Archive for december, 2011

Julen.

26 december 2011

Äntligen blev det jul fast det var +7 grader och inte en gnutta snö. Julaftonen firade vi hos Åsa. Härligt att Mona kunde komma hem till jul, så vi kunde träffas allihop. Björn, Hanna Carl och Eric hade precis kommit hem från några skiddagar i Sälen. Här kommer några bilder.

Mona var tomte.

Wee! En rosa dockvagn!

Sofie tyckte att pottstolen var det bästa att sitta på, när hon öppnade julklappar.

Framför Kalle Anka i väntan på julklapparna.

Mona, Eric och Björn ser på TV.

Åsa och Sofie.

 

Vid julbordet: Mattias och Mona.

Mätta av julmat. Björn, Hanna och Åsa.

Glad Sofie i mammas knä.

Carl med dataspel.

Eric satt helst för sig själv med sina spel.

Söta tomten.

Arro döljer tomten.

 

Mera julklappsutdelning.

Juldagen var vi allihop hemma hos mig. Sofie var i sitt esse. Hon dansade, hoppade, klättrade,kramades, lekte med hundleksaker och gungade på någras ryggar eller ben.

Carl och Eric försökte hålla sig undan, men fick i alla fall en bamsekram.

Aston hittade lugnaste platsen i Mattias knä.

Plums ned i hundfåtöljen.

Årets julkort, som Helen hjälpt mig att designa.

Det har varit en fantastisk helg för mig, men hundarna har väl haft det lite jobbigt. Julafton fick de tillbringa ganska lång stund i burhagen för att inte irritera Arro. Juldagen gjorde de vad de kunde för att hålla sig undan utan att för det skull missa något som hände.  Båda förmiddagarna var vi i alla fall vid Bro-Håbo några timmar. Vi gick långa rundan ca 1 timme och tränade sedan lite slalom och lite lydnad. De verkar ganska nöjda och de fick mycket kokt lever, som jag fixade åt dem till jul. Nästa år ska jag nog gå in för att lära mig mer om kameran, så inte allas ögon blir så självlysande.

Annonser

Årets sista ridhusträning och läkartid.

15 december 2011

På sista ridhusträningen var vi lyxigt bara 3 stycken. En liten bana med slalom och blindbyten blev det och den kunde tas från båda håll. Jazz gick bra och hittar slalomingången själv i högerslalom. I vänsterslalom är det svårare. Då går det bäst om jag kommer bakom honom. Står jag 10 meter ifrån springer han ibland raka vägen förbi. Han har klarat ingången själv tidigare även från vänster, så vi får väl repetera några gånger till, så kommer det nog tillbaka. Aston fick också göra banan åt båda håll, men med nedlagda hinder. Han var också duktig. Har film på Aston. Den sätter jag in en annan gång.

Det som inte var bra var mitt knä. Det gör för ont. Jag kan bara inte springa. Den menisk, som varit trasig i flera år (jag magnetröntgade för ca 3 år sedan) har nog spruckit mer. Det bekymrar mig verkligen. Alla sorters knästöd har jag, men inget hjälper. Tur ändå att jag kan gå. Idag köpte jag en motionscykel och hoppas kunna stärka benen med den.

Mitt under ridhusträningen ringde min läkare. Mina värden är inte bra, men heller inte livshotande. Han var nöjd med att Hb:t gått upp till 108 med hjälp av epo, att trombocyterna ökat från 14 till 43, att de vita blodkroppar, som skyddar mot infektioner bara var 0,4 tyckte han att jag ändå kunde klara mig med. Lite oroligt eftersom jag inte får vaccinera mig mot influensan. M-komponenten har gått från 20 till 9 och det är bra. Nu ska jag påbörja en ny månad med samma cancermediciner på måndag. Datortomografin, som jag gjorde för ett par veckor sedan visade bl.a. ihoptryckta kotor i ländryggen, så det förklarar mina ryggsmärtor och även det som strålar ned på baksidan av vänster lår. Myelomförändringar i vänster bäcken var det också, så nu ska jag få strålning. Phuuuu!!! Det är roligt nästan jämt! Jag har avreagerat mig med att ta en lång kvällspromenad med hundarna och sedan tränat tandborstning på dem.

Stockholmsmässan.

12 december 2011

Phuuuu!!!  Nu är det gjort! Utställningar är verkligen inte min grej, men två gånger om året kan jag stå ut eftersom jag har en fin hund. Dåligt samvete hade jag, för inte hade vi tränat den här gången. Jag hade ju ändå betalat 395 kronor för att få visa Jazz. Mer ågren fick jag, när jag hörde att det var 91 papilloner anmälda. Vad skulle vi dit och göra då? När nummerlappen kom stod det 65 pappisar i öppenklass. Jisses! Det blir konkurrens. Sedan visade det sig att i öppenklass vuxna hannar var det 13 hundar. Det kändes mer överkomligt.

Men för att börja från början. Det gällde att hitta ett bra schampo för tillfället. Jag pratade länge med Helen om det och åkte sedan med min lapp till XL-Zoo. Där engagerade de sig verkligen och jag kom till slut hem med ett set med 4 olika flaskor, som skulle masseras in i pälsen i tur och ordning. Aston fick vara försökskanin och han blev väldigt fin i pälsen. Det grisiga vädret gjorde att jag ville tvätta Jazz så sent som möjligt, så han inte skulle hitta smutsa ned sig igen.

Efter att ha packat bilen med alla väskor åkte vi till Gudrun i Sätra. Där blev det först god middag med lite vin och sedan stor-tvätt av Jazz i tvätthon. Jätteskönt eftersom jag kunde stå rak. Min rygg blev så glad. Tidig morgon var det sedan och tur att jag åkte i god tid. Efter att jag till slut hittat en ruta att parkera i var det minst 20 meter kö till parkeringsautomaten. Sedan med rullvagn och bur från garaget var det säkert 200 meter kö för att komma till entrén. Jag tänkte att Jazz kunde kissa på någon av de 2 små gräsplättarna, som vi passerade i kön, men icke. Han mådde bäst då han fick sitta i rullvagnen och spana på alla, som var omkring. Många stora hundar i kön var det lite läskigt att vara för nära. Väl inne jobbade veterinärerna på så snabbt de kunde. Jag fick hålla Jazz i famnen medan han blev kollad, så tjänade de in lite tid med alla stora hundar, som skulle upp på bänken. Inte hann de titta på några vaccinationsintyg heller.

När vi sedan hittat vår ring skulle jag på toa och fick förstås inte ta med hunden in. En snäll flicka i en monter passade Jazz som tur var. Sedan rullade det på som det brukar på utställning. Jag kände igen många av de andra utställarna, men hann bara prata med de, som satt närmast. När det blev vår tur och vi traskade runt i ringen med de 13 hannarna skötte sig Jazz underbart fint. Han gick med spänstiga steg och svansen i topp. På bordet märktes det ändå att han inte tränat. Han drog ihop sig och tryckte sig mot mig med sänkt svans, när domaren kom med händerna mot honom. Han lugnade sig och hon fick känna på honom och titta i munnen, men jag tänkte att nu får vi nog neddrag. Ett par gånger fick vi spatsera ensamma fram och tillbaka och så satte de upp röda lappen och ropade ”EXCELLENT”. Vad roligt!!!  Det var 11 excellenta hannar. 4 blev placerade och vi var inte bland dem, men jag är jättenöjd ändå.  Här är kritiken: ”Red sabel with goodeaus round levers, round scull, good stop, well balanced muzzle, good mouth, good front, develled topline, good tailset, moved well.”  Domaren hette Pat Munn och var från Storbritannien.

Svårare var det att få Jazz att kissa utanför mässan. Jag var ute minst 7 gånger och gick under dagen, men han ville inte. Omvägar gick han kring andras kisspölar. Det kanske luktade stress av dem – inte vet jag. Han höll sig hela dagen från kl. 06.30 tills vi kom tillbaka till Gudrun i Sätra. Förstås gick jag runt och tittade på alla stånden. Det var så trångt p.g.a.alla människor med och utan hund, så Jazz fick sitta på armen eller sova i sin bur medan jag k tittade runt. Lite stolt är jag över att jag bara handlade för 30 kronor, men hade en stor kasse med presenter och prover med hem.

Vid Strömsholms stånd kom alla känslor tillbaka från Astons operation. Mina tårar rann, så jag knappt kunde prata. Fick i alla fall fram att han varit hos dem och varit så dålig, men nu är så pigg, duktig och glad. Nu har jag lovat att skicka bilder på honom och berätta lite, så de kan ha det på sin hemsida. Det känns riktigt kul faktiskt.

I eftermiddagsmörkret hämtade jag Aston hos Gudrun och fick en härlig middag igen. Provade nya ”rondellen” i Rissne på hemvägen och det var ett nytt äventyr. Ett par varv extra blev det innan jag kom rätt. Trötta och nöjda var det riktigt skönt att vara hemma igen.

Tuff hund.

02 december 2011

Nu börjar det hända saker. Jazz har varit en liten fegpropp en lång tid. Han har varit rädd för vissa hundar och inte vågat gå förbi alternativt skällt ut dem. Jag har lärt honom att när han blir rädd ska han komma till mig, så lyfter jag upp honom. Förra lördagen tog vi en promenad längs Lillsjön. Med solen i ögonen såg inte jag att en man med en labbe satt vid sjön. Aston hälsade lugnt på hunden och Jazz sprang iväg med sin boll. Det triggade jaktleken för den 8 månader gamla labben. Jazz sprang flera varv runt mig, men eftersom labben var en meter bakom hann han aldrig stanna. Någon dag senare kom en lycklig schäfervalp springande ikapp oss. Aston brydde sig inte alls och jag sprang och stoppade schäfern, men Jazz blev rädd och sprang iväg ifrån oss. Det kändes inte bra. Har han slutat att lita på mig?

Under senaste veckan har Jazz övat på Aston. Han har fräst och morrat ett par gånger. Aston är ju så snäll. För det mesta går han bara undan. På ridhusträningen igår såg jag en förändring. När vi plockar hinder brukar hundarna få springa fritt. Aston är då jättelycklig och rusar runt med bc:na. Jazz brukar gömma sig i sin bur eller sitta nära den, så han kan gå in. Igår däremot var Jazz med och sprang. Vilken tuffing plötsligt!  I morse mötte vi snälla gamla schäfertiken Sanna. De tycker om henne, men Jazz har ändå varit lite vaksam. Nu blev Sanna glad och inbjöd till lite lek. För den gamla hunden handlar det mest om två krumsprång och inte mycket mer. Aston tittade på henne och fortsatte sitt nosande på marken. Jazz  brukar bli lite rädd. Idag fräste Jazz till och Sanna gick därifrån. Vad han växte! Sedan praktiserade han samma fräsande till Lina, grannens gamla terriertik, som inte accepterar andra hundar, men hon älskar Jazz. Med Jazz vill hon leka, men har han sin boll med sig, så är han svårflörtad. Nu blir det spännande att följa fortsättningen av den här utvecklingen. Hoppas att Jazz inte morrar åt domaren på utställningen nästa vecka i alla fall. Ett nytt liv är det för jag har fått sära på Aston och Jazz ett par gånger den här veckan. Senast idag, då jag tog fram balansplattan, som vi inte använt på länge. De bara älskar att stå på den och bli matade med godis. Nu gällde det att komma upp först och få största utrymmet.