Archive for januari, 2012

Kistamässan m.m.

20 januari 2012

Det har gått några veckor sedan tävlingarna i Kista. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det var lagtävlingar den 5:e och 6:e januari. Vårt lag Väsby-mini-mix skulle bara tävla den 5:e. Eva och Iza kunde inte vara med, så vi skulle starta med 3 hundar. Då blev Maja halt och vi hade bara 2 hundar kvar. Vi bestämde oss för att inte starta alls eftersom vi skulle vara diskade redan före start. Tur var det i alla fall för jag blev kanon- förkyld och låg i soffan och suckade i flera dagar.

De individuella tävlingarna den 7:e och 8:e var Jazz anmäld till. Vi hade tränat så mycket och sett fram emot de här tävlingarna, så jag lät Jazz starta. Duktiga Elin Falk tävlade med honom. Jag körde Jazz till Kista på morgonen och hämtade honom på kvällen. Elin och Jazz gjorde bra ifrån sig. De hade aldrig gjort något tillsammans tidigare, så jag var fascinerad över att Jazz följde henne så bra. Elin var väldigt tydlig i sin handling, så han behövde aldrig bli tveksam. Eftersom Elin inte kände Jazz, så sejfade hon mycket och det tar ju lite längre tid, med resultaten var kanon. Birgitta och Bertil skickade ett sms och skrev att Jazz var 2,2 sekunder från SM-pinne. Här är deras första agilitylopp:

Efter några timmar var det dags för agilitylopp 2. Det var mycket folk i publiken och Jazz fick nog för sig att jag var där och började leta mitt i loppet. Lilla gubben var så olycklig. Det känns nästan jobbigt att se filmen:

Elin satt med Jazz i knäet och gosade på eftermiddagen och hopploppet gick sedan riktigt bra trots att båda var trötta:

Elin och Jazz.

Det blev 0 hinderfel, men några sekunder för mycket.

Jag var så sugen på att vara med i Kista, så jag trotsade min förkylning på söndagen. Jag satt för mig själv och gick ut i skogen mellan loppen. Jag kände mig yr (riktigt snurrig och vinglig) och jag darrade. Jättekonstigt tyckte jag för jag hade i alla fall inte feber. Konstigt nog gick loppen riktigt bra. I första hoppklassen sprang jag för långt före Jazz förbi slalom, så han missförstod. Det blev 5 hinderfel och tidsfel.

I andra hoppklassen nollade vi helt. Han klarade både hinder och tid. Kanonduktigt! Det blev en 20:e-placering av 59 startande. Inte lätt att tävla mot eliten.

I sista klassen blev det också 0 hinderfel, med tyvärr tidsfel. Jag höll mig för mig själv mest och bad ingen att filma oss. Det hade varit kul med film på åtminstone sista loppet, för den banan hade några riktigt knepiga passager. Vi startade då som nr 33 och bara 5 ekipage var godkända före oss. Vi kom 10 tror jag.

Sedan har jag kämpat med min förkylning och gör det fortfarande. Dessutom åker jag till Strålningsenheten på Radiumhemmet varje vardag och får strålning på vänstra bäckenet. Det är en 5 cm stor tumör, som de hoppas få att sluta växa. Tydligen är det början på en kompression på L3 också och det känns ju inte särskilt kul. Det förklarar den ilande smärtan som kör till då och då.  M-komponenten har bara sjunkit till 8, så nästa vecka börjar en ny behandlingsmånad. Phuuu!!! Vad jag är less.

Annonser

Resumé av 2011.

04 januari 2012

Nu ska jag försöka komma ihåg vad vi gjort under året. Det började ju väldigt bra med mycket snö. Jag åkte mycket längdskidor i Gröna Dalen och på Lillsjön. Hundarna sprang med på Lillsjön och fick härlig motion. Jag åkte långfärdsskridskor utan hundarna några gånger på sjön och vi tog mängder av promenader på isen tillsammans med andra hundägare. Vi gick fritt i skogen i djupsnö för att Aston skulle träna sina bakben och ryggen. En kanonrehabilitering. En fjällresa med turåkning och lite slalom i Bruksvallarna blev det i mars fast då var vädret inget vidare. Det blåste, så man fick hålla sig i dalarna.

Jazz var på Albano med dålig mage på vårkanten. Förmodligen var det inget farligt, men jag blev orolig, när han kräktes. Kycklingmamma=jag.

Jag fick en Iphone av mina barn och jag gjorde praktiska provet för tävlingsledare i agility. Helen kom i slutet av maj och vi ställde ut hundarna i Österbybruk. Sedan kom tävlingssäsongen igång på allvar. Vi åkte runt i mellan-Sverige nästen varje helg. Jazz gick från klass 1 till klass 3.  Sista tävlingen för hösten blev i Rättvik med blandat resultat, men vi är fortfarande nybörjare i klass 3.

Utställning på Stockholmsmässan gick bra och Jazz blev excellent igen och har fått en avelsförfrågan. Kul!

I maj började jag en ny cancerbehandling och är förvånad över att jag kunnat tävla så mycket som jag gjort. De bytte behandling 4 gånger eftersom den inte tog utan bröt ned mina blodkroppar bara. Flera blodtransfusioner gjorde att jag ändå orkade tävla ganska bra.  Nu, när året är slut går jag fortfarande på behandlingar och vet egentligen inte hur det ska sluta, men jag tror att det går åt rätt håll. Tyvärr har datortomografen hittat förändringar i vänstra bäckenbenet, så det blir strålning i januari.

En toppaformenkurs för Anna Muller gick Jazz och jag i våras och den gjorde nytta. Sedan gick vi kurs för Camilla Brundin och det var också bra. Det var en solig, torr och varm sommar vad jag minns, men också några tillfällen då jag åkte och tävlade i ösregn och åska.

Höjdpunkten på året var ändå att Mona kom hem över jul och nyår. Ingen kan nog förstå hur mycket man kan längta efter en dotter, som bor så långt borta. Jag kände mig plötsligt som en hel människa. Förmodligen gör jag inte det annars.

Slutet av det här året har vädermässigt varit som en mörk, blöt, blåsig höst. Ingen snö och ingen is på sjön. Hundarna ser ut att ha vandrat i svart bläck, när vi varit på promenad och det blir många turer i badkaret.