Archive for juni, 2011

Sjukhusdag.

29 juni 2011

Det verkar som om min benmärg har blivit alldeles för trött av alla behandlingar, som den fått utstå. Dagens blodprover var inte bättre utan tvärtom. Hb 88 och vita 0,7 var samma, men trombocyterna hade gått ned till 11. För att orka med mitt liv med hundarna och tävlingar har jag fått tillskott idag. Det blev många timmar på KS. Först Zometa för att minska nedbrytning av skelettet, sedan Gammaglobulin för att hjälpa immunförsvaret. Efter det sprutade de in cortison för att minska risken för allergischock av trombocyttransfusionen. Efter att cortisonet fått verka en dryg halvtimme fick jag en påse trombocyter. Sedan fick jag 2 påsar med blod. TACK ALLA GOA SNÄLLA FANTASTISKA BLODGIVARE. Utan er är vi många som inte skulle leva idag. Sedan fick jag sprutor, som ska stimulera de vita blodkropparna. De ska jag ta själv hemma i 3 dagar. Jag har bara legat i dag, men känner mig trött bara av att tänka på det. Hundarna blev glada, när jag kom hem förstås. Grannen Ingalill var gullig och gick ut med dem vid 14-tiden. Phuuu!! Agilitykurs med Camilla Brundin i morgon. Det ska bli kul!

Annonser

Toppa-formen-kursen 9:e och sista gången.

28 juni 2011

Äntligen kväll, så det blev lite svalare. Det har varit en riktigt varm dag med ca 26 – 27 grader i skuggan. Jazz har blivit undersökt av veterinär med specialkompetens på Albano och hans patella är helt utan anmärkning. Det känns skönt att det är klart.

Jag undrade hur det skulle gå på kursen ikväll med tanke på mina dåliga blodvärden, men det gick riktigt bra eftersom vi delade upp banan och körde en tredjedel åt gången. Jazz var supertaggad och skällde värre än nånsin även när Hedda körde. Hon skäller också, så det taggade Jazz ännu värre. Som avslutning körde vi hela banan och det blev riktigt jobbigt eftersom upploppet dessutom var i uppförsbacken. Jag flämtade som den värsta blåsbälg, men Jazz och jag nollade loppet. Det var riktigt kul. Det var SM-banan för large-hundarna från lördagstävlingarna. Kanske enda gången vi får prova en SM-bana.

Midsommar och lite till.

27 juni 2011

Midsommarafton klarade vi oss utan regn hela dagen. Det var ett tag sedan. Jag åkte upp till Sigtuna och Björn, Hanna, Carl, Eric och jag med hundar gick till firandet på Munkholmen. Ingen av oss dansade, men det är ändå midsommarkänsla att se stången resas och sjunga med i alla låtar, som hör till.

Midsommarstämning. Eric tittar på.

Eric med kompis.

Carl och Hanna med mobil-spel.

Björn och Hanna.

Jazz hade koll på det mesta.

Aston demonstrerade hur DÖÖÖTRÅÅÅKIGT det var att ligga kopplad.

Midsommardagen blev det en förmiddag med kontaktfältsträning och slalomträning i Bro-Håbo. Klarade det precis vid 1 1/2 timmes uppehåll från regn. Middag och en lång promenad blev det hos skridskoledarkompisen Eva E i Viksjö. Då hade solen kommit fram igen.

Så skulle de ha nya blodprover från mig idag. Mina värden var för låga för att de skulle våga fortsätta behandlingen med Bendamustin. Benmärgen måste repa sig och värdena stiga innan det går. Nu hade de inte vänt utan tvärtom. De har sjunkit ytterligare. Hb: 88, Vita 0,7, neutrofila: 0,3 och trombocyter: 14. Det är lite kris nu. Jag beklagade mig på Face Book och jättemånga har muntrat upp mig med kramar och tumhållningar och Mona, Åsa och Björn ringde direkt. Det känns ju trots allt bra att det är så många som bryr sig, men jag har gråtit idag. Samlade ihop mig så småningom och åkte till klubben. Hundarna blev också glada, när de fick jobba lite på agilityplanen och jag kände mig piggare efter det. Vad skulle jag göra utan mina fina hundar?

MAMZ-träff och ”Toppa formen” 8:e gången.

21 juni 2011

Vakna till väckarklockan, hämta Birgitta med hundar i Rotebro och lagträff hos Eva. Skogspromenad med en massa övningar bl.a. platsliggning i grupp, då vi förare gick iväg. Sitta kvar i grupp då vi gick iväg och spårövningar. Ligga och sitta kvar var lite svårt för de yngsta som Jazz och Iza, men alla andra var väldigt duktiga. Lite gunga-träning med Jazz och mycket lek och samvaro med våra 8 hundar. Härlig svampsoppa på Evas altan och mycket fika och prat. Här är bilder från skogen.

Här är alla utom Jojje.

Här är alla 8 med.

Vi åkte direkt till Väsby för ”Toppa formen-kursen”. Anna hade med en hoppbana typ klass 2. När vi byggt banan kom regnet. Vi fick träna i regn och åska en lång stund. Bra gick det i alla fall. Jazz var duktig på framåtskick och han gör tajta fina svängar. Vi körde först hela banan. Sedan delade vi upp den i 3 delar och tränade på en bit i taget med olika lösningar. På slutet körde vi hela banan igen. Jag är jättenöjd. Det fungerade riktigt bra för att vara oss. Jazz måste ha varit ordentligt trött redan före kursen, men jobbade så bra och utan snurrande, så vi sade att, när vi ska tävla får jag nog ta ut honom på arbete i skogen flera timmar innan start. Anna filmade och ev. kommer filmen på vårt lopp här i bloggen inom kort.

Hemma blev det sedan en ny omgång torkning av blöta kläder, burar, ryggsäck, filtar och hundar.

agility-SM

20 juni 2011

Vilken härlig fest! Jag är så glad att jag fick vara funktionär. Har man inte kvalificerat sig för att tävla, så är det fantastiskt att få vara med på planen i alla fall. Man har ju hela tiden närkontakt med alla tävlande och den bästa publikplatsen. Nackdelen skulle väl vara att man måste vakna till väckarklockan och det tidigt också. Jag klarade det båda dagarna och kom i tid med båda hundarna färdigrastade. Aston och Jazz fick bo i mitt tävlingstält i sin burhage. De skötte sig mycket bra. Jag var ledig varannan klass, så vi hann med några längre och några kortare promenader. Den övriga tiden hade de utsikt över tävlingsplatsen och allt som hände där. De var mentalt väldigt trötta, när vi kom hem.

Tävlingarna var verkligt spännande. När Malin Elfström slog Jenny Damm på lördagen med ett fantastiskt lopp knottrade det sig på hela kroppen. De är så duktiga handlers båda två. Det avgörande loppet i regnet på söndagen var lika spännande. Malin missade guldet p.g.a. en tunnel, som väldigt många andra också diskade sig på. Jennys lopp var så bra. Hon hade kvalificerat sig till SM med tre hundar och alla var jätteduktiga. Det verkar som om de har tankeöverföring. Allt bara flyter och Jenny springer bra och har bra kondition. En värdig vinnare. Hon får mig att tänka på Malin Bayard och Carolina Cluft. Det är samma koncentration, samma målmedvetenhet, samma laddning på startlinjen. Det skulle vara roligt att se de tre i samma show någon gång. Himla tråkigt att inte TV var närvarande på Agility-SM.

Jazz’s pappa Casper tävlade lag och det var kul att se honom. Han är rutinerad, men har inte lika bra hoppteknik, som Yepa Jazz’s mamma. Jazz har ärvt de bästa sidorna från båda. Det är bara mig det hänger på om han ska lyckas. Fick man önska, så skulle det väl vara att man var åtminstone 40 år yngre och frisk – åtminstone frisk – (och kanske 30 år yngre i alla fall).

Efter SM, som hade växlande moln och ganska perfekt väder på lördagen, men ösregn hela söndagen, har det mest handlat om att få allting torrt. Tältet har legat över trädgårdsmöblerna, hundhagen stod på tomten med alla tillbehör kringströdda. Väskorna har hängt i parasollen. Regnkläder och allt som jag haft under åkte in i tvättmaskinen och hänger på tork inne. Inte så rolig hundlek, men vi hann lite distansträning och targetträning i alla fall.

Toppa Formen-kursen 7:e gången.

17 juni 2011

Jag kände mig trött och ledsen, när jag åkte till klubben. Mina provsvar känns oroande. Hb 100 förklarar ju trötthet och andfåddhet, Vita blodkroppar 1,7 är väldigt lite och de neutrofila, som ska hålla mig frisk är bara 0,8 nu. Trombocyterna är bara 26 och borde vara minst 150. Det förklarar väl allt blod som rann extra vid provtagningen, så de fick tvätta både min arm och golven efter mig. Oroligt känns det, för senaste gången som jag fick transfusion av trombocyter fick jag en kraftig allergichock och det vill jag inte ha igen. Det var otäckt och den kunde inte hävas med cortison utan jag fylldes med morfin och sedan fick jag inte köra hem utan ringde Birgitta och Bertil, som hämtade både mig och min bil från KS. Med de tankarna åkte jag till kursen.

Men….. Låsningen i ryggen, som jag haft sedan 1:a maj verkar ha släppt. Jag kunde springa utan att det kändes som en kniv i ryggen vid varje steg. Det var en mycket intressant bana, som vi hade flera olika lösningar på. Det var dessutom en perfekt kväll. Lagom varmt ca 16 grader, vindstilla och molnigt med syremättad luft. Jag var tidig, så jag hann träna ytterligare kontaktfält och gunga med Jazz. Vi körde sedan banan som om det vore tävling. En trippeldisk fick vi p.g.a. att jag gjorde bl.a. en dålig Jakko, så han hoppade tillbaka över hindret och ett dåligt bakombyte med samma resultat. Sedan hoppade han av gungan för tidigt, så den tog vi om tre gånger.  Efter analys av banan, test av halva och sedan hela igen gick det bättre. Jazz har jättebra slalom nu och han tar balanshindren även om jag är en bit ifrån, efter eller före. Jag tyckte att vi hade gått i stå rejält, men det där är faktiskt en stor framgång.  Kontaktfält däremot får vi nog kämpa mycket med eftersom jag slarvat med dem tidigare.  Jag kände mig jättenöjd och glad, när vi åkte hem. Det här kvällen var vad jag behövde för att känna mig ”frisk”. Tack och lov för hundarna.

Lunchen idag åt jag tillsammans med Åsa och Sofie på Tasty’s. Det är ett äventyr att umgås med Sofie numera. Det är full fart, mycket klättrande och springande. En härlig och glad liten tjej är det. Hon hittade en liten karusell med bilar, som absolut skulle provas. Här är hon:

Sofie

Nu åker hon med mamma och pappa till Mona i USA och Björn med familj till Legoland. Själv hoppas jag vakna i tid i morgon för att vara funktionär på SM i agility.

Toppa Formen 6:e gången.

09 juni 2011

Idag en vecka efter senaste behandlingen med Bendamustin kände jag mig äntligen lite som vanligt. Jag kunde äta utan att tuggorna bara växte i munnen, huvudvärken och yrseln var borta och jag hade inte känslan av att ögonen skulle falla ihop och jag somna. Skönt. Massören och sjukgymnasten har gjort ett bra jobb med min rygg också, så nu håller livsandarna på att återvända.

Toppa Formen-kursen var lärorik som vanligt. En mycket komplicerad bana att lösa. Mycket snurr och vims blev det, när jag körde Jazz. En sak är ju att han är snabbare än jag. En annan är att jag inte gör rätt alla gånger. Han gör det jag visar och det kan bli riktigt vimsigt. Nu har han inga kontaktfält heller. Det är en stor miss i grundträningen, som jag måste ta tag i. Gungan har också blivit ett tveksamt moment sedan han flög av i Västerås. Det lär nog dröja innan vi klarar en uppflyttning till klass 2. Däremot tycker jag att han kan jobba en liten bit ifrån mig nu och ikväll drog han iväg över ett hinder, som han inte skulle ta i riktning bort från mig. Jag ser det som ett framsteg även om han gjorde fel.

När kursen var slut stannade jag en stund och gjorde banan ett par gånger med Aston. Jag lade ned alla hopphinder så ena sidan låg på gräset och andra sidan på ca 25 cm. Vilken känsla det var. Aston har inte gjort en agilitybana sedan maj förra året. Kunskapen sitter kvar. Han gjorde jättefina lopp. Det var en så skön känsla. Allt bara flöt. Alla vändningar åt olika håll, balansen, A-hindret och gungan gick som en dans.  Det kändes så tryggt med honom. Han tar hindren så vant och säkert. Jag blir så glad. Min fina Aston, som var förlamad för 10 månader sedan och har fått träna sig att gå från start efter den stora diskbrocksoperationen. Det var en lycklig matte som åkte hem ikväll.

Distanshandlingskurs.

06 juni 2011

Det verkar som om det behövs 4 dagar efter senaste behandlingen på KS med Bendamustin innan jag känner mig lite normal förutom lite yrsel och lite illamående förstås.  Det gäller i alla fall, när jag ska sitta still och lyssna på en kurs. Hur det går att springa får jag väl se på nästa ”Toppa formen-kurs”. Idag var det dessutom mycket lärorikt att bara se på. Petra har mycket stor erfarenhet av distanshandling och för mig var det en massa aha-känslor och jag fick mycket inspiration. Nu är jag hur sugen som helst att prova hennes övningar. Inga anteckningar gjorde jag, för då hade jag säkert missat något, som hon sagt. Eva ritade av banorna, som var på slutet och de ska vi träna på nästa MAMZ-träff. Jag kommer nu framför allt att börja om med target-träning. Jag ska också försöka namnge platten och tunneln i stället för att bara säga ”genom” och också träna på kommandona höger och vänster. Mycket av det här kan man göra utan att springa, så det passar verkligen en gammal en med krämpor. Det blev en mycket varm och solig dag idag och inte så lätt att hitta skugga, men reflexskyddet till bilen fungerar bra som skydd till stora hundburen också som tur är. När allt var slut och alla andra åkte hem, gick jag med Aston och Jazz till sjön där de fick bada och hämta pinnar i vattnet.

Resumé vecka 21.

03 juni 2011

Var ska man börja? När förberedelserna inför min examinationstävling började kännas någorlunda klara var det dags att ta hand om mig själv lite. Frissan med klippning en dag och min nya massör en dag. Oj, hon hade elaka nypor, men det gjorde nytta, så jag ska snart dit igen. Det blir att varva mellan sjukgymnasten och massören ett tag.  Hoppas att de får ordning på ryggen, för den har varit förskräckligt ond länge nu. Ska det bli fart på agilitytävlingarna kan man ju inte ha värk och kramp för att man böjer sig ned och springer.

Torsdag: Först var det läkarbesök. Mina blodvärden hade sjunkit av revlimiden, som jag svalt varje dag i 3 veckor och aktiviteten på myelomet hade inte minskat. När läkaren hörde att jag dessutom varit väldigt rastlös av de där kapslarna tyckte han inte att jag skulle utsättas för dem igen. Det var skönt att slippa sprutorna, som hörde till och som jag tog själv varje dag också. Nu skulle det bli ett preparat som togs fram i Östtyskland under kriget. ”Bendamustin”. 2 injektioner 2 dagar i rad var 4:e vecka. OK, nu hoppas jag att det fungerar.

På kvällen var det ”Toppa formen-kursen”. Anna fick mig att springa med fingrarna i backen och jag lyckades till de andras jubel. Jättekul, för då blev det inte så många snurrar för Jazz eftersom det blev tydligare. Då kom också Heléne – Jazz’s uppfödare till klubben dit hon fått skjuts och fick se Jazz i aktion.

Fredag: Min examinationstävling. Jag lämnade mina hundar hos Sirka och Heléne fick klara sig själv hemma hos mig. Jag var på klubben strax före kl. 14 och det var Anna och några till också. Det var en del att göra innan 1:a bangång kl. 17.30 och vi hann precis. Efter allt jobb med funktionärsschemat var jag mest orolig för att funktionärerna inte skulle komma eller inte göra vad de skulle, men det behövdes inte alls. Alla var hur duktiga som helst och tog sina uppgifter på stort allvar. Fattades det något var det alltid någon, som ryckte in. Det flöt hur bra som helst.    Lite oroligt var det med startantalet. Både Anna Muller, som skulle examineras som domare och jag som skulle examineras till tävlingsledare behövde minst 75 starter för att bli godkända. Efter att först varit oroliga för att för få anmält sig hade vi plötsligt för många och insåg att tävlingen skulle inte sluta före midnatt, så vi erbjöd pengar tillbaka till dem som avanmälde sig. Sedan regnade det på fredagskvällen, så några dök aldrig upp. Vi räknade och räknade starter hela kvällen och till slut var det i alla fall 79 starter. Både Anna och jag blev godkända av Sven Åhfeldt resp. Charlotte Almberg. Jag var hemma igen vid 23-tiden och hann umgås en liten stund med Heléne.

Lördag: Tidig morgon. Väckarklockan ringde kl. 05.45. Heléne åkte med till Upplands Väsby där hon hämtades av Mella för att åka till utställningen i Vallentuna. Jag var funktionärsansvarig på den officiella klass 1 och klass 2-tävlingen med 350 starter. Funktionärerna var helt underbara. Allt flöt sååå fint. Det var agilityfolk, mammor, sambor, äkta män m.m. Vilket härligt gäng!  Jag tävlade med Jazz också i agilityklass 1 och i hoppklass 2. Jubel från mina kurskamrater, när jag lyckades springa med ”fingret i backen” och visa Jazz. Vi fick dock 10 fel i båda klasserna. En slalomingång, en sista slalomport och ett kontaktfält missade vi och något, som jag inte vet vad det var. En 7:e-placering och en 9:e-placering fick vi av ca 17 starter. Hemma igen vid 21-tiden. Då var det lite paj och prat och sedan stor schamponering av Aston och Jazz. Heléne tog hand om Jazz medan jag kvällsrastade Aston. Det blev förstås ännu en sen kväll. Fint väder hade vi  med växlande moln.

Söndag:  Tidig morgon igen med en väckarklocka som ringde kl. 05.45. Utställning i Österbybruk och vi skulle vara i ringen kl. 9.00. Regn på morgonen och lite då och då under förmiddagen. Jazz blev bedömd som excellent, så jag var jättestolt (för att inte tala om Heléne), när vi gick i konkurrensen. Det var 4 prisplatser och vi fick ingen av dem, men ändå…..Här är kritiken:  ”Pleasing head. Well placed ears. Nice dark eyes. Good bite. Nice straight front. Deep chest. Level topline. Good bend of stiffle. Moving very well.”         Aston var ensam i veteranklassen. Jag var lite orolig eftersom han har lite skavanker efter sin stora diskbrocksoperation, men han bedömdes som ”very good”, så det var ju också en höjdare.  Här är hans kritik:  ”Nice head, good ears, dark eyes, nice straight front, deep chest, good topline, a little too straight in stiffles, not moving very well today.”

Sedan åkte vi till en restaurant i Alunda och lunchade tillsammans med Mella. Hemma var vi vid 17-tiden, men då var vi ganska slaka.

Jazz visar upp sig på utställningen.

Måndag: Sovmorgon och en skön förmiddagspromenad, lunch i sol på min baksida och sedan skjutsade jag Heléne till tåget. Det är alltid ett äventyr att åka till stan en eftermiddag med alla köer. Naturligtvis tyckte bilen det också, så lampan för varm kylarvätska varnade igen. Måste nog till en verkstad så småningom. Vi åkte ändå i god tid, så en glass i lugn och ro vid Centralen hann vi med. Bella och Jazz fann varandra direkt i torsdags och har haft jättekul tillsammans. Jazz fick avreagera sig på kvällens ”Toppa formen-kurs”, så saknaden blev inte alltför stor. Vi hann vara med en timme.  Nu är jag dessutom väldigt glad över att jag klarat det här programmet mitt i min 5:e cancerbehandling. Det känns som en stor seger faktiskt.

Jazz med lillasyster Bella.

Aston, Jazz och Bella.Jazz hemma dagen efter utställningen.

Jazz hemma dagen efter utställningen.

Tisdag till onsdag:  Promenader, sjukgymnasten och den nya medicinen på KS tillsammans med de vanliga, så nu väntar jag på reaktionen.