Archive for december, 2012

Saknad, halka och vaccination.

29 december 2012

Sirkka hämtade Chicko igår förmiddag. Det blev mycket lugnare hemma, när bevakningen mellan hundarna var slut. Däremot blev det en saknad. Chicko var väldigt nära och väldigt kelig. Han formade sig efter mig som en varm vetekudde i soffan. Han brukade lägga sig högt på ryggstödet i soffan och pilla mig i nacken, när jag såg TV. Han är en vaken, lyhörd och lydig hund och väldigt fin med mina barnbarn. Lite synd att han provocerade Jazz. Jag behövde vaka hela tiden, så lekinviter inte övergick i slagsmål. Ingen annan av mina hundar har varit så nära och inte ens flyttat sig, när jag nästan suttit på dem. På något vis formade han in sig efter det också.

Chicko smälte nästan ned i mitt knä.

Chicko smälte nästan ned i mitt knä.

Jazz skulle vaccineras i torsdags kväll efter agilityträningen. Precis då vi skulle åka dit ringde veterinärassistenten och meddelade att vår veterinär Eva åkt in akut med misstänkt lunginflammation. Det blev svårt med nya tider och Jazz måste vaccineras före tävlingarna i trettonhelgen. Det visade sig att Sollentuna Djurklinik har dropp-in-vaccination, så vi fixade det direkt. Skönt att det är klart och nu har vi också bokat den 9:e januari för att ta bort tandsten. Sedan blir det 30 dagar karens efter sövningen. Det måste göras i alla fall, så vi får ta det som det är.

F.ö. är jag tacksam för mina broddar. Att folk vågar ta ett enda steg ute utan broddar förstår jag knappast. Kanske är det tantvarning, men jag vill inte hamna i statistiken över fallskadade pensionärer.

Annonser

Annandag Jul.

27 december 2012

Man behövde i alla fall inte skotta idag. Skönt var det för nu strejkar skuldrorna. Dagen började med att vi sov för länge och fick tidsbrist redan från start. Snabbt ut med hundarna, snabb halvfrukost. Aston och Chicko fick jag lämna hos grannen Ingalill. Sedan kom lilla Whilma, som luktade så gott. I 2 timmar höll de på- Jazz uppvaktade ivrigt och Whilma var intresserad, men inte klar. Någon parning blev det inte. Vi fikade och åt skinkmacka och bestämde att göra nästa försök på lördag.

En lång skogspromenad i snö, som blev allt blötare och sedan var det dags för matlagning. Jag skulle tinat 10 kycklingfiléer, men hann aldrig öppna påsen, så det blev att laga i ordning 20 st. Nu har jag färdiglagad kyckling i frysen, så det räcker lång tid.

Åsa, Sofie, Björn, Hanna, Carl och Eric kom. Efter maten hade vi lite mysigt i vardagsrummet.

Sofie och Carl.

Sofie och Carl.

Eric och Björn.

Eric och Björn.

Åsa och Sofie.

Åsa och Sofie.

Mina fina barnbarn. Sofie, Carl och Eric.

Mina fina barnbarn.
Sofie, Carl och Eric.

Med tikdoften kvar i huset har spänningarna ökat mellan hundarna. Det provoceras hit och dit, så det går inte att koppla av helt. I morse kom Chicko upp i min säng och ville pussas, men det skulle han aldrig ha försökt. Slagsmål ovanpå mig, när jag låg i sängen och då lade sig Aston i för första gången, så det blev också första gången, som Chicko inte vågade hoppa upp igen. Aston har han respekt för. Nästa bråk blev i köket efter maten. Då åkte Jazz in i badrummet och Chicko in i sin bur, så jag kunde äta min frukost i lugn och ro. Phu!

 

 

Julafton.

25 december 2012

Vaknade kl. 07. Skottade snö på framsidan. Pulsade en vända i skogen med hundarna. Skottade snö på baksidan. Frukost. Skottade fram bilen och gjorde vad jag kunde för att få bort isvallen bakom bilen, så min låga bil inte skulle fastna på den. Skottade mer på framsidan. Phu. Jag tycker om snö, men för att åka skidor på. Skotta fram bil och skrapa rutor är inte kul.

Sedan blev det hundpromenad på det snöiga elljusspåret. Lite stressigt sedan att hinna till Sigtuna till Disneys jul. Bilen behövde sopas av igen och rutorna skrapas. Inte behövs det något gym de här dagarna i alla fall.

Fram kom vi till slut och jag fick det kaffe och den lussebulle, som jag längtat efter. Dags att varva ned.

Efter julmiddagen med Åsa. Mattias, Sofie, Carl, Eric, Björn och Hanna kom tomten.

Tomtefar själv.

Tomtefar själv.

Vi trodde allihop att hundarna skulle skälla på tomten, med de var alldeles tysta. Duktigt.

Jazz.

Jazz.

Aspevalls Don Corleone, "Chicko".

Aspevalls Don Corleone, ”Chicko”.

Inte var Sofie rädd för tomten heller. Först tyckte hon nog att det var konstigt med alla paket. Det tog en stund innan hon förstod att de var till henne och inte till den som stod som givare. Sedan blev det ett intensivt öppnande.

Paket till Sofie.

Paket till Sofie.

Koncentrerad Carl.

Koncentrerad Carl.

Tomte-jobb.

Tomte-jobb.

Värdfamiljen.

Värdfamiljen.

Björn saknas i bilden, men han ”var ute och skulle köpa kvällstidning.” Så är det på julafton.

Hej då Tomten.

Hej då Tomten.

Åsa skulle jobba natt. Jag stannade kvar en stund längre, så jag fick se pojkarnas julklappar. De är så stora nu, så det är mest teknik, musik och dataprylar som gäller. Intressant. Jag förstår ju knappt vad de ska användas till.

Hem sedan med hundarna i bilen i mörker, men i alla fall plogade vägar. Jag fick några korgar av Hanna. Efter hundarna kvällsrunda bar jag dem från bilen. Med tre koppel, hundar som stannade och kissade den ena efter den andra och dålig uppmärksamhet från mig eftersom jag kämpade på med alla korgar på ena armen. Det slutade med att Jazz och Chicko trasslade in sig i varandras koppel vilket utlöste värsta slagsmålet. Det var bara att släppa det jag bar på och lyfta isär de ilskna hundarna. Tur att de är små. Det krävdes flera isär dragningar innan jag trasslat ut deras koppel och fått någorlunda lugn. Aston tyckte att de var jobbiga, så honom släppte jag så han kunde gå sin egen väg. Fina goa´Aston. Det tog en halvtimme hemma innan de båda kämparna hade lugnat ned sig och jag äntligen kunde sitta vid TV:n med min julglögg.

Juldagen startade som julaftonen. Skottat snö på framsidan. Skottat snö på baksidan. Skottat fram bilen. Pulsat i snöig skog.

Imorgon blir det löptikbesök och snöar det inte i natt så ska  de väl kunna komma hit utan besvär.

Hundar, snö och julplanering.

22 december 2012

Var börjar man nu igen då?  Innan jag opererades kontaktade Ibert mig. Han, Kerstin och Peter hade träffats ett par gånger på lunch och nu hade de fått tag i mig också. Jätteroligt. Mina lekkamrater från Multrågatan, som jag inte träffat sedan 1962. Det var fantastiskt. Inte hade jag kännt igen dem om vi mötts på stan.

Peter, som jag minns honom.

Peter, som jag minns honom.

Peter nu.

Peter nu.

Kerstin 1962

Kerstin 1962

Kerstin nu: fräsch mormorsmor.

Kerstin nu: fräsch mormorsmor.

Ibert i sitt kök.

Ibert i sitt kök.

Vilken härlig återförening. Det blev lunchrestaurant och fika hemma hos Ibbe i Jakobsberg.

Nu har jag också tränat agility i hundhallen ett par gånger. Jag kan gå ganska bra på den mjuka mattan, men springa vågar jag ännu inte prova. Elin Falk har kört några gånger med Jazz och det går så bra. Jag har lagt till Elin som förare på min sida i SBK-Tävling. Nu har vi fått efteranmäla till Kistamässan i Trettonhelgen. Det ska bli spännande.

Förra veckan var det hundträff hos mig. Arvslindans kennel kom för att se om Whilma och Jazz skulle tycka om varandra. Det blev 7 hundar och tycket var det inget fel på. Whilma luktade redan lite löp. 3 av hundarna drog efter en hare, 2 st med kopplet hängande. Första kramsnödagen var inte så kul med alla bollar, som fastnade i hundpälsarna. Det blev till slut 7 hundar i badkaret. Jag spolade bort snö- och is-bollar och Helen torkade på löpande band.  Imponerad var jag av Aston och Jazz, som gick lösa med mig och letade efter bortsprungna hundar. Inte sprang de efter harspåret och inte heller till de hundar, som vi till slut såg borta i skogen. Stolt känner jag mig över mina pålitliga och trogna hundar.

Jazz hade tikbesök: Arvslindans Virvelvind, "Whilma".

Jazz hade tikbesök: Arvslindans Virvelvind, ”Whilma”.

Hela gänget i min soffa.

Hela gänget i min soffa.

Helen kom till mig på fredagen. Meningen var att vi skulle ställa ut Jazz och även titta på Sheldon och Baby Babette på utställningen. Jazz föll för karensen på Metacam, så han och Aston fick vara hos Sirkka. Efter ett släpande av hundar och packning genom snön missade bussen tåget Vi tog första morgonfikat på perrongen i Kungsängen då vi fick vänta där en halvtimme. Ännu mer släpande blev det på hemvägen, då min väska var full med billig hundmat, gratisprover och reklam. Helen fick skjuts hem direkt från mässan. Lite tomt blev det hemma. Det var så trevligt med sällskap och att äta middag tillsammans.

Sheldon är tänkt parningspartner till Jazz’s lillasyster Bella och Baby Babette ska paras med Jazz till våren. Det gick bra för henne på hennes första utställning. Excellent.

Baby Babette, som förberedde sig för att hoppa ned precis, när jag knäppte.

Baby Babette, som förberedde sig för att hoppa ned precis, när jag knäppte.

Har också varit på en trevlig lunch på Tennstopet med myelomgruppen och några glöggträffar hos grannar. Varit på bio med Birgitta N, Birgitta Ö, och Ebba med fika hos Birgitta Ö efteråt. Vi såg ”En oväntad vänskap”.

Nu har jag 3 hanhundar här hemma. Chicko 2 år, som egentligen är hos Sirkka i 2 månader ska tillbringa julen hos mig. Lite spänningar blev det. Han provocerar Jazz och första dagen hade de 4 rejäla slagsmål. Jag fick ett lite sargat finger, när jag särade dem åt. Jazz backade direkt, men Chicko högg mig i fingret. Nu har det lugnat sig, men jag måste bevaka. Chicko har kissskydd för att undvika revismarkeringar. Lite stökigt, men det har hittills fungera ganska bra.  Han är en jättego´hund, som söker mycket kontakt. Han kryper så nära, så han formar kroppen runt och nära mig.

Det är lite av senaste tiden. Nu är skinkan i ugnen. Knäet är som förut. När snön packade ihop sig och blev hårdare blev det ont igen. Fortfarande gör det ont nedför trappor och nedförsbackar. Jag undra om det finns något brosk alls kvar där inne.  Cykla på gymmet går bra och även att gå på mattan i hundhallen. Några veckor till får jag nog ha tålamod med läkning.

Whilma löper, så ett parningsbesök kommer det att bli under julhelgen.

Analsäck, knän, blodvärden och snö.

06 december 2012

Var börjar man? Knäna tillåter promenader sedan 3:e dagen efter operationen. Nedför branta backar är det besvärligt och även nedför trappor. Då får jag gå som ett barn med en fot i taget. Jag märker att jag belastar det ”friska knäet” mer, så det blir känningar i den inre menisken där, så numera har jag knästöd på det knäet.

En agilityträning i hundhallen redan efter en vecka gick bra. Jag gick och körde hundarna på distans. De var jätteduktiga och jag såg ljuset i tunneln. Aston var så lycklig att han nästan inte kunde sluta springa. Han fick ju korta sekvenser typ böjd tunnel och ett nedlagt hinder, men sprang varv på varv i olika slingringar. Vilken glädje.

Natten mellan fredag oc lördag var Jazz orolig och ville ut 4 gånger. Jag som var så trött redan innan, så jag somnade varje gång jag satte mig ned. Jag tyckte att han var billig på morgonen. Reapris sade jag till grannar, som jag mötte. Så ville han inte gå på morgonpromenaden. Det händer ju då och då att han sätter sig och vill bli buren. Ibland bär jag och ibland släpper jag honom och går. Då kommer han efter. Det gjorde han då också. Annorlunda beteende hade han. Jag gissade på magknip fast han åt normalt och bajsade normalt. Så kände jag igenom hela hunden för att utesluta sträckning. Planerade att boka massage för säkerhets skull.

På lördagskvällen var jag barnvakt hos Sofie. Det var första gången, som jag skulle vara med Sofie själv ett helt dygn. Allt gick bra, men på kvällen ville Jazz inte äta. Vi satte oss vid TV:n och vad ser jag. Jazz var alldeles blodig i baken. Analsäcken hade brustit. Lille kraken måste ha haft jätteont. Inte kunde jag åka akut på kvällen. Jazz fick ha på sig Sofies trosor med Mimmi för att inte bloda ned.

Sofie i lekparken.
Sofie i lekparken.

På söndagen åkte Mattias till Albano med Jazz. Jag hade ju biljett till ”Svansjön” och skulle gå tillsammans med Maria och Bengt. Jazz blev kvar på Albano hela dagen. Först lång väntan, sedan lugnande spruta, som inte hjälpte honom att somna in, så det blev sövning också. Mattias lediga dag blev 7 timmar på djursjukhuset. Tack snälla Mattias. ”Svansjön” var i alla fall jättebra, så jag hade en bra dag. Jazz fick Metacam och amimoxillin.

Jazz hemkommen från Albano.
Jazz hemkommen från Albano.

Medicineringen har gått bra. Han verkar tåla Metacam och han slickar i sig medicinen så bra från en tesked med leverpastej. Krage hela tiden om jag inte har full kontroll förstås. De första dagarna blev svåra. Han hade ont och satte sig ofta ned, när vi gick ut. Eftersom det var minus 15 grader, så frös rumpan fast. Det var ju fuktigt där bak p.g.a. sårvätskan. Sedan rycktes såret upp och det blev öpper blodigt sår igen. Troligen kylde ändå snön, så att han tyckte det var skönt att sitta. Nu börjar det bli bättre och idag provar vi utan Metacam. Amimoxen ska han fortsätta med. Det är 2 gånger/dag i en hel vecka. Kragen behövs också fortfarande.  5.000:- kostade den här söndagen inklusive medicinen.

Det var tydligen jobbigt att gå med ett öppet sår bak, så Jazz ville bara sätta sig hela tiden och då frös såret fast och gick upp igen. En dag fick han åka i väska för att Aston i alla fall skulle få komma ut och röra på sig.

Jazz i fjärilsväskan. Visst syns det att det är kallt.

Jazz i fjärilsväskan. Visst syns det att det är kallt.

Vi fick intyg för att få tillbaka pengarna för anmälan till Stockholmsmässan. Tyvärr har NKU bestämt att inga avgifter återbetalas oavsett hur sjuk hunden är och hur många veterinärintyg man har. Metacam ger 28 dagar karens. Ingen utställning alltså.

Igår var det klass 2-varning p.g.a. snö och blåst. Det var kaos i hela Uppland och Stockholm är ju alltid värst. Jag tog ändå bilen till KS och det gick förvånandsvärt bra. Tåg, bussar m.m. gick inte alls bra. Jag fick mitt vanliga Zometa och Gammanorm. Så hade mitt Hb gått ned till 85, så jag fick också 2 påsar blod. Alla värden är dåliga just nu. Neutrofila har gått ned till 0,6, så jag fick ta Zarzio-spruta. Trombocyterna är 19. Eva med Rambo tog ut hundarna, för jag blev på sjukhuset så länge + att bilresan tog onaturligt lång tid i snöröran. Nu har jag också påbörjat en ny omgång cancerbehandling med Cortison och Revlimid. Revlimid varannan dag och Cortison 20 tabletter en gång/vecka. Phuu!