Archive for augusti, 2010

Slut med sektorn.

24 augusti 2010

Nu har jag efter mycket funderande gått ur agilitysektorn. Det känns vemodigt, men jag hade bestämt mig. Det har varit trevligt att vara med där. Jag trivs väldigt bra tillsammans med de unga tjejerna. Att de dessutom har accepterat mig, som är mer än dubbelt så gammal som de flesta där är ju kul. Det har varit inspirerande att se hur man jobbar i en agilitysektor och jag har lärt mig mycket. De är så duktiga och driftiga  allihop, så jag har känt mig lite överflödig ändå. Det är roligt att kunna hjälpa till och jag hoppas att jag kommer att kunna göra det utan att sitta i sektorn. Jag gillar ju att planera verksamheter. Det låg ju även i mitt jobb, så planera tävlingar ska ändå bli kul. Till våren ska jag ha min tävling för att bli färdig tävlingsledare.

Efter mötet tränade Jazz och jag lite agility och Aston fick lite gåträning. Jazz reagerar väldigt kraftigt, när jag kommer åt hans ljumskar, så resten av kvällen gick till hundmassage i TV-soffan. Han lyckade koppla av och jag fick till slut även massera nära ljumskarna. Han somnade nästan.

Annonser

Slalomingångar.

24 augusti 2010

Igår kom jag på det. Varför går Jazz alltid in rätt vid högerslalom, men inte i vänsterslalom? Jag visar med armen, då rundar han första pinnen. Det gäller oavsett vilken sida jag är på. Högerslalom: klockrent, vänsterslalom: fel. Alltså drar jag undan armarna och håller dem intill kroppen eller ännu hellre bakom ryggen. Då går Jazz in rätt även i vänsterslalom. Hoppas att jag kommer ihåg det på nästa tävling. Nu är det ändå  inte slalom, som vi haft mest problem med på tävling utan balanshindren.  Kontaktfälten är inte heller det största problemet utan att jag säger t.ex. balans och själv ökar farten. Då springer Jazz vid sidan av hindret tillsammans med mig. Det är väldigt gulligt, men på träning gör han inte så. Jag får nog försöka utreda vad jag gör för konstigt på tävling, som distraherar honom.

Aston simmade igår igen. Han är väldigt duktig och tar fina tag med båda bakbenen. Förra gången höll han huvudet väldigt högt, men igår låg han fint i vattnet. Vi går långa promenader med den nya vagnen och stannar då och då, så Aston får gåträna sina 5 minuter i taget. Han har en otrolig energi. Förra året, då han gåtränade hade han inget frånskjut alls i bakbenen. Då kändes det hopplöst. Vi kom knappast framåt. Nu drar han iväg, så jag måste bromsa honom ordentligt. Han vill naturligtvis själv välja vilket håll han ska gå, men då drar han iväg mycket målmedvetet. Jag har aldrig tidigare upplevt den här framåtdrivande kraften hos honom. Det känns bra, men jag ska nog skaffa en sele. Att bromsa honom med halsbandet känns fel. Han kan ju kvävas. Jag har slutat att använda vaggan till hans bakkropp. Han går ganska stadigt utan den. Tassarna kommer för det mesta på rätt köl och han ramlar inte lika lätt som förut. Däremot har han fortfarande en lätt böjning åt vänster av ryggen och med höger baktass går han inåt med tårna. Han ser ut att ha lite slagsida åt höger. Den nevrologiska undersökningen, som de gjorde på Albano visade också att höger bakben släpade lite efter. De har ju också sett att han har en liten lateral förskjuning av patella på höger bakben. Det kanske är därför han går lite snett med det benet.

Österåker, dag 2.

22 augusti 2010

På väg till Österåkers tävlingar åkte vi till Brottby, där jag köpte en trehjulig vagn till Aston. Jag hittade den på Blocket och fick den för 400:-. Nu ska vi kunna gå långa promenader i naturen utan att fastna mot kottar och andra ojämnheter. Bild på vagnen kommer, när kameran fungerar igen.

Jazz tävlade hoppklass 2. Han är så duktig och snabb, så jag räcker inte till. Vi har inte tränat så mycket mottagning över hinder och det blev vårt problem idag. Hinder 2 på banan sprang han runt 2 gånger, vilket blev 2 vägran och 10 fel. Det gjorde också att tiden gick och vi fick tidsfel. Ändå blev det en 5:e-placering av 10 starter. Han är såååå duktig. Det är jag också, som kunde komma ihåg banan med olika ingångar i tunnlar hit och dit.

Aston fick massage av Sandra. Hans muskler är mjuka och fina. Nu får man se hur det blir, när han ska sluta med Ortodon, som är muskelavslappnande. I morse fick han sin sista Ortodontablett. Han är så glad och pigg och verkar ha mycket överskottsenergi. Att vara långa tider innanför kompostgaller verkar tråkigt nu. Han gnäller och vill komma ut. Han får ju bara gå försiktigt i koppel, men han bjöd in Jazz på lek idag. Jazz har ju fattat att han inte ska leka med Aston, så både han och jag blev lite förvirrade. Jag lyfte upp Aston. I pappren från Strömsholm står det att jag vid behov ska stödja honom med en vagga, men nu går han ganska bra utan stöd. Det händer att han faller, när han vänder sig om på knölig mark, men han har mycket energi och vilja att gå. Då vill han förstås själv bestämma vilket håll han ska gå.  Att försöka tvinga honom åt ett annat håll går inte. Jag vill ju inte dra i honom.

Österåker.

21 augusti 2010

Jazz tävlade agilityklass 1 x 2 idag. I första loppet fick vi 15 fel. Det var 2 vägran. Jag vände upp lite för tidigt i en 90-graderssväng före A-hindret. Då följde han mig, så han fick runda ett hopphinder. Den andra vägran fick han vid balansen. Då sprang han vid sidan och följde mig i stället för att springa upp på balansen. Gungan hoppade han av lite för tidigt, så den hann inte slå i marken. Trots allt det här klarade han referenstiden. Det var bra tycker jag.

I andra agilityloppet gick han jättebra. Tyvärr hoppade han över balansens kontaktfält, så vi fick 5 fel, men klarade referenstiden med marginal. Totalt blev det en 9:e-placering i första klassen av 17 starter och en 5:e-placering i andra klassen av 20 starter. Nöjd får man väl vara, fast det hade varit roligt att få den sista pinnen i agilityklass 1.

Aston var med hela dagen. Han fick åka lite vagn och träningsgå. Han är stadigare nu. Han har gått lite även utan vagga utan att ramla. Han har t.o.m. skakat på sig flera gånger utan att ramla. Han orkar gå långa sträckor, men bara om han får bestämma målet själv. Försöker jag rikta in honom åt ett annat håll, står han fast. Jag tycker det ser ut som om han sätter tassarna åt rätt håll oftare nu. Det är lite svårt att se, när jag håller i vaggan, för då ser jag bara uppifrån. Får han gå lite utan vagga, ser jag honom bakifrån. Han går då lite utåt med vänster bak och inåt med höger bakben. Han är fortfarande glad och har stor aptit. Det ska bli spännande att se hur det blir, när han ska sluta med Ortodonet. Han ska få sista tabletten i morgon bitti.

Astons rehabilitering.

20 augusti 2010

Aston är en kämpe. Har han ett mål går han frenetiskt mot det. T.ex. igår,när han såg balansen och gungan. Inget mål, så står han fast-vuxen. Svårt att locka med korv i en hand och bromsa med koppel (han måste gå sakta), stödja med vagga bak, rätta till tassar och hålla reda på Jazz. Jag övar på det. Han har blivit en hund som kastar sig till maten och vräker i sig snabbt i bästa Jojje-Mille-stil och han får inte nog. Hungrig jämt. Satte t.o.m. i sig ett helt tuggben med knut på några minuter. Han jobbade frenetiskt med det. Det kan vara påverkan av de mediciner han får. Ortodon, som är snäppet under Metadon och Cortison. Få se hur det blir nästa vecka då Ortodonet inte ska tas längre. Han är glad, viftar på svansen. Går ibland på framtassarna och kissar, ibland ramlar han ned, så han får kissa stående. Ibland lyfter han ett ben och kissar. Bajseriet fungerar. Rakt fram kan han gå, men har ingen styrsel på bakbenen och tassarna landar ofta upp-och-ned. Då måste jag rätta till. När han vänder sig om faller han. Skakar han på sig faller baken också, men om han skakar sig igen direkt efteråt  har han stått kvar upprätt. Jag tycker ändå att han verkar mer stabil och stadig nu än när jag hämtade honom i måndags. (I söndags var ju första gången han kunde ställa sig upp efter operationen. ) Kanske är det ett önsketänkande eller att jag vant mig vid att se honom, men ändå…..

Jazz har mer tråkigt. Han blir lite åsidosatt. Vi åker och tränar agility mellan varven och då får Aston titta på. Att gå-träna på agilityplanen är bra för honom, för gräset är mjukt och han är väldigt motiverad att gå mot balanshindren. Då slipper jag locka med godis framför honom.

Idag har Jazz tränat agility  och Aston har simmat. Han kämpade enormt, men man får börja försiktigt. Han simmade 1 minut + 1 1/2 minut x 3. Nu har han bokad tid 2 gånger/vecka framöver. Svårast för Aston är att hålla reda på bakbenen. De kan stå tätt tillsammans, nästan i kors,  så balansen blir dålig. Han klarar ännu inte att flytta ett ben till sidan för att få balans. Gå-träna får han bara göra högst 5 minuter åt gången, men att stå i vagnen, när det vibrerar är också en tuff träning. Jag vill tro att han ska bli bra, men jag inser att det kommer att ta tid.

Aston är hemma.

17 augusti 2010

Igår hämtade jag hem Aston från Strömsholm. Han är rakad över ett stort område på ryggen och där är ett långt ärr med ca 10 stygn. Han blev sååå glad, när han kom hem. Han ville absolut springa runt och nosa både i skogen och hemma, men det fick han förstås inte. Fortfarande kan han inte styra bakkroppen. Han ställde sig upp själv första gången i förrgår. Bakbenen är vingliga och han sätter ofta tassen åt fel håll alltså med översidan ned. Då måste jag rätta till den. Jag har gjort en vagga efter veterinärens instruktioner. Det är ett badlakan, som jag klippt 2 hål i för bakbenen. Han ska träna att gå så mycket som möjligt, men han får bara gå högst 5 minuter åt gången och bara på mjukt underlag. Han är en kämpe verkligen. Idag tog vi nästan samma morgonrunda, som vi brukar. Aston satt i vagnen. Jazz fick då möjlighet att springa omkring . Jag fick låna en paraplysulky av en granne och i den monterade jag min cykelkorg. Den är ganska stor för egentligen är det en korg till en frysbox. Aston sitter bra i den och han kan ändra ställning.  Det kom en regnskur på oss, men jag hade som tur var med redog-täcket till Aston. Det är ju kallt att bara sitta stilla om det blåser och regnar och han inte har någon päls på ryggen. Nu sover han gott i sin hage.

Aston sover i hagen efter morgonens promenad i vagnen.

Astons vagn.

Jazz tävlade i helgen, som gick. Vi var i Märsta-Sigtuna. Lördagen var otroligt varm med stekande sol. Då fick Jazz 10 fel i agilityklassen och kom 7:a av 26 startande. I hopp-2:an blev det disk och det blev det på söndagen också. Jazz är snabb och pigg och fick mycket beröm av andra i publiken. En vacker dag nollar vi nog  nästan alla lopp.

Aston opererad idag.

09 augusti 2010

Inte konstigt att han hade så ont. En lös broskbit, som troligen degenererat från ryggraden, tryckte på disken och det hade läckt ut diskmassa. Nu är broskbiten bortplockad och diskmassan också.  Inte konstigt då att han hade bortfall i båda bakbenen. Det andra diskbrocket, som är 2 – 3 kotor längre bak var så litet, så de gjorde inget åt det. Aston höll på att vakna, när veterinären ringde mig. Nu hoppas jag att han inte fått nervskador redan av det där, för då kan de vara bestående. De såg också en liten lateral förskjutning av patella, så då hade ortopeden i Albano inte helt fel. Han trodde ju att Astons smärtor berodde på patellan och inte på ryggen och rekommenderade absolut operation av patellan. Jag hoppas verkligen att den där patellan inte ställer till mer problem senare. Man undrar vad som är hönan och vad som är ägget… Veten pratade också om hypoplasi av binjuren, vad det nu är, och att Aston hade höjda gallsyror.Notan ligger nu på ca 40.000:-. Gulp!

Nu väntar 4 – 6 månader konvalesens med rehabilitering. Redan 3 dagar efter operation får han börja simma i Strömsholm. Sedan tyckte veten att en så här liten hund kan simma i badkaret hemma. Det får väl bli det i början, men sedan blir det nog Mälarens hundsim igen. Massage och vibrationsplatta ska det också bli. Inga fritidsproblem alltså. Jag ska ju hinna med Jazz också.

Allmäntillståndet lindrigt nedsatt.

08 augusti 2010

Det var vad de sade, när jag ringde till Strömsholm idag. ”Allmäntillståndet lindrigt nedsatt”. Han har också svårt att röra sig p.g.a. smärta. De diskuterar operation, men inget beslutas förrän i morgon, då de gått igenom röntgenbilderna mera noggrant.  Stackars min lilla hund. Hur mycket ska han behöva gå igenom? Hur mycket smärta och besvär innebär en operation? Hur lång och besvärlig konvalesens  kan det innebära? Hur ska jag ta de olika besluten? Det känns som om jag måste förbereda mig på ett liv utan Aston. Det vet jag inte om jag klarar. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Om han kan bli bättre av en operation får det kosta vad som helst. Jag vet att jag förmänskligar honom, men han har betytt så mycket för mig och gör det fortfarande.  Han har fått Iposan mot den förstorade prostatan och han får Temgesic intravenöst mot smärtan. Det är snäppet under Metadon. Tänk om han hade fått den här röntgen redan förra året som jag ville. Då hade han kanske inte behövt ha ont så länge och han hade sluppit veckan före midsommar på Albano, då magen slogs ut av Metacam och de absolut rekommenderade operation av patellan eftersom de ansåg att hans smärta orsakades av den och inte av ryggen. Min snälla, goa, pålitliga, duktiga hund. Jazz och jag saknar honom såååå.

Jazz tycker också att det här är tråkigt. Han har ett annat beteende än normalt. Han har tagit efter det beteende, som Aston brukar ha. Han sover i Astons korg, ligger på Astons pläd i soffan och dessutom har han blivit väldigt mycket knähund. Inte vill han gå ut och kissa på tomten, när det är mörkt heller. När Aston var hemma sprang de ut tillsammans.

Timrå.

06 augusti 2010

Jag ska försöka mig på att beskriva tävlingarna i Timrå trots mycket koncentration på Aston som är på djursjukhuset i Strömsholm. Han var lika pigg och glad som vanligt, när vi åkte upp i fredags, men på lördag morgon kunde han inte gå. Bakbenen följde inte med och han föll gång på gång åt sidan och landade på skinkan. Ibland föll han på höger skinka och ibland på vänster. Benen skakade och han skrek som om han hade en kniv i sig ibland om jag lyfte upp honom. Först tänkte jag att det var en sträckning e.d. efter bilkrocken i torsdags och jag försökte få honom att röra sig, men han blev inte bättre. På måndagen körde jag direkt från Timrå till Albano. Veterinären Caroline skickade en remiss på datortomografi till Bagarmossen. Vi skulle dit på onsdagen och de skulle höra av sig på tisdagen till mig. Ingen ringde. Efter kontakt med vet. Caroline och hennes undersökningar visade det sig att Bagarmossen ville göra både datortomografi och myelografi. Då krävs en veterinär närvarande och det har de inte på Bagarmossen under hela augusti. Då kontaktade vet. Caroline Strömsholm. Från Strömsholm ringde de kl. 16.30 och ville ha dit oss akut. Vi åkte kl. 17 hemifrån. När vi kom fram kunde Aston plötsligt gå nästan som vanligt, så de tyckte nog inte att det var så akut. Vi fick vänta ganska länge, men ca 3 1/2  timmar senare lämnade vi Aston kvar och Jazz och jag åkte hem. Då hade Aston fått Metadon + ytterligare en smärtstillande spruta + ett piller (cortison?). Nu är han undersökt av ortoped och skiktröntgad. De har hittat förändringar på en kota vid sista revbenet och något ytterligare diffust längre bak vid ca 2:a – 3-:e ländkotan. På måndag ska bilderna gås igenom mer noggrant. Det lär ta några timmar. Som bifynd såg de att han har förstorad prostata, så han ska få tabletter för att förminska den. Tabletterna ska tas i 7 dagar. Sedan blir det en kapsel under huden, som fungerar i 2 månader. Det blir som en klinisk kastrering. Den förstorade prostatan trycker mot tarmen, som då trycker mot ryggraden. I morgon kan han vara som förlamad eftersom det kan bli inflammerat och svullet efter sticket, när de sprutade in kontrastvätska i ryggmärgen. Stackars min fina goa Aston.

Jazz tävlade i alla fall i Timrå med ganska bra resultat. I agilityklasserna diskade vi oss. Balans och A-hinder har vi inte tränat på länge. När jag ropade något och sprang, så följde förstås Jazz med mig. Han förstod inte att han skulle upp på A-et eller balansen. Det hade krävt en halvhalt från mig, men jag bara sprang.

Här kommer agilityloppet från lördagen:. Det blev ju 3 vägran.

Här är hoppklass 1A. Då kom Jazz 2:a och fick sin sista pinne i hoppklass 1 och vi vann en DVD med Hundcoachen. . Då strök jag honom från hoppklass 1B och så fick han tävla 2 gånger hoppklass 2 nästa dag. Här tar han sin pinne:

På söndagen lyckades vi att diska oss igen i agilityklassen. Det var samma problem. Matte ropar något och ökar farten. Klart att hunden hänger med matte. Hur ska han fatta att han ska upp på balansen? Sedan stod den roliga gungan bra till. .

Sedan blev det debut i hoppklass 2. Det var väldigt få starter. 4 – 5 starter tror jag. Jazz kom 4:a med 5 fel  i hopp 2A. .

I hoppklass 2B gick det så här:. Det blev en 3:e-placering med 5 fel och vi vann en CD med Sundsvalls blåskvintett.