Archive for juni, 2013

När ger man sig?

22 juni 2013

Nu är det tydligen dags att ge sig. För en dryg vecka sedan hade jag landat i tanken att det är slut med agilitytävlandet för mig. Några dagar senare blev jag väldigt ledsen och tyckte att allt var trist. Nu har jag börjat landa igen. Knän, fötter, diskbrock, cancerbehandlingar, Astons diskbrock och 2 ihjälbitna hundar har stört mitt tävlande under nästan hela min agilityaktiva tid. Jag kan inte påstå att jag haft tur med mig. Extra trist känns det nu eftersom jag i Jazz har en väldigt duktig agilityhund. Jag hade hoppats att vi skulle få några år till på agilitybanorna. Nu är det som det är.
Jag gick med i ”agility 55+”. Det kändes kul även om jag är 68+. Konkurrensen skulle bli mindre i alla fall och kanske skulle det bli möjligt att hamna på en placering. Man ska skicka in 11 resultat från året. I år har vi gjort 14 starter, men p.g.a. diskningar har vi bara 7 resultat att skicka. Om jag får önska så skulle det vara kul att få till 4 resultat till i år, men det kanske inte blir. 55+-arna känner sig så gamla, men jag var 57, när jag hade min första kontakt med agility och 59 när jag gick min första riktiga agilitykurs för Anna och Helene.
Det är många år sedan jag trodde att mitt agilitytävlande var slut. Varje år har jag tänkt att det kanske blir en säsong till. Då har jag inte tänkt på min ålder utan på att myelomet skulle sätta stopp. Det är ju precis vad som hänt nu.
Efter SM-helgen, då de som tävlat där grämde sig över missat kontaktfält eller miss i handling vaknade jag med näsblod, tog 30 cortisontabletter, en EPO-spruta i magen och en kapsel revlimid mot myelomet. Dessutom en massa värktabletter för att klara ryggen utan smärtor.
Förutom den gamla arbetsskadan, som följt mig sedan mitten av 80-talet, diskbrock och 3 kotkompressioner i samma område har jag nu fått 2 kotkompressioner till + inflammation i stora rygg muskeln och ännu värre inflammation i muskelfästena i övre bäckenkanten. Det är nog slutsprunget för resten av mitt liv. Just nu går jag igenom min 7:e cancerbehandling på 15 år. Det är dags att ge sig. I svanken är det bara en kota som fortfarande är hel. Nu börjar myelomet att segra över min kropp.
Det har varit så kul att höra ungdomarna heja: ”Heja Gungan-spring fortare-jobbaaaa”. Så himla härligt och så mysigt att ha kontakt med alla trevliga agilitymänniskor. Jag kan ju fortsätta som tävlingsledare och funktionär. Då träffar jag ändå några av agilitymänniskorna och deras hundar. Annars är det en ny karriär i rallylydnad, som jag får sikta på. Hittar jag någon som Jazz accepterar att springa med, så kan han nog få fortsätta att tävla agility. Det är så synd att inte en så duktig hund får vara med.
Jag är faktiskt imponerad av att jag trots allt kunde vara med på Heidi Karanko-kursen även om det blev akuten dagen efter. Jag körde ju också 2 laglopp för ett par veckor sedan, men det gick bra tack vare att Jazz skötte så mycket själv. En värdig avslutning ändå.

Annonser

Riga

17 juni 2013

Jag åkte till Riga med Norrlandsgillet. Tallinks Isabelle tog oss 16 personer dit. Det var bara gamla etablerade par förutom Marianne och Jag. Det var skönt att Marianne var med annars hade det nog känts väldigt ensamt. Båtresan är lång – ca 18 timmar och lika mycket tillbaka. Vi gick mest omkring och tittade eller satt i baren och tittade på havet. Inte så upplyftande. Ett dansband spelade på fredagskvällen, men ingen dansade.

I Riga blev vi först guidade i buss och sedan till fots totalt 1 1/2 timme i den gamla staden. Det är en fin stad och jag hade gärna stannat längre än de 5 timmar vi hade på oss där. Här är några bilder.

Fönsterputsare, som hänger i linor. Tufft jobb.

Fönsterputsare, som hänger i linor. Tufft jobb.

.
Stekt äpple med sylt och grädde på uteservering. Tog ca 45 minuter att tillverka.

Stekt äpple med sylt och grädde på uteservering. Tog ca 45 minuter att tillverka.

.
Svensk-porten med Gudrun, Stig och Marianne.

Svensk-porten med Gudrun, Stig och Marianne.

.
Kruttornet.

Kruttornet.

.
Toppen på Frihetsmonumentet.

Toppen på Frihetsmonumentet.

.
Frihetsmonumentet.

Frihetsmonumentet.

.
Katthuset.

Katthuset.

.
Hyllning till soldater, som satsade sina liv i kriget.

Hyllning till soldater, som satsade sina liv i kriget.

.
Här har presidenten sina fester.

Här har presidenten sina fester.

.
Guidning.

Guidning.

.
Här regerar de.

Här regerar de.

.
Domkyrkan. Ett lopp startade där precis, när vi kom.

Domkyrkan. Ett lopp startade där precis, när vi kom.

.
Restaurant utan elektriskt ljus. Mysigt med alla gilleljus. Vi tittade bara in i källarvalven där.

Restaurant utan elektriskt ljus. Mysigt med alla gilleljus. Vi tittade bara in i källarvalven där.

.
Gatumusikant i folkdräkt.

Gatumusikant i folkdräkt.

.

Knivsta-tävling och rygg m.m.

11 juni 2013

Efter första gräsklippningen.

Efter första gräsklippningen.

Idag har jag varit darrhänt. Igår var jag yr. I söndags kände jag mig dimmig. Det är inte lätt mad alla de olika medicinerna.
I söndags var jag i alla fall till Knivsta och tävlade med laget. De individuella tävlingarna på fredagen och lördagen hade jag strukit mig ifrån. Jag kunde inte springa på söndagen heller, men med smärt-tabletternas hjälp tassade jag mig igenom banan och det gick bra tack vare att Jazz var så duktig och klarade så mycket själv. Distansträningen har satt sina spår och kursen förra helgen gjorde säkert en del också. Vi fick ett kontaktfältsfel på balansen för att jag inte hann fram. Han hoppade mot mig. I hoppklassen nollade han. Totalt kom laget 3:a av 10 lag i agilityn och i hoppklassen var vi diskade eftersom bara Zingo och Jazz hade godkända lopp. Det var sista tävlingen för Jazz i laget. Jag ska ta bort honom. Egentligen har jag inte tyckt att lagtävlingar har varit roligt sedan Max dog. Jag trodde att jag skulle kunna frammana lite gajst i det här laget, men det har inte lyckats. Nu är ryggen så dålig också, så egentligen känns ingenting roligt. Om jag någon gång igen blir så bra, så jag vill satsa på lag ska det vara i ett lag där alla engagerar sig i upplägget. Nu står allt och faller med mig. Som Eva sade: om jag tar bort Jazz kan vi lika gärna stryka laget helt, för då kommer det inte att bli något tävlande. Jag tycker att de kan sätta in någon annan. Det är så här jag har känt. Bara jag kollar när det är tävlingar. Ingen annan bryr sig. Jag mailar och frågar om vi ska tävla. Ibland får jag nekande svar och ibland inget alls. Jag vill inte att allt ska vara bara p.g.a.mig. Jag är så less på att dadda folk.
Det är samma sak med myelomgruppen. Är inte jag på mötet kan de inte ens boka in datum för nästa träff. Vuxna människor. T.o.m. mina barnbarn är mer driftiga. Ska man behöva dadda vuxna människor?

Mitt tävlande med den här ryggen får jag se hur det blir med. Provade ju att skicka Jazz tidigt på dagen till Elin före DM, för att de skulle ha tid att bonda ihop sig före tävlingen i Uppsala, men det gick inte ändå. Han hade varit taggad före loppet, men så fort han kom in på banan sprang han bara runt och letade efter mig. Min lille mammagris.

Ryggen verkar bli något bättre, men antagligen gör 30 cortisontabletter att det lugnar sig lite. I morgon börjar cortisonet gå ur kroppen, så då får jag väl känna hur det är.
Har passat på att göra lite trädgårdsarbete idag. Jag har för första gången klippt den nya gräsmattan på framsidan.Så har ser det ut nu:

Efter första gräsklippningen.

Efter första gräsklippningen.

. För ett tag sedan såg det ut så här:
Direkt efter sådd. Eller före kanske?

Direkt efter sådd. Eller före kanske?

.
Jag hade grävt upp 50 hinkar lera och burit genom lägenheten och hällt på baksidan. Sedan köpt och hällt ut 12 säckar dressjord och kogödsel. Nu hoppas jag att det kommer att vara gräs där och inte bara mossa. I så fall kanske det var värt 2 kotkompressioner och inflammerad ryggmuskel. Tål att tänka på.
Några promenader till sjön har vi gjort, så hundarna fått svalka ben och mage i vattnet. Jag har där konstaterat att det blir ett enormt paddår i år. Miljarder med yngel i sjön nu:
Räkna paddyngel den som kan.

Räkna paddyngel den som kan.

.
Jag firade nationaldagen vid hembyggdsgården tillsammans med grannen Ingalill. Det var folkdansuppvisning bl.a. Visst blev jag danssugen, men det lär väl dröja innan ryggen klarar det. Nu kan jag ju knappt trycka på knappen på micron eller snyta mig utan att ryggen värker.
Färgglad nationaldag.

Färgglad nationaldag.

. Vi avslutade dagen med att grilla tillsammans hemma hos mig. Sofie var med Åsa och Mattias på Skansen och firade.
Världens största och Sofies första sockervadd.

Världens största och Sofies första sockervadd.

.
Jag har röjt på baksidan idag också. Jag tog trimmern och röjde hela slänten. Sedan tog jag sax och röjde bort ormbunkarna. Det känns skönt att ha det gjort. Nu ser det ut så här:
Röjd slänt. Nu kan inte mördarsniglarna gömma sig så lätt på dagtid.

Röjd slänt. Nu kan inte mördarsniglarna gömma sig så lätt på dagtid.

.Tyvärr upptäckte jag att mördarsniglarna ätit upp min timjan också. Rubbet. Kan man bli galen?
Tomater och gurka verkar i alla fall få vara i fred för de äckliga mördarsniglarna.

Tomater och gurka verkar i alla fall få vara i fred för de äckliga mördarsniglarna.

.
Carl och Jazz springer ikapp.

Carl och Jazz springer ikapp.

. Jag bodde några dagar hos Carl och Eric. Det var vårmarknad i deras skola då. Jag fikade med Carl och Tim. De 2 delade på en hel rabarberpaj. Ändå kunde Carl äta ugnspannkaka efteråt.
Rabarberpaj-frossare.

Rabarberpaj-frossare.

. Carls klass skötte kafeterian. Erics klass sålde plantor. Jag köpte västeråsgurka.
Eric tyckte inte att det var så kul att sälja plantor.

Eric tyckte inte att det var så kul att sälja plantor.

.

Ryggproblem förstör.

04 juni 2013

Ont i ryggen har jag haft hela våren. Det har ändå släppt efter att jag rört lite på mig. Efter morgonbestyren har det varit mycket bättre. Sedan förra veckan blev det värre. Efter att ha fällt ihop gästsängen hos Carl och Eric blev jag mycket sämre. Värken tilltog mer och mer. Jag kunde till slut inte vända mig i sängen och inte resa mig upp från liggande på mage, rygg eller vänster sida. På artrosskolan kände sjukgymnast Åsa igenom ryggen och jag skrek av smärta. Jag låg på mage på hennes bänk. Det gick inte att resa sig upp. Jag kved av smärta. Min kloka dotter Åsa fick mig att ringa till Hematologen. De tog in mig direkt. Avdelningen var full, så jag fick gå via akuten. 5 timmar väntan där. Sedan CT = kontraströntgen kl. 23. Transport till bröst-kirurg-avdelningen, där det fanns en plats. Där fick jag citadon, alvedon och insomningstablett. Mer smärtstillande på morgonen av samma slag. Blev kvar på A23 till efter lunch. Då transporterades jag via kulvertarna och hissarna till Hematologen B15. Min läkare och ytterligare en läkare kom och lämnade lite besked och undersökte min rygg. Innan dess hade en undersköterska tagit en massa prover: puls, blodtryck och temp. Blodprover tog de på akuten igår. En sjukgymnast kom och undersökte mig också. Sedan blir det mer smärtstillande igen. De vill att jag ska äta smärtstillande på klockslag och inte vänta tills det gör ont. Jag får inte böja mig frammåt utan bara böja knäna om jag ska göra något på låg nivå. Jag ska sätta upp foten på en bänk, när jag ska knyta skorna. Jag ska använda korsetten mycket och även använda TENS. Jag ska ha TENS på högfrekvent medan jag rör på mig t.ex. tränar hundarna. Det har blivit ytterligare kotkompressioner. Den här gången i L1 och i nedre bröstkotan. Sjukgymnasten tror att det kan läka på ca 6 veckor. Jag ska definitivt ta det lugnt med rörelser åtminstone en vecka.

Själv är jag stolt över att jag trots allt kunde vara med på kursen för Heidi Karanko i helgen. Man kan tänka bort smärta om man vill något riktigt mycket. Springa gick inte bra förstås, men jag lärde mig mycket. Mina bakade kakor uppskattades också.

Ska prova om Elin kan köra Jazz på DM i morgon, men då ska jag inte vara där alls så han inte kan söka sig till mig. Hundarna har varit hos Sirka nu. Skönt att hon alltid kan ta hand om dem, när det kör ihop sig för mig. Hon är så gullig. Hon ville inte ha betalt heller. Det hade gått så bra och hundarna hade skött sig fint. Inte ens skällt har de.