Archive for september, 2011

Aston – Veteranmästare!

29 september 2011

Ja, vi hade KM i fredags. För första gången hade vi en särskild klass för de hundar som p.g.a. ålder eller skador inte tävlar längre. Det blev en bana med hindren i princip på marken. Kanske var de 10 cm som mest. Däremot var det en krävande bana med många tunnlar och lite knepiga vägar. Aston var så lycklig. För en gångs skull fick Jazz stanna i buren och Aston fick köra en bana. En så glad hund har jag inte sett på länge. Han gjorde ett fint lopp. För mig kändes det som att plötsligt få andas. Aston är ju distanstränad och tog hindren utan att jag behövde vara där. Eftersom många förare var sjuka var det bara 3 hundar i veteranklassen, men han slog både mediumhunden och largehunden.

Jazz då? Han borde ha vunnit, men….. En så fin start i agilityklassen. På ett ställe hade jag planerat ett framförbyte, men han var snabbare än jag och det blev ett väldigt fint bakombyte. Med Jazz är det så att man får inte tveka. Jag tänkte till lite typ ”oj jag skulle ju vända mig om”. Då var han snabbt före mig igen och gjorde en snurr (5 fel) och sedan kom vi till slalom och jag vinkade in honom med armen och det skulle jag inte ha gjort. Han kan själv och blir bara störd om jag viftar. Det blev 5 fel igen för fel slalomingång. I.o.f.s. hann han bara sticka fram nosen på fel sida, men domaren hade bra ögon. Totalt fick vi 10 fel i agilityklassen. I hoppklassen nollade han, men tillsammans räckte det bara till en 4:e-placering.

Det var mörkt på kvällen, så det blev tyvärr inget filmat. I mörkret var det också svårt att se alla gropar, som plogen åstadkom i vintras, så mitt vänstra knä är ont nu igen. Det är back-on.track som gäller dygnet runt och så hoppas jag att det ska bli bättre.

Tävlingssäsongen börjar gå mot sitt slut. Jazz är nu klass 3-hund, så alla klass 2-tävlingar, som jag anmält till fick vi glömma. Nu ska han tampas mot eliten. Kanske blir det 2 tävlingar till i år. Däremot har jag fått tid till lite annat. Det har blivit långa promenader med och utan sällskap, goda middagar hemma med barn och barnbarn och  kräftor med Åsa, Sofie och Mattias, biobesök, fikastunder med gamla vänner o.s.v.

Eric och Sofie i min soffa.

Carl

Hundarna pausar efter promenaden längs åkrarna.

Kaffe och jättegod bulle vid Öråker.

Godisletare på hemväg.

Vi passerade tjuren.

Annars har det varit en mycket jobbig period med cancerbehandlingen. Biverkningarna i fötterna och magen blev lite lindrigare, när jag fått Velcadesprutan subcutant alltså i fettet på magen i stället för intravenöst via port-á-caten. Däremot får jag jättestora röda märken på magen. Riktiga blaffor. Tur att bikinisäsongen är över. Blodvärdena går ned och jag har fått flera blodtransfusioner och transfusioner av trombocyter.  M-komponenten har inte rört sig. Nu har jag läkartid nästa vecka. Få se vad han säger då. Jag blir otroligt trött av medicineringen och mår egentligen bara bra under helgerna ca 2 – 3 dagar. Då har det gått 4 – 5 dagar sedan behandlingen. Det här känns inte kul och jag känner mig ibland orolig. När värsta tröttheten sätter in tror jag inte att jag ska leva till jul, men när jag känner mig piggare tror jag kanske att Jazz och jag får en tävlingssäsong till. Vem vet. Tiden får väl visa hur det går. Efter 13 år och 5  jobbiga cancerbehandlingar förstår t.o.m. jag att min benmärg nog är ganska trött. Väldigt less på det här är jag i alla fall. Jag hade ju planerat att åka till Mona i höst, men det kan jag inte göra förrän jag mår bra åtminstone en vecka i sträck.

Annonser

Olandstrakten.

12 september 2011

Vi åkte till Olandstrakten och jag hade inga större förväntningar. Mina blodvärden är dåliga igen. Jag ska få blodtransfusioner, men tyckte inte att jag hade tid i helgen. De ska göra en bastest på blodet idag måndag och i morgon tisdag ska jag få 2 påsar blod samtidigt som jag ska få Velcade-injektion. Det känns lite oroligt det här trots att jag ändå mått väldigt bra under helgen. Trombocyterna har också gått ned och jag har fått några rejäla blåmärken. De vita blodkropparna kan jag tydligen inte heller ha så mycket av eftersom det kommer herpesblåsor i munnen. Som tur är har det kommit bara en blåsa i taget, men det brukar vara tecken på dåligt immunförsvar.  Idag var det ett radioprogram om cancer och hur man kan förbereda sig för döden, men jag känner att jag inte vill tänka så ännu även om tankarna ändå finns där på något sätt hela tiden.

Banan för agility 2 var inte särskilt knixig. Det var flera springsträckor, vilket egentligen inte passar Jazz och mig. Jag brukar inte hinna med honom och då brukar han snurra. Nu gick det ändå bra. Han gjorde några snurrar, men inte framför hinder, så någon vägran fick vi inte. Det var ju bara tiden som påverkades. Ändå nollade han loppet och var dessutom snabbast. Jazz vann och det var 11 starter, 2 nollor och 7 diskade. Det betyder att Jazz nu fick sin sista uppflyttningspinne i agility-2:an och är nu en riktig klass-3-hund. Det är skönt att ha honom i samma klass i både hopp och agility med tanke på allt resande. Jag är dessutom väldigt stolt över min lille hund. Han är ju bara 2 1/2 år.

Väsby BK klass 3.

10 september 2011

Oj. Jag har varit tävlingsledare för första gången. Visst var det lite nervöst först, men det släppte, när mina duktiga klubbkamrater fixade allt så bra.  Visst blev det en del onödigt strul. Digitala tidtagningen strejkade, så vi till slut fick ha två manuella tidtagare. Det innebar att både funktionärsansvarig och banansvarig blev låsta som tidtagare och det påverkade effektiviteten hos banfunktionärerna. Det gjorde att det blev lite segt mellan klasserna innan allt var klart för nästa klass. Sedan hade vi en del problem med hinder. I agilityklassen vred sig gungan då largehundarna skulle trycka av i sidled. De böjda tunnlarna flyttade sig i largehundarnas framfart. Där behöver vi se över våra tunnelhållare och skaffa pinnar, som håller tunnlarna på plats. Dunkar, som skulle hålla tunnlarna på plats tappade sina handtag och det blev avbrott, när de behövde bytas ut. På vår ojämna plan står våra lätta hinderstöd lite vickigt, men där hände det i alla fall ingen onödig rivning. Vid ett tillfälle missade både den digitala tidtagningen och den manuella. Det var ju väldigt tråkigt eftersom ekipaget haft ett fint nollat lopp. Hon fick omlopp, men tyvärr rev hunden då ett hinder.  Hur mycket kan det strula?

Annars var det väldigt roligt att få dela ut så många cert och championat. Det var roligt att se så många duktiga ekipage även om jag nog missade de flesta, när jag satt inne och skrev i tävlingsböcker och certlappar. Det var också flera finska tävlingsböcker och de skulle fyllas i på lite annat sätt än de svenska. Vädret visade sig på sin allra bästa sida. Solen sken och det blev riktigt sommarvarmt.

Aston och Jazz satt tillsammans med largehunden Troja i datorrummet. Jag gick ut och in säkert hundra gånger och Aston och Jazz blev överlyckliga varje gång jag kom. De ville absolut sitta i knäet medan jag skrev, men jag tror att det ändå blev läsligt.  Vi stannade en lång stund efter att alla andra gått hem, så Jazz och Aston fick springa , nosa av och träna lite och de var så lyckliga, så de kunde hållit på i timmar kändes det som.  Nu laddar vi för Olandstrakten i morgon.

Kungsör, Sala m.m.

06 september 2011

Man är väl tokig, men förra helgen körde jag de 10 milen till Sala på lördagen för att köra ett lopp i hoppklass 3. Det blev en disk på hinder 10 och sedan 10 mil tillbaka igen. Ännu mer tokig är jag, som dagen efter körde samma 10 mil för att köra ett lopp i agilityklass 2. Då nollade vi i alla fall, men eftersom det var många strykningar i klassen blev det bara 3 pinnar och vi kom på 4e plats. Lite snopet kändes det förstås.

I fredags körde jag min hyrbil, en Volvo C30, till Kungsör, ca  14 mil. Eva och jag hyrde drängstugan på Hagsta Gård i Torpa och bodde hur mysigt och härligt som helst. Eva hade hundar i nästan alla klasser, men för mig började det med agilityklass 2.  Jazz gick otroligt bra, men hoppade tyvärr över kontaktfältet på balansen, så det blev 5 fel. Referenstiden hade han däremot inget problem med.  Sedan hade vi hoppklass 3, som ju är ganska ny för oss. Anna filmade och hejade och vi gjorde ett kanonlopp. Tyvärr var jag lite sen att visa ett hinder i slutet. Jazz gjorde då något som liknade ett helikopterhopp och rev hindret. Det blev 0 fel och placering 21 av 55. Det är jag mycket nöjd med.

På söndagen började vi med hoppklass 3. Då nollade vi på hinder, men hade 2,36 sekunder över referenstiden. Det blev 21/55 igen, men vilket fint lopp han gjorde. Frammåtskicket är det som felar fortfarande. Han möter mig, när jag inte hinner ikapp och då går det tid för en längre sträcka.

Agilityklass 2 var vår sista klass den här helgen. Det var många diskningar, men Jazz nollade och VANN  klassen!  Det var ju jättekul. Vi fick den pinne, som vi eftertraktat, 12 kg hundmat, en väst ( jag var så knäpp, så jag glömde ta presentkortet i stället) och en fin rosett.

Nu laddar vi för nästa helg. Jag ska sätta mig in i SBK-Tävlings alla moment m.m. eftersom jag har mitt första uppdrag som tävlingsledare på lördag.

Mina blodvärden är lite tveksamma nu. Först gick de upp till bra värden. Sedan gick Hb:t och trombocyterna ned igen. M-komponenten är oförändrad trots behandlingar sedan början av maj. Min läkare verkade bekymrad i torsdags och ska diskutera med annan läkare ang. ev. kombinationsbehandling för mig. Jag har fått börja med epo(aranesp) igen en gång i veckan och idag är det dags för behandling med velcade och cortison igen. PHUUU!!!