. Det blir 4 dygn. Jag får hälsa på honom, men jag tror att det är värre för honom om jag kommer dit och sedan försvinner. De säger att han har anpassat sig bra. Jag längtar så efter honom. Jag känner mig handlingsförlamad.

Igår tog jag mig ändå i kragen och skurade mattor och åkte sedan till Bro-Håbo och tränade agility med Jazz. Han blir säkrare och säkrare. Nu gick gungan bra också kanske tack vare den rökta skinkan. Framåtskick tränade vi också med hjälp av skinkan.

Det är så konstigt med alla besked från djursjukhuset. Igår, när veterinären ringde hade de röntgat och ortopeden hade känt igenom honom noga. Då tyckte de att det inte fanns några tecken på  diskbrock utan att problemet var patellaluxation lateralt. De rekommenderade absolut operation. Hon beskrev att smärtan i musklerna upp till ryggen kan bli precis, som när en människa har nackspärr, när knäleden luxerar. Det känns väldigt konstigt. Det är inte länge sedan vår veterinär kollade knäna på Aston. Hon sade att de sitter bergfast. Om han har haft samma problem åtminstone sedan 2005 med att lyfta upp högra bakbenet och ändå har knäskålen suttit bergfast, hur kan den då plötsligt vara lös nu? Eftersom han blev så bra efter rehabiliteringen förra året kommer jag att ta hem honom och efter 12 – 14 dagar vila börja rehabiliteringen igen. Om det fungerar kan vi kringgå det där med operation, som veterinären sade. De tog bort all smärtstillning igår p.g.a. att han fick diarré. Jag trodde att jag skulle kunna hämta honom idag, men nu är det ju en massa blod i avföringen också. Jag skrev på Face Book om det här igår och fick svar att jag bör låta fler veterinärer undersöka honom. Det har varit en annan papillon, som fått diagnosen patellaluxation och rekommenderad operation där det visat sig att det inte alls var patella utan ledband. Efter vila är den hunden i full gång med både agility och freestile fortfarande efter 5 år och utan problem. Dessutom fick jag veta att lateral patellaluxation på papillon är mycket ovanligt. De brukar ha medial. Jag blir så trött i huvudet. Vad ska man tro och vem ska man lita på? Operation känns inte rätt. Kanske tänker jag på ett annat sätt om Aston fortfarande skriker för att han har ont, när han kommer hem. Nu vill jag bara ha hem honom så snart som möjligt.

Aston ligger kvar.

Jazz.

Jazz

De ringde från Albano. Aston är någorlunda pigg. Han har ätit bra och bajsat. Han får smärtstillande och inflammationshämmande. De har gjort en nevrologisk kontroll. Allt verkade bra, men högra bakbenet släpade lite efter. Det är ju det benet, som han haft problem med i många år utom nu under våren efter hans rehabilitering. Blodproverna var bra. Han viftade på svansen, när skötarna kom, men han såg inte glad ut. Nu ska han vara kvar minst till i morgon. När ortopeden har opererat färdigt för dagen ska hon undersöka Aston. Sedan blir det kanske något beslut på vad som ska ske i framtiden. En vanlig röntgen kan eftersom det blir kalkavlagringar efter diskbrock visa förra årets, men för att se vad som hänt nu krävs magnetkamera eller kontraströntgen. För magnetkamera måste man åka till Strömsholm i så fall. Troligen blir det fortsatt smärtlindring och vila en lång tid framöver. Jazz och jag har tråkigt. Jag får ta sats och skärpa mig rejält för att få något uträttat.

Jazz.

Jazz.

Han är söt lille Jazz, men nu är jag lite arg på honom. Jag har köpt några nya kläder. Medan jag pratade i telefon ca 1 minut med killen, som ska sätta upp galler utanför badrumsfönstret hann Jazz slita bort  en stor bit tyg ur den snyggaste blusen. Aj, aj, aj!

Aston på Albano.

Jazz längtar efter Aston.

Aston var igår till veterinär. Han trodde akut diskbrocksanfall. Vi skulle ringa djursjukhus och boka röntgen för att få klart besked ang. ev. operation. Jag ringde till Albano och Västerort, men ingen hade någon tid. Båda uppmanade mig att åka in akut. Jag åkte till Albano. Veterinären där ville behålla Aston för observation åtminstone till morgondagen. Han har så ont och skriker vid beröring och även vid vissa rörelser. Han rör sig ogärna. Här hemma lägger han sig i något hörn och skakar. Nu ska ha få smärtstillande och inflammationshämmande. En ortoped kommer att undersöka honom ytterligare och de ska ta blodprov. Jag är så oerhört orolig. Varför har jag låtit honom träna????!!!!  Han var så glad och verkade helt OK efter förra årets rehabilitering. Jazz ligger i soffan och deppar också. Han påverkas nog mycket av att mina tårar rinner. Tur för oss att det är agilityträning ikväll. Vi behöver båda avreagera oss.

Lydnads-cirkus.

Idag har det varit lydnadstävling inom kursen, som vi gått under våren. En sträng domare hade bjudits in för att det skulle vara så likt en riktig tävling som möjligt. Han heter Krister. Det startade med att det kom en rejäl regnskur precis, när vi skulle börja. Vi väntade tills det värsta var över. Vid platsliggningen var det ändå duggregn. Jazz var duktig och låg kvar hela tiden trots att mallen bredvid honom drog iväg. Däremot fick jag använda mycket visning för att han skulle lägga sig och sedan för att han skulle sätta sig. Tandvisningen gav en 10:a fast  domaren tyckte att han var lite skygg, men ändå OK. Linförigheten blev dålig. Det var alldeles för mycket att nosa efter. Jazz, som normalt brukar ha bra kontakt, gick mest med nosen i gräset. Han hittade också några stora godisar. De var nog kvar efter utställningen dagen före. Vid läggandet och ställandet använde jag dubbelkommando. Inkallningen och hopp över hinder gick bra. När Barbro kom med apporten hann jag bara säga ” en sån´har han aldrig sett”, när Jazz blev helvild och gjorde allt han kunde för att få apporten. Han snodde runt mig flera varv och ville inte sitta. Till slut fick jag honom på plats, men han skällde en hel del och jag blev full i skratt, när jag såg hans iver. Han tog apporten och vi fick lite dragkamp för att han skulle lämna den igen. Sedan tog han den igen och släppte. Domaren kritiserade att jag skrattade i stället för att ta tag i Jazz, när han skällde, men det var faktiskt roligt. Det var lite cirkus mellan varven, så domaren tyckte att det var underhållande och roligt att titta på, men den var inte lydnad precis. Totalt fick Jazz 126 poäng. Det räckte till ett 3:e-pris. Godkänt ändå tycker jag. Platsliggningen: 8, Tandvisning: 10, Linförighet: 5, läggande: 5, Inkallande:6, ställande: 6, apportering: 0, hopp över hinder: 7 och helhetsintryck: 7.

Tyvärr bad jag Barbro att kommendera Aston en gång innan vi åkte hem. Han var ju ouppvärmd efter att ha legat och väntat under hela tävlingen. Dessutom var hindret en planka högre än vi brukar ha. Hans linförighet var lika dålig som Jazz´s idag. Resten var mer OK. Väl hemma hoppade Aston ned från soffan och skrek till. Han verkar ömma i ryggen igen. Han skakar lite och vill helst ligga. Nu är risken att vi får en lika trist sommar med honom som förra året. Jag känner mig så orolig för honom.

Agilitylägret, andra och sista dagen.

Det har varit så roligt. Veronica är en jätteduktig instruktör och hon har givit en massa feed-back. Jazz har utvecklats mycket under de 2 dagarna. Idag gick det bättre för mig att röra mig också. Vi gjorde 3 olika banor med övningar på bl.a. blindbyten och Jakkosvängar. Jazz har varit ivrig och positiv. Här kommer några filmer från dagen.. Det blev strul vid tunnelingångarna, så vi fick träna tunnelingångar för sig en stund. . här är mera tunnelträning.  . Sedan gjorde vi om samma bana efter att ha tränat tunnelingångar. . Jazz var väldigt stolt och satte sig med bollen och bara visade sig mysig. .

Sedan var det dags för nästa övning, som var bl.a. threadl. . Det där var svårt. Det kändes som om fötterna sög fast i gräset. Jag kände mig som en stor klump, som skulle flyttas baklänges. Samtidigt skulle jag tänka på att visa med rätt arm, som just här kändes som fel arm. Vi fick träna den biten några extra gånger. . Ingen trippande dansös precis, men Jazz var duktig. Han fick mycket beröm av Veronica. .

Det var en härlig dag, som avslutades med 1-års-tårta hemma hos Birgitta och Bertil. Elvis hade sin födelsedag idag. Hundarna lekte intensivt och kände inte hur trötta de var förrän vi gick kvällsvandring tillsammans med Birgitta och hennes hundar. Då satte sig Jazz, så jag fick bära honom hem.

Träning, pip och agilityläger.

En hel vecka har jag varit med hundarna i Bro-Håbo varje förmiddag och tränat lydnad och lite agility. Aston går fint i lydnaden nu, men kan ibland bli lite okoncentrerad. Om han bara ville ta apporten i munnen skulle vi nog klara en tävling godkänt. Det tror jag i alla fall. Hans pipande efter grannarnas löptikar höll på att göra mig galen, men efter 6 dagar tog det slut. Vilken befrielse det var.    Jazz blir allt säkrare. Med honom tränar jag mycket lek med boll eller dragkamp mellan lydnadsmomenen.  Han har tendens att sätta sig, när jag går tillbaka efter ställandet, men senaste tiden har jag inte testat det utan direkt kastat en boll eller godis, så han inte hunnit sätta ned baken. Platsliggningen går ganska bra ibland och ibland reser han sig. Det har gått att lägga honom igen utan godismuta senaste gångerna, så det tar sig. På söndag är det lydnadstävling i tävlingslydnadskursen, så då får jag en bedömning. Det ska bli intressant. Aston har jag anmält till lydnadstävling i Danderyd den 3:e juli.

Vi har vid varje tillfälle tränat en kort stund agility också. Aston är duktig, men är ofta seg efter att ha jobbat med lydnaden först. Jazz har hur mycket energi som helst och ger järnet även på agilityplanen. Är jag sen och inte tillräckligt tydlig snurrar han kring mina fötter, så jag nästan trampar på honom, men även det blir allt bättre. Det är bara gungan som han är lite osäker på ännu. Han är så tuff för övrigt, så jag oroar mig inte för det. Aston var rädd för gungan i flera år, men nu älskar han den.

Idag har Jazz och jag varit på agilityläger för Veronica Bache i Väsby. Det var jätteroligt och mycket nyttigt. Jag har aldrig gått agilitykurs med Jazz förut och var lite fundersam över hur han skulle klara det. Han var sååå duktig. Vi har gjort både blindbyte och Jakko-turn och det var första gången för mig.  Det Veronica tyckte att vi skulle träna mera på är starter, så han lär sig att fokusera på hindren och inte på mig. Vi behöver också träna bakombyten vid böjda tunnlar. Efter kursen körde jag den sista banan med alla svårigheterna med Aston. Han är så glad numera. Han jobbade bra, men fick lite yviga svängar ibland och det beror säkert på min handling. Jag som inte kunnat träna själv under hela våren känner mig lite ledbruten ikväll. I morgon fortsätter lägret och Veronica har lovat mer springande och olika byten.

Lydnadsträning.

Tillbringade förmiddagen i Bro-Håbo och tränade lydnad. Det var en massa folk och hundar där, så vi fick flera tillfällen att träna platsliggning. Aston gör det klockrent som vanligt. Jazz har börjat med lite hyss. Kan det vara 1:a trotsåldern? Han vet precis vad han ska göra, men han sätter sig efter en stund och inväntar mig. Jag går tillbaka, säger ”ligg” och ger honom godis, när han lagt sig. Det har han satt i system nu. Han sätter sig – jag kommer och han får belöning för ”ligg”. Jag provade att bara säga ”ligg” utan godis. Då satt han käpprak som om benen vore stela. Jag skramlade med godisburken. Då lade han sig. Jag sade ”ligg kvar”utan att ge godis och gick. Då satte han sig efter en kort stund. Jag gick tillbaka och sade ”ligg”. Då satt han kvar som stelopererad i benen. Det blev att ta till godiset igen. Nu har han shejpat mig. Vi får nog starta från början med platsliggningsträningen. F.ö. gick de övningar vi tränade på ganska bra. Det blev lite boll-lek och även lek med en massa hundar. Vi fick hjälp av Annette med apportträningen och Jazz börjar förstå lite av den nu. Aston nosar fortfarande bara mycket försiktigt.

Efter lunch var det spruta på KS och jag fick börja en penicillinkur eftersom de hittat bakterier i bihåleodlingen. Nu hoppas jag att jag snart ska kunna andas normalt igen, så vi orkar träna lite mer. Vi hann med middag i Sigtuna och firade Carls 10-årsdag och åkte sedan förbi Väsby BK på hemvägen. Tittade lite på banträningen och provade de nya klubbtröjorna. Tyvärr passade de inte så bra på mig.