Lydnadstävling i Vällingby BK.

Efter allt regnande igår hade jag hoppats på uppehåll nu. Nej då. Hela vägen till Vällingby öste det ned och en stund efter att vi kommit fram också. Planerna var verkligt blöta. Platsliggningen var ändå inget problem för Jazz. Det blev 10 poäng. Tandvisningen blev det också 10 poäng på. Min duktiga lille hund.

Sedan blev det värre. Vi hade star nr: 12 och det blev en stunds väntan. Jag hämtade Aston från bilen och vi promenerade omkring lite. Vi gick också där de andra hundarna, som väntade på sin tur var. En schäfer gjorde ett utfall mot oss. Det verkade inte aggressivt och Aston tog nog inte åt sig, men Jazz blev rädd.

När det sedan blev vår tur var Jazz väldigt låg. Jag försökte pigga upp honom, men lyckades bara korta stunder. Sedan skönk han igen. Linförigheten blev då inte så bra. Vi kommenderades ju åt olika håll och när vi rörde oss mot eller nära  platsen där publiken var drog sig Jazz bakom mig. Kritiken: ” Långt från sidan, ojämt placerad, Anpassar sig lite efter hunden, okoncentrerad”. Han som gått perfekt på träningen.
Det blev bara 5,5 poäng.

Samma blev det med läggandet. Vi gick då i riktning mot publiken. Han drog sig bakom, men lade sig ändå trots det väldigt blöta underlaget. Vi fick bara 5 poäng där. Det känns ju trist för han är annars klockren på det momentet. Kritik: ”Fel placerad innan kommando. Kraftigt dk”.

Inkallningen gick i alla fall som den brukar. Där fick han 10 poäng igen. Då var det riktning från publiken.

Ställande under gång blev svårt i riktning mot publiken. Jazz drog sig efter och stannade av sig själv långt innan kommandot. Han var ju rädd stackarn. Jag sade till honom att fortsätta och på kommandot stannade han och stod kvar tills han fick order att sätta sig och det var väldigt bra tycker jag. Han har ju annars en tendens att sätta sig för tidigt. Vi fick 5 poäng där och kritiken var: ”slarvig framföring, Flera steg”:

Apporteringen blev en överraskning. Jazz höll apporten längre tid är han någonsin gjort tidigare. Vi har inte kommit så långt med det momentet på träning ännu, så det var positivt. Sedan släppte han apporten och när jag böjde mig ned för att ta den knyckte han den.  Han fick en nolla på apporteringen. Kritik: ”Ändrar ställning, Släpper direkt, Trycker in föremålet”. Jag tryckte inte men jag drog lite för att han skulle hålla hårdare.

Hindret är han duktig på och han gjorde det bra. Det blev en 9:a.  Kritik: ”sätter sig lite bakom”.

På helhetsintrycket fick vi 6 poäng. Kritik: ”okoncentrerad, Ej färdig i alla moment”. Det är väl klart att en lite vovve är okoncentrerad, när han hela tiden är rädd att en stor hund ska komma ångande mot honom. Han var jätteduktig ändå tycker jag. Vi fick ett 2:a-pris med 141 poäng totalt och vi kom på 9:de plats av 12 startande. Ganska OK ändå.

Nu ska vi inte tävla lydnad officiellt förrän vi varit med länge i klubbens lydnadsträning och på träningstävlingarna.

Regnet slutade igår kväll och idag har det varit fint. Maggan och jag fixade undan funktionärstältet, som torkat nu och jag passade på att träna lite agility med båda Aston och Jazz. Aston fick hoppa flera hinder i rad och på rätt höjd och han var lycklig över att få springa i tunnlar och i slalom precis som Jazz och vi tränade också kontaktfält.

Jazz tränar kontaktfält. 2 + 2.

 

DM/KM och regn.

Skönt på sätt och vis att det är över. Jag har varit orolig eftersom vi hade så dåligt med funktionärer och dessutom var Charlotte, som är min klippa att luta mig mot, på tjänsteresa. Annelie gjorde ett jättejobb med funktionärslistan och dessutom med datorn. Det här dataprogrammet måste jag bara lära mig. Jag är ju en kontrollfreak och vill veta hur allt fungerar även om jag inte ska göra det själv. Nu var jag ju inte tävlingsledare, men kände ansvaret ändå.

Kvällen före jobbade Anette och jag i 3 timmar med att förbereda banan. Vi markerade med banden, bar fram hinder (en del var fastvuxna i det höga gräset och gick knappast att hitta), satte upp tältet och kollade att dator, tidtagning m.m. fanns på plats. Charlotte hade förberett klienten åt oss i datorn som tur var.

DM/KM-dagen var jag på klubben från kl. 15. Kopierade listor, delade ut uppgifter till de som efter hand dök upp. Elin och Thomas fick det tufft med banbygge bl.a. Cili fick markera för parkeringen. När tävlingarna började var vi klara. Tack vare att så många från de andra klubbarna ställde upp som funktionärer fick vi dagen att gå ihop. Prisutdelningen var klar ca. 22.30.

Tävlingarna då?  Agility för small och medium gick innan regnet kom. Jazz gjorde ett fint lopp, men hoppade över kontaktfältet på balansen. Blä. Det var samma fel som i söndags. När largeklassen började öppnades himlen portar. Jösses vad det regnade. Inget uppehåll under resten av kvällen. Jag var speaker i alla klasser utom small. Vi fick tömma funktionärstälttaket åtskilliga gånger och vid flera tillfällen kom det rännilar från tältet in innanför halskragen. Allt vara bara blött, blött, blött.

Mina hundar hade det torrt och tryggt i burhagen inne i klubbhuset, men när jag tog ut Jazz för hoppklassen såg han dränkt ut direkt. Han gjorde ett fint lopp även i hopp trots blötan. Han är supersnabb. Tyvärr är inte jag det, men jag är ändå nöjd även med min prestation. Med mest fokus på att allt på tävlingen skulle fungera, förkylning, dåliga blodvärden, pågående cancerbehandling och ett värkande knä, som jag aldrig hann plocka i mig alvedon för sprang jag riktigt bra. På ett ställe tänkte jag köra lite distans för att slippa ett framförbyte med mitt onda knä, men kom tokigt till då och det slutade med missförstånd och Jazz fick 2 vägran alltså 10 fel.

Efter prisutdelning var det städning av stugan. Det fixade våra duktiga klubbmedlemmar. Jag hade en massa papper, och annat att ta hand om, låsa, slänga skräp m.m. Hundarna fick rusa av sig på de blöta planerna. Vi var ensamma kvar till ca kl. 23.  Jag fick lite problem vid sopsorteringen. En stor kartong med små frigolitkuddar skulle jag slänga. Den där frigoliten fastnade på blöta fingrar och tappade jag några på marken, så löstes de upp. Hopplösa grejer, men till midnatt var vi hemma trötta och blöta.

 

Märsta-Sigtuna BK.

Oj, oj. Med en jobbig förkylning, som precis startat visste jag inte om jag skulle tävla eller inte. Nu segrade viljan över förnuftet igen och efter mycket om och men bestämde jag mig för att åka. Vi kom fram precis, när det skulle bli bangång och jag slängde i mig de 2 alvedonen, som skulle hålla mitt knä i schack samtidigt, som vi gick in på banan. Det är ju ganska typiskt att när man är så där sen, så har man startnummer ETT! Alvedonet hann ju inte verka, men jag hade ingen värk i alla fall. Har det börjat ge med sig eller är det värmen, som gör nytta?

Jazz gjorde ett finfint lopp, men jag förstörde förstås. Jag gjömde banan en kort sekund och det resulterade i en lång sväng, som säkert tog 4 sekunder. Jazz kom på 10:e plats ändå med 0,27 sekunder i tidsfel och det var 27 startande i klassen. Nöjd får man vara.

En förkyld person i varmt solsken är inte det bästa, men vi stannade till agilityklassen. Det var 3 ställen, som var riktigt knepiga, men de klarade vi galant. Däremot missade vi på ett annat ställe och det var med samma fel från mig som i onsdags. Jag bara sprang och trodde att det var självklart att Jazz skulle ta det hinder som kom närmast, men visar man inte så…… Diskade blev vi.

 

Österåker – lagtävling.

Jag är så glad. Hade det inte gått att springa idag, så skulle jag skaffa intyg och lämna återbud till alla tävlingar, som jag anmält till. Med 2 alvedon och back-on-track på knäet kände jag ingenting. Helt otroligt!!!! Jazz gjorde dessutom ett jättefint agilitylopp med 0 fel. Tyvärr diskade de andra sig, så laget blev ju diskat totalt. Här är Jazz’s lopp:Jazz, agilitylagklass, Österåker.

I hopplagklassen gjorde Jazz också ett kanonlopp tycker jag. Tyvärr sprang han förbi ett hinder och det såg inte jag, så vi blev diskade. Jag tror att jag medvetet drog mig bort från hindret eftersom flera hundar valt tunneln till vänster i stället för hindret, men jag borde ha visat lite tydligare. Jazz, hopplagklass, Österåker. Den här gången gjorde de andra godkända lopp med totalt 5 fel, så vi fick en placering i alla fall. 13:e tror jag av 15. Här är deras fina lopp: Iza, hopplagklass, Österåker.  Jessie, hopplagklass, Österåker.  Maja, hopplagklass, Österåker.

Det var en rolig dag och Jazz’s brors lag kom 2:a i hopplagklassen och fick en SM-pinne. Kul!

Aston har fått träffa några kära kompisar bl.a. Alice och han har fått några promenader, men f.ö. har det väl inte varit hans dag. Den sista banan tror jag att han skulle ha klarat galant. Hindren låg på lägsta höjd 25 cm. Han är så pigg och duktig, när vi tränar och gör allt han kan för att visa sig duktig. När jag lydnadstränar Jazz går Aston som en parhäst bredvid. Han gör läggande, ställande, inkallning, hopp och fritt följ bredvid Jazz fast jag inte bett om det. Det är så gulligt, så man kan smälta.

KS-dag.

Ingalill gick 2 längre promenader med hundarna medan jag tillbringade dagen på KS.

Först var det min vanliga månatliga behandling med Zometa och Gammanorm. Sedan hade jag tid emellan, så en god lunch i serveringen med lax och potatisgratäng satt fint.

Läkarbesöket gav följande. Min M-komponent har ökat till 12. Det är ju för högt och stigande från 6 till 9 o.s.v.  Övriga värden är som de är – alltid för låga. Jag ska nu ta en tablett Sendoxan varje dag. Min läkare tror inte att jag kommer att märka några biverkningar alls, men det återstår att se. Jag ska börja i morgon. Det är ju cytostatika ändå.  Jag känner mig ju inte alls sjuk, sade jag, utan jag har bara ont i knäet.

Mest nöjd är jag med att han skrev remiss till den läkare på Huddinge sjukhus, som opererade min inre menisk på höger knä. Han gjorde ett bra jobb. Nu hoppas jag bara att väntetiden inte blir för lång tills jag får artroskopi i vänster knä. Han trodde att det kan ha lossnat en bit brosk i knäet, när jag skuttade omkring i glädjeyra där uppe i Dala-Floda. Troligen har också mer av menisken gått sönder sedan jag fick magnetröntgen för 5 år sedan. Jisses vilken gammal sliten kropp jag har och ändå känner jag mig som om jag vore 14 år ibland. Han tyckte att jag skulle ta diklofenak eller Orudis och det ska jag prova på lagtävlingen den 15:e. Igår testade jag att springa med Rehband centers tjocka knästöd med bred stålskena. Det gick att ta sig fram, men springa kan man inte kalla det som jag åstadkom. Hej och hå! Nya tag.

Seglingsvecka.

Vilken fantastisk vecka. Det var jobbigt att lämna hundarna, men det gick över. Marianne och jag tog Upptåget till Gävle. Där möttes vi av skepparen, installerade oss på båten och handlade mat för veckan. Första natten låg vi vi kajen i Gävle tillsammans med en skuta med ett par som bodde där hela sommaren.

Första titten på båten.

Dag 2 seglade vi i 12 timmar och kom till en vik mitt emot Öregrund.

Kryss med genuan, som är 90 kvadratmeter. totalt hade båten 140 kvadatmeter segelyta.

Det var enda dagen som vi hade genuan. Sedan seglade vi mest med kryssfocken eftersom det blir mindre krångligt att göra slag med den.

Jag styr.

Tur att man inte har lösperuk.

Da 3 gick vi för motor i 3 timmar och stannade på Vässarö.

Dag 3 på Vässarö.

På Vässarö tog vi veckans enda promenad. Det var full aktivitet där. Scouterna förberedde för ett stort läger med en massa verksamhet.

Dag 4 fick vi halvvind oc hade en mycket behaglig segling i 6 timmar med strålande sol och stannade vid Arholma. Ögonen kändes lite ansträngda. Det hade varit bra att skydda dem. I fortsättningen gjorde vi det bättre, men för Marianne blev det mer besvär än för mig, så hon fick hålla sig ner i båten för ögonen tyckte inte om vinden.

Både keps och solglasögon.

Eftersom det var sydliga vindar hela tiden, så gick vi varje dag i motvind. Flera lager med kläder behövdes. Lite löjligt kändes det, när vi mötte båtar som seglade norrut. De satt med bar överkropp och hade varmt och skönt.

Mot molnen.

Dag 5 hade vi flera trånga passager mellan grund och gick därför en hel del för motor, men vi seglade också långa sträckor. Vi låg på svaj i en vik vid Jolpan och fick en vacker kväll.

Här testade vi timern i kameran.

Dag 6 hade vi en fin segling med mycket halvvind. Det var lite disigt och mulet men också lite sol. Vi ankrade i en vik vid Ornö.

Dag 7 blev en fantastiskt härlig segling med många kryss-slag. Det blåste rejält ca 12 sekundmeter och man fick jobba hårt vid rodret. Jag stod 5 timmar som rorsman och det var jättehärligt. Vi såg Nynäshamn i flera timmar, men med den vinden blev det många slag, så det tog 6 1/2 timme för oss att komma dit.

Vid kaj i Nynäshamn.

Förutom promenaden på Vässarö var det första gången under veckan, som vi lämnade båten. Jag har njutit otroligt under veckan och även förundrats över att jag kom ihåg så mycket som jag gjorde. Det är ju flera år sedan jag seglade senast. De kalla morgondoppen i havet var på sitt sätt också härliga, men att duscha och tvätta håret i varmt sötvatten hemma kändes fint.