Archive for november, 2012

Sitter tänderna fast?

25 november 2012

Vad svarar men? Sitter tänderna fast? Jag låg på en brits och skulle sövas inför knäoperationen. Någon frågade om jag hade någon allergi t.ex. mot nickel. Jag hade fastat sedan dagen innan. Operationen var planerad till kl. 8 och nu var klockan ca 15. Jag hade fått dropp med glykos på eftermiddagen, men hjärnan var väl inte så väldigt allert. De 3 påsarna med trombocyter som jag fått lördagen innan hade brutits ned och jag hade precis fått 2 påsar till. Kall kände jag mig när jag fick dem. En sköterska lade på mig ett varmt täcke och reaktionen med frossa uteblev. Det är alltså nedkylning jag drabbats av – inte allergi. Bra att veta.

De neutrofila vita blodkropparna hade stigit från 0.5 till 5,4 efter de 3 sprutorna med Zarzio, som jag tagit fredag, lördag och söndag. Häftig ökning verkligen, men det var ju ändå skönt.

Så kom den där frågan. ”Sitter tänderna fast?” Det gick bara runt i huvudet på mig. Har jag inte en framtand som känns lite vickig ibland? Har jag kanske någon brygga? Vad ska de göra med mig? Ska jag snurra i en centrifug, så alla tänder flyger ut?  Han frågade flera gånger och jag måste ha sett helt förvirrad ut. Sedan sade han” har du lösa tänder?”  Aha…. Du undrar om jag har löständer….. Nej det har jag inte. Skönt att fatta till slut. Så fick jag något intravenöst som jag skulle bli dåsig av men inte somna av. Det skulle jag få efter. Sedan minns jag inte mer.

När jag blev väckt trodde jag att jag skulle in på operation, men då var det klart. Knäet var inslaget i ett paket och jag fick en plastpåse med 5 stycken lösa broskbitar, som hade plockats ut ur mitt knä. Fick senare veta att den inre menisken, som jag trodde var trasig inte var det utan bara hade åldersförändringar, men den yttre som jag opererade för 11 år sedan var mer trasig, så den hade en bit till plockats bort ifrån.

Broskbitarna som låg lösa i mitt knä. Inte konstigt att det gjort ont ibland. De har väl flyttat omkring också.

Nätan 5 dagar bodde jag kvar hos Anna och Gudrun. De servade med mat flera gånger om dagen och Anna gick långa promenader med hundarna varje dag. Det gick verkligen ingen nöd på någon av oss.

De första dagarna kom det konstiga ljud från knäet, när jag böjde det. Jag behövde böja för att komma i och ur långbyxor och för att ta på och av strumpor. Det var ett gnisslande ljud följt av ett bubblande, som om en vätska svalpade omkring där inne. Lite läskigt faktiskt, men det gjorde inte ont. Efter ca 3 – 4 dagar upphörde ljudet. Fr.o.m. 4:e dagen har jag gått mina vanliga hundpromenader. Det har känts OK, men i nedförsbackar och nedför trappor tar jag stöd av en krycka.

Nu är det rehabilitering som gäller. Böja – sträcka – lyfta med lårmuskeln. Efter en vecka får jag ta av bandaget. Efter ca 2 veckor får jag börja försiktigt att göra mina vanliga aktiviteter. Läkningen kan ta ca 6 – 8 veckor. Kanske kan jag börja springa lite lätt sedan. Mycket stillasittande blir det, men det får jag väl ta igen senare.

Annonser

Förberedelser och oro.

17 november 2012

Jisses! På måndag blir det artroskopi. Det är ju väldigt typiskt att knäet just nu senaste tiden kännts bättre än på länge. Nu har jag önskat den här artroskopin i 7 år, så att tacka nej är inte aktuellt. Däremot är jag ovanligt nervös inför ingreppet. Immunförsvaret är dåligt med risk för inflammation i leden. Jag har blivit avrådd av flera, men jag är ju så himla tjurig. Kan jag inte leva ett aktivt liv, så kan det ju lika gärna vara. Min underbara hematologläkare har hjälpt mig mycket även om han också är orolig för inflammation i leden. I tisdags tog jag 40 cortisontabletter och nu är det Zarzio-sprutor för att stimmulera de vita blodkropparna, som gäller i 3 dagar. Jag har kännt mig yr och det är tydligen en av biverkningarna med Zarzio. Phuuu!!.

Idag fick jag 3 påsar trombocyter Sköterskan var så gullig. Hon var noga med att kolla, så jag inte skulle få någon allergichock av dem. Det brukar man tydligen känna direkt. Tydligen är inte jag som alla andra. Min reaktion kom på hemvägen. Oj vilken frossa. Redan på KS:s parkering klämde jag i mig 2 alvedon. Jag satte bilvärmen på högsta möjliga ca 38 grader och körde hem till Åsa. Jag vet att jag borde vänt och gått upp på avdelningen igen, men jag orkade inte. Jag ville bara hem. Det här har ju hänt förut, men det var så länge sedan, så jag hade förträngt det. Förra gången slutade jag inte skaka förrän jag fått både cortison och morfin intravenöst, men då fick jag inte köra bilen hem efteråt. Nu hade frossan nästan släppt då jag kom till Åsa och vila under en filt med en brasa i kamminen och kaffe med bulle  gjorde susen. Man blir väldigt trött efter en sådan pärs, så lördagsmys var det enda som fungerade. Hundarna tycker nog inte att jag är så rolig, men om artroskopin går bra ska vi springa tillsammans jättemycket.

När jag fick magnetröntgen på Lövenströmska för 5 år sedan sade den läkaren att min menisk var trasig, men att det inte var någon idé att göra något åt det för jag hade så mycket artros, så jag skulle ha ont i alla fall. Han sade att nästa steg skulle vara att byta ut hela knäleden, men det tror jag inte är aktuellt ens nu. Jag tror att den läkaren nog tyckte att en gammal kärring som jag mycet väl kan gå och halta. Det gör ingenting. Jag blev så ledsen och besviken då. Det blir intresssant att höra vad läkaren på Huddinge ser vid artroskopin på måndag. Jättenervös är jag i alla fall.

Rallylydnad, rygg och knän.

13 november 2012

Så här illa ska man väl inte sköta en blogg, men lite uppdatering kan nog behövas nu. Pigg är jag ju av dagens cortisondos på 40 tabletter Betapred. Det får bli insomningstablett till natten. Jag förbereder mig inför knäartroskopin, som jag ska göra på måndag om allt klaffar. Det är inget vidare med immunförsvaret därför allt cortison. Jag ska också ta sprutor med Sarsio tre dager innan ingreppet  för att öka de vita blodkropperna. På lördag ska jag också få 2 påsar trombocyter för det har jag också dåligt med. Så har jag berättat allt det här för ortopeden. Han i sin tur ska ta kontakt med hematologläkaren. Sedan får jag höra ifall de vågar göra något ingrepp på mig eller om det ställs in. Inflammation i knäet är ju inget man vill riskera.

Just sista månaden har knäet varit bättre än förut. Ortopedens vickande vid undersökningen och min träning på gymmet har nog bidragit. Jag har ändå önskat en artroskopi i 7 år, så det vore skönt om det kunde göras. Att försöka få en ny remiss i 7 år igen är väl inte så roligt.

Så var det ryggen. Plötsligt hade jag sån värk, så det gick inte att sitta på en stol, att resa mig upp ur soffan eller vända mig i sängen. Jag vet inte vad som hänt, men fruktansvärt ont hade jag. Röntgen på KS visade min tre kompimerade kotor, men det hade inte förändrats sedan förra året. Det kan ha varit ett diskbrock igen annars vet varken jag eller någon annan. Inte kunde jag bära halvfyllda kassar från affären heller. Det blev bilen till grinden och sedan pirra in till hallen. Tre gånger har jag fått TENS hos sjukgymnasten och även kört lite TENS hemma. Så efter ca 5 veckor kunde jag vända mig i sängen igen och ryggen har blivit bättre även om den känns lite svag just nu. Lite försiktigare liv har jag levt och det har kanske också gjort att knät inte påverkats så mycket. Vad vet jag.

Jag har tränat lydnad och rally tillsammans med Catharina en gång i veckan och vi har också varit på en heldags rallykurs i Bro-Håbo för Annette Boussard. Jättekul och hundarna var så duktiga.

Igår hade vi första träningen i nya hundhallen. Den är jättefin. Det ska bli så roligt att träna där i vinter. Den är isolerad, torr och ren och den mjuka gummimattan känns skön att springa på. T.o.m. mitt knä klarade sig om jag inte gjorde några tvära stopp eller svängar. Efteråt gjorde det förstås ont och jag behövde knästöd igen dagen efter.

Eric har fyllt 10 år och fick pegs till scootern. Sofie har fyllt 3 år, men hennes present är kvar hos mig. Sofie och sedan Åsa fick kräksjukan, så kalaset är flyttat frammåt i tiden.

Sofie 3 år.

Vädret har skiftat från frysgrader till regn till vindstilla och soliga dagar. Titta här.

Vindstilla dag. Aston vid Lillsjön.

Is på sjön.

Höstmorgon med sol.

Ett misslyckat försök att fota Jazz med sin tillkommande Baby Babette. De skulle sitta bredvid varabdra och le mot kameran.

Aston kl. 03. Härlig sovställning.

Jag tog en kaffepaus efter att ha varit på möte med myelomgruppen. Då såg hundarna ut så här.