Archive for oktober, 2011

Österåker, inoff.

16 oktober 2011

Ännu en solig, men ganska kall dag. Det är alltid så trevligt i Österåker. De har fin stämning, bra upplägg och fina priser. Jag var trött idag och blev andfådd på bangången. Efter loppen var jag däremot inte andfådd eller så var jag så koncentrerad, så jag inte märkte att jag var det. Hopploppet gick så bra. Jazz är så duktig att sitta kvar i starten. Jag kan gå fram så långt jag vill. Något tokigt gjorde jag mitt i banan, då Jazz tog ett hinder i stället för en tunnel och vi blev diskade. Då passade jag på att prova ett blindbyte efter tunneln, men det gick inte alls. Jazz är snabbare än jag, så han kom på fel sida. Annars gjorde jag något, som jag inte brukar göra. Jag lade, liksom så många andra godisbelöningsburken i målfållan i stället för att ha den i fickan. Det blev ett bättre upplopp. Särskilt syntes det i agilityklassen, som var efter hoppklassen. Då hade han fattat galoppen. Lite ser man även på den här filmen. Egentligen är det ju hjälp utifrån och borde innebära diskning, men eftersom så många gör så här, så är det väl vedertaget, vad jag än sen tycket om det.

Agilityloppet klarade vi bättre. Alla kontaktfält fungerade även om vi behöver träna mycket mer på säkerheten där. Jazz kom 2:a efter Mari Edman och Garbo. Tidsmässigt har vi ändå en bit kvar till den där taxens fart. Mari är ju suverän på distanshandling. Hon kom också 3:a med sin andra tax Chaplin. Jazz lopp är tyvärr inte filmat eftersom batteriet i kameran tog slut. Det där med tekniken är inte mig grej.

Nu kl.20.30 har jag äntligen ätit middag. Man borde ha en kock, som tar emot med mat efter en lång och sen tävlingsdag.

Annonser

”Fortare vinter”, Stockholmsavdelningen.

15 oktober 2011

Nu är jag förstås mest upprörd över kameran, som skulle vara världens bästa köp OCH DYR. Det där PMB-systemet blir jag aldrig sams med. Varje gång jag ska använda det är något ändrat. I stället för att på 5 minuter spara en film tog det ikväll 1 1/2 timme. Jag måste sätta mig in i programmet på nytt varenda gång. Oj, vad jag saknar min gamla enkla kamera. Sedan kom jag inte in på Youtobe heller utan en massa krångel. När jag kommit så långt hade jag nästan tappat lusten att skriva i bloggen. Tur att jag inte har en man hemma, som vill ha uppmärksamhet. Då hade jag aldrig kunnat hålla på med det där.

Vi har i alla fall tävlat idag. Inte var jag så upplagd, när jag åkte hemifrån. Jag kände mig ganska mätt på agility och inte tänd alls. Kallt var det och dunväst, fodrad mössa, vantar och yllelångkalonger behövdes verkligen trots att solen kom fram ett tag. Väl på plats blev det annorlunda. Bara att träffa alla underbara tävlingsmänniskor, som jag inte sett på ett tag blev jag glad av. Kickans kram och Tonys komplimanger kommer att hålla mig igång åtminstone en vecka till,  kanske mer. Jazz debuterade i agilityklass 3. Mitt mål var bara att få ett godkänt lopp och det fick vi. När jag ser filmen förstår jag varför vi har svårt att klara tiderna. Jag ser ut att springa i tuggummi och dessutom i ”slow motion”.  Stackars Jazz. Han är så duktig, men förlorar på att ha mig i släptåg. Kan jag bara få framåtskicket att fungera, så kommer han att gå mycket fortare.  Nu fick han 5 fel på balansen också. Det förstår jag, för att ta kontaktfält, när jag är på andra sidan av en tunnel, som ligger under balansen har vi inte lyckats med på träning heller. Han hoppade i alla fall inte ut på tunneln, när han blev orolig över att jag var så långt borta.  Bara att träna mer på det. Han kom på 22:a plats av 51 startande. Med 49% diskade är jag glad att vi fick ett godkänt lopp. Här är filmen:

Vi tog en timmes promenad tillsammans med Maggan och Eja och så småningom blev det dags för hoppklass 3. Inte nog med min sega löpning. Jazz gjorde ett jättefint lopp, men jag gjorde bort mig, när jag skulle visa näst sista hindret, så det blev en vägran och 5 fel. Tidsfel fick vi också och kom på 26:e plats av 54 startande. Man ser på båda filmerna hur Jazz vänder och väntar in mig, när jag är efter. Det är på gott och ont. Han tar inga hinder, som han inte ska ta, men det blir längre sträckor för honom och därmed tidsfel. Här är hopploppet:

Konstigt och skönt var det också att jag som blir så andfådd av att gå i en uppförsbacke inte ens flåsade efter något av loppen. Mitt Hb var 96 i måndags och trombocyterna var 20. Immunförsvaret var någorlunda 3,2. Jag har ju fått byta behandling igen. Det är tydligen svårt att hitta något som kan knäcka cancern. Nu är det Revlimid igen och för att inte få blodproppar av det måste jag ta en Fragminspruta i magen varje dag. Tur att det inte är bikinitid. Magen är full av röda märken efter sprutorna. Den ser helt enkelt hemsk ut. Nu är det cortison också en gång i veckan. Det gäller väl att bita ihop och stå ut.

Spårkurs med Jazz.

01 oktober 2011

Efter att ha lämnat Aston hos Sirka kom Jazz och jag i god tid till Bro-HÅbo. Vi började med en kort promenad.

Jazz. Tidig morgon i Bro-Håbo.

Förutom Jazz var det bara stora hundar på kursen, men alla var vänliga, så det var ett harmoniskt gäng, som åkte bilkaravan till Säbyholmsskogarna vid Rösaring. Första spårförsöket med Jazz gick dåligt. Han var mer fokuserad på ljud och annat som rörde sig runt omkring i skogen. Då hade jag lagt ut leksak med godis efter ca 50 meter och hans favoriter: den nya långa smala kampflätan och favoritbollen i slutet. När vi kom till slutet efter många stopp med lyssnande åt olika håll fanns belöningen inte kvar. Både kampfläta och boll var borta. Jag blev helt ställd, men Veronica – vår instruktör – fann sig och slängde ut en frolic till Jazz. Någon som gått på stigen i närheten hade säkert plockat med sig vår boll och fläta. Himla knäppt. Det hängde ju en snitsel ovanför, så de skulle kunna fattat att det inte var kvarglömda saker utan något annat. Jag blev nog mer besviken än Jazz.

Andra försöket gick bättre. Då hade jag lagt ut godis ca var annan meter. Det fattade Jazz ganska snabbt och när vi gått klart drog han iväg och nosade sig igenom spåret en gång till.

Väntan medan spåret lade sig.

Det var långa väntetider medan spåret lade sig och medan Veronica gick med de andra hundarna, men vädret var fantastiskt, så man kunde sitta hur länge som helst i mossan utan att frysa. Rena sommardagen.  Jag har dessutom mått väldigt bra idag. Igår ringde min läkare och var bekymrad över mina dåliga blodvärden. Jag måste lämna nya prover på måndag, men idag har allt känts bra. Skönt att få sådana dagar också.