Archive for december, 2010

Inoff. i Märsta-Sigtuna.

28 december 2010

Vi var uppe tidigt och körde först Aston till Björns familj i Sigtuna, så han skulle slippa ligga och frysa i ridhuset. Det var ändå bara 7 minusgrader. Den slingrande vägen mot Brunnby ridhus var svår att se. Åkrar och väg var så vita, så de flöt ihop i synfältet. Fram kom vi i alla fall och jag är jättenöjd med Jazz tävlingar. I agilityklassen gick han ned från gungan först. Det var som i somras då jag visade upp honom på balanshindren och själv ökade farten för att hinna ikapp. Då sprang han med mig vid sidan av hindret. Den här gungan var lätt och Jazz tog den sedan mycket försiktigt. Tyvärr gick han ur en slalomport också, så vi fick totalt 10 hinderfel och 1,91 tidsfel. Jazz blev 7:a av 15 starter. Här kommer film.

I hoppklass A provade jag något, som jag inte vågat på tävling tidigare. Jag gjorde bakombyte vid tunnel och en Jakkosväng vid däcket. Jazz gjorde ett kanonlopp och lyckades vinna, som enda hund med 0 hinderfel och den näst snabbaste tiden. Här kommer filmen:.

I hoppklass B gick han också väldigt bra. Tyvärr fick vi lite strul vid slalom. Mer strul i vänsterslalom den här dagen än i högerslalom. Hur placeringen blev vet jag inte, men han kom inte bland de 3 första i alla fall. Här är film:.

När jag tittar på filmerna inser jag att jag måste jobba för att få bort mina yviga armrörelser. Jag tycker att det har varit en bra dag och ser nu fram emot husdjursmässan i Kista, då Jazz ska tävla hoppklass 2x 2.

Annonser

Julen 2010.

27 december 2010

Det blev en riktig jul med mycket snö.

Utsikten över Lillsjön. Mycket snö på tunn is, så någon plogning är det inte.

En något upptrampad stig.

Vid försöken att göra julkort tänkte jag lägga godis i den lilla granen. Det skulle bli gulligt om hundarna stod med nosen i granen från var sin sida. Men Aston talade om att ”är det godis i granen, så är den min”. Då gick Jazz därifrån. Jag fick hålla i Aston för att Jazz också skulle få smaka.

Jazz äter godis från granen.

Prov med tomteluva på båda hundarna.

Julafton var vi allihop hos Åsa och Mattias. Aston och Jazz hade väl inte så kul eftersom de var i burhagen för att inget skulle hända med Arro.

Mina barnbarn ser på TV.

Sofie med favoritjulklappen.

Sofie hade nod allra roligast med alla lockade presentsnören ända tills hon fick den här gåbilen, som har knappar att trycka på.

Värdfamiljen.

Julaftonskväll kompenserade jag hundarna med en långpromenad på elljusspåret.

Sedan har Jazz fyllt 2 år och jag har köpt en ny stor platt-TV. Annandagen var alla barn och barnbarn hos mig. Mona var med på Skype en stund. Spännande blir det framöver för i morgon ska Jazz tävla i Märsta.Sigtuna.

Stockholms Hundmässa.

19 december 2010

En vecka senare än vanligt var hundmässan i år. Roligast av allt var att Helén, Emmelie och Linda med Bella, Isak och Egon kom. Jag lyckades få in 3 sängplatser i mitt vardagsrum, förberedde mat för 3 dagar och såg fram emot att de skulle stanna ett tag. Men då började vädrets makter att ställa till problem igen. I år verkar det inte kunna sluta snöa. De stackarna körde från Nässjö på lördag morgon och hem igen på söndagen direkt efter mässan. Ett förskräckligt snöande var det hela dagen. I Stockholm rapporterades 36 trafikolyckor redan på eftermiddagen och snöfallet fortsätter hela natten. Vad orolig jag blir. Tjejerna med hundar på väg till Småland och Björn med familj på väg till Sälen. Phuuu!! Jag tog mig hem till mys i soffan med Aston och Jazz.

Utställningsmässigt gick det inte så bra för oss. Jazz blev låg redan då vi klev ur bilen och släpade svansen efter sig. Veterinärbesiktningen tyckte han var jätteotäck och han kröp ihop även på bordet på utställningen. Domaren tyckte att han inte var tillräckligt glad på bordet, så han fick en 2:a. Jag och flera andra blev jätteförvånade. Jag trodde absolut på en 1:a. Det brukar vi ju få. Men, men……. Isak (helbror) däremot vann juniorklassen och fick CK. Bella fick också en 2:a p.g.a. att hon vobblade med frambenen. En trevlig dag hade vi och överraskningen, när man kommer hem efter en mässa var som vanligt. Vad hade jag köpt och fått som reklam?  Jättespännande att tömma alla påsar på köksbordet. Aston fick ett nytt koppel i blå färg, som matchar hans halsband och sele. Jazz biter ju alltid sönder Astons koppel. Ny klicker, matprover, vattenflaska med skål (i stället för den som jag tappade bland blåbärsriset i Indal hos Karin förra året), bok om rehabilitering av hund (signerad av författaren, som jag också hade mycket givande och bra samtal med ang. Astons rehabilitering). Aston har bott hos Lena, Sandra och taxen Sofie och nu är vi trötta efter alla nya intryck.

Här är Jazz’s kritik för dagen: ”Very good head, expression, shown in excellent condition. Not very happy on the table. Tends to fuck up on the move and is close behind”.  Domare: Terry Nethercott.

Kall ridhusträning.

13 december 2010

Det var minus 9,9 grader, när vi åkte hemifrån, så Aston fick stanna hemma i värmen. När vi kom fram till ridhuset hade det blivit minus 17 grader och jag kände mig väldigt tveksam till att träna lille Jazz. Men fleeceoverall, Hurtatäcke och inlindad i min tjocka dunjacka i vilopauserna gick det ändå bra.

Vila i dunjackan.

Ulla filmade några av våra träningslopp. Filmer kommer senare.

Har nu suttit ett antal timmar och läst igenom hur min nya kamera ska fungera. Filma går ju bra, men att få in filmen på datorn var problem. Att sedan få in denna film i bloggen eller på Facebook är stört omöjligt. Sonys konstruktörer har nog bara tänkt sig att deras produkter ska användas av IT-specialister mellan 25 och 30 år. Inte kan jag rekommendera deras s.k. bästaköp för en pensionerad lärare i alla fall. Min förra kamera från Panasonic gick att begripa sig på, men den finns tydligen inte att köpa längre. Synd att just den åkte i backen. Gör nu ett nytt försök att sätta in film här.

Om det nu kommer att lyckas, så ser man att Jazz och jag har problem med bakombyten. Det gäller vid hinder då han gör en snurr och vid tunnlar, då han inte alls förstår när jag byter från höger till vänster. Det kan bli vägran på tävling och också mycket tidsfel. Något att jobba på resten av vintern. Slalomingången från vänster var inte heller självklar nu. Däremot blev det väldigt bra, när vi vände banan och körde den baklänges. Då fungerade mottagning över hinder och högerslalom väldigt bra. Tyvärr är det inte alls filmat.. Det är samma bana på båda filmerna, men man ser hur mycket mer taggad Jazz var, när han fått av sig overallen. Kul att jag till slut lyckades få in filmerna här. Nu känner jag mig väldigt stolt. Igår ville inte ens Youtobe ta emot dem, så något har jag gjort rätt idag.

En härlig vinterpromenad.

12 december 2010

Självmordsbombare i stan´. Tur att man slipper vara där. Hit ut till skogarna har de inte hittat ännu. 2 1/2 timmar gick vi utan att möta någon. Sol och minus 9 grader. Skidåkare såg vi på sjön och de påstod att isen är 15 cm tjock nu. Jag vågar ändå inte gå där utan isdubbar och ispik. Här är bilder från vår promenad.

Utsikten från Lillsjöberget.

Jazz och Aston vid utsikten.

Jazz vid Lillsjön.

Full fart framåt.

Försiktigt över mellanrummen på bron.

Nattpassning.

09 december 2010

Undrar när det ska ta slut. Varje natt väcks jag av en liten hund, som har bråttom att komma ut. Ibland sover jag som allra djupast, men pipandet hör jag ändå. Trots kvällsrastning relativt sent kissar Jazz mycket och länge. Ibland är han också akut bajsnödig även om han gjort ifrån sig på kvällsrundan. Under en vecka i slutet av augusti trodde jag att han vuxit ifrån det här, men det startade igen. Det kan nog inte bara vara att han shejpat mig till att släppa ut honom för att det är kul, för då skulle han väl inte göra ifrån sig direkt. Varje gång han går ut går han i alla fall direkt till staketet och tittar ut över elljusspåret. Minsta lilla som rör sig där skäller han på. Det är då jag sätter fötterna i stövlarna och springer ut i pyamasen och skjutsar in honom. Inte så bra att väcka grannarna så sent. Oftast är det mellan kl. 01 och 02 och sedan igen mellan kl. 04 och 06. Efter en rusning ut i snön med pyamas har jag tyvärr vaknat till och kan inte alltid somna om direkt. Jag jobbar på det här och försöker allt först med: ”gå och lägg dig!” Men ack!

Igår natt sov han nästan till kl. 04.30. Då vaknade jag av helt andra ljud än det vanliga gnällandet. Papillonkrupp! Mitt i natten! Jag höll honom och tryckte honom hårt intill mig en lång stund innan det släppte. Den lille stackaren!  Sedan sov vi länge utan nattkissning.

Så kom senaste natten. Bara en gång gick han ut och jag tror att han blev störd av att jag gick upp. Men…..  Kl. 05.30 hörde jag konstiga ljud igen. Jazz satt på mattan i vardagsrummet och hade hicka! Jag har nog aldrig tidigare hört en hund hicka. Det tog nästan en halvtimme innan det gick över. Hur får man slut på en hunds hicka? Man kan ju inte precis be dem dricka vatten med huvudet upp-och-ned. Jag tyckte så synd om honom.

Aston är helt bortkopplad från allt som händer. Han ligger i sin säng och är helt oberörd. Han har en mycket god sömn och ska han ut och kissa, så blir det i så fall på gemensam promenad. Det händer att jag lyfter ut honom, när jag tycker att han inte varit ute på länge, men då blänger han bara på mig och går in igen. ”Du kan tvinga mig att gå ut, men kissa.. det tänker jag inte göra!”

Tråkigheter.

08 december 2010

Idag är en sådan dag då jag skulle behöva en stadig vuxen person att luta mig emot. Jag var på möte i samtals/självhjälpsgruppen för myelom. En person var inte där. Jag ringde för att höra om han var på väg eller om han missat vilken dag vi skulle ses. Fick då veta att han är död. Det känns verkligen jobbigt. Dels för hans skull, men också för mig själv. Jag har varit med i den här gruppen i ca 6 år. Vi har träffats ca en gång i månaden. Den ena efter den andra har gått bort. Några har tillkommit, men från den ursprungliga gruppen, då jag började, är det nu bara jag som är i livet. Det kommer många jobbiga tankar och jag vill bara sitta och luta mig mot någon. Det är kanske ändå som mitt X sade: ”Om du blir dålig är det sjukvårdens sak och ingenting, som jag behöver bry mig vid.”  Det är nog lugnast att hålla sig till hundarna trots allt. Utan dem vore livet trist. De har varit ensamma att tag idag och fick hem en trött, ledsen matte. Det blir bättre upp i morgon. Skam den som ger sig. Som pappa brukade säga: ”En Maxénare bryter aldrig ihop.” eller ”En Maxénare ger aldrig upp”. Så det är bara att sträcka på ryggen och gå vidare.

Tränat utan hund bl.a.

06 december 2010

Det är för härligt. Aston är i fin form, glad och pigg. Vågar jag skriva det? Jazz jobbade jättebra i ridhuset igår. Lite problem med bakombyten har han och om jag kommer efter viker han av mot mig som för att fråga vart han ska. När han blir alltför intensiv och börjar skälla tror jag däremot att han slutar tänka. Vet han att jag har en attraktiv leksak t.ex. en boll i fickan blir hela hans fokus inriktad på det. Förra gången då det var så kallt hade jag stora vantar på mig. Då fokuserade han på dem. Vi kommer i alla fall så smått framåt och Aston får gå lite på balanshindren. Idag har vi som vanligt gått ett par timmar i varierad skogsterräng och djupsnö. Ibland får de båda två tokfatt och rusar runt i snön. Jag pulsar på så gott det går och svetten rinner.

Nu är det så att jag har svårt att få till det med Jakkosvängarna. Jag vet precis hur jag ska göra, men det vill sig inte riktigt. Så….. Jag skippade gympan idag och åkte till träningsdansen. Där blir det snurrande och trampande med fötterna i alla möjliga vinklar. Mellan danserna är det Jägarmarsch, så man hela tiden byter kavaljer och får dansa hela tiden. Så blev det Snurrebock. Vad i herrans namn är det? Där stod jag med en man och skulle dansa. Musiken satte igång och jag bara dansade på som om jag aldrig glömt den där dansen. Undrar hur mycket man har i ryggmärgen egentligen. Det är nog så att det man lärt sig innan man fyllt 50 sitter kvar även om hjärnan inte minns. Men nu undrar jag: Hur kommer det sig att det är så himla svårt att få till en Jakko, när man kan dansa Snurrebock?  Hur kommer det sig att man blir alldeles snurrig av att göra framförbyte, när man kan dansa snoa och hambo? Kanske är det för att man har någon att hålla sig i. Jag får nog luta mig mot ett hinderstöd tills svängarna fungerar. Inte tänker jag ge upp. Det får bli fler träningsdanser.

Vinter redan.

04 december 2010

Det var länge sedan jag skrev, men lusten har inte infunnit sig. Det har snöat, varit kallt och blåsigt till och ifrån. Dagspressen har skrivit om folkvalda politiker, som börjar sin period med att höja sina egna löner, som redan var höga och Mona Sahlin, som ska få 14 miljoner i fallskärm samtidigt som jag får brev från AMF att utbetalningarna ska minska från 0,35% till 0,31% av kapitalet. Varför finns det pengar i mängder till vissa medan det inte räcker till för andra?  Det var väl politiken man skulle satsat på- inte skolan.  Så efter alla problem med knän och fötter såg jag ett konstigt märke på bröstet och kände en knöl under.Den är stor som en körsbärskärna och jag ringde sjukvården. På KS gjorde de en rejäl undersökning med mammografi, ultraljud, tog biopsi och kände och klämde. Svaret kom igår. Knölen är ofarlig. Det är en bening = en ansamling av fettceller. Så brukar de klaga på att jag har för lite fett. Då finns det där åtminstone.

En del av de, som arbetar arbetar inte, men får lön ändå. Så här ser det ut i vår kommun. Kanske lika bra att slänga bajspåsarna direkt i skogen eller låta bli att plocka upp.

Hundägarna plockar i alla fall upp.

Nu har jag gnällt ett tag, men jag har gjort roliga saker också. Aston har blivit stark, glad och duktig. Han har simmat 2 gånger varje vecka hittills och Jazz har tränat agility i ridhuset söndagkvällar och varannan torsdag eftermiddag. Det är mycket kvar innan det flyter, men Jazz är anmäld till hoppklass 2 i Kistamässan den 6:e januari. Jag har varit på bio ett par gånger, på restaurant med studentkamrater, på Waldemarsudde med gamla vänner och sett Zornutställningen bl.a. Så har jag varit barnvakt i Sigtuna, fått det sista jobbet klart i köket o.s.v. Knäna känns bättre och jag har dansat gammeldans och modernt ett par gånger. Nu har jag väl summerat sista månaden något. Idag var vi ute 2 timmar i skogen. Det blev en härlig promenad. Aston som simmade igår 4 minuter x3 + 2 minuter var ändå piggast av oss. Han som brukar gå sist alltid sprang före Jazz och mig i någon sorts glädjefnatt hela tiden. Nu vilar båda och jag ska förbereda middag till Lena och mig.

Aston och Jazz. Försök till julkort.

Ett julkortsförsök till.