Archive for september, 2013

Roslagen, rallylydnad.

28 september 2013

Nu tog Jazz sitt 3:e godkända resultat i nybörjarrallyn. Det blev 79 poäng. Lite nosande innan startskylten, sträckt koppel vid springskylten (jag borde ha förberett honom bättre),ett par bristande samarbete, men framför allt: vid sättande framför väntade jag nog inte tillräckligt länge, så han hann få ned baken, så där missade vi 10 poäng. Jag är ändå så nöjd. Det verkar som jag har hittat knappen för hans skällande. Promenad först – sedan en rejäl portion mat. Mätt mage – lugn hund. Härligt. Tur med vädret hade vi också. På morgonen sken solen. Sedan kom molnen. Regnet började inte förrän vi var klara. Fortsättningsklassen fick det nog blött.
Hur som helst: att gå upp kl 06.10 är ingen höjdare, men det är OK bara man klivit ur sängen ändå. Idag var den samling kl. 8.00 för de första 20. Vi behövde inte vara på plats förrän kl. 10.00. Skönt.

Så har jag idag tagit den sista kapseln revlimid. Hoppas nu att jag kan avsluta den här långa behandlingsperioden. Läkarbesök på torsdag. Fötterna bubblar fortfarande som den värsta läskedrycksfabrik och det är riktigt jobbigt. Konstigt att det triggades igång, när jag simmade. Nu har det gått mer än en vecka och det bubblar fortfarande. Det är störande både när jag går och när jag vilar.

Annonser

Hundens dag i Bro-Håbo.

21 september 2013

Det är klart att vi skulle vara med på Hundens Dag, när det var så nära. Jazz har tävlat officiell lydnadsklass 1 och Aston fick vara med i Veteranlydnadsklassen. Jag är faktiskt väldigt nöjd med dagen. Jag tror att jag har hittat nyckeln till Jazz’s skällande. Vi började med en skogspromenad och sedan fick han en rejäl portion mat. Mätt mage ger lugnare hund. Inte ett enda skall kom det under lydnadspasset. Två voff mellan momenten var allt. Så skönt.
Vi behöver träna mycket mer på linförigheten. Det är helt klart. Han drog sig lite efter och nosade en hel del. Det blev ändå 6,5 poäng och det känns snällt. Han fick 10-or på platsliggning, tandvisning och inkallning och 9,5 på hoppet. Läggandet brukar inte vara något problem, men nu släpade han lite efter, så det blev bara 8 poäng. Ställandet gick segt och gav bara 5 poäng. Apporten, som gått så bra senaste tiden har vi nog tränat för mycket på. Han reagerade som om han tyckte att ”inte den igen”. Först nosade han bara och vände sig bort. Sedan tog han den och tuggade lite och ställde sig upp. Till slut spottade han ut den. 5 poäng fick han ändå. Han höll den ju några sekunder. På helheten fick vi 8 poäng och det är jag stolt över. Totalt blev det 159 poäng. Bara ett poäng ifrån 1:a-pris. Det tar sig.
Roligt var det, när folk som tittat på kom och sade: ”Vilken härlig hund du har”. Då blir man glad.
Efter att ha njutit av det underbara vädret och tittat på freestile och heel-to-music var det Astons tur. Det kändes lite pinsamt. De flesta i veteranklassen var f.d. elithundar och Aston hade aldrig tidigare tävlat. Alla gick i olika klasser och sedan räknades ett medelvärde ut. Det gick över förväntan för Aston. Han var riktigt duktig. 156 poäng fick han ihop. Otroligt. En hel hög med priser fick han på sin 4:e-placering.
Mina bubbliga fötter klarade också dagen, men visst känns det jobbigt. Simningen triggar igång nerverna i fötterna och det fortsätter att bubbla även dagarna efter. Det känns som att gå på en bubblande luftkudde. Det är så länge sedan jag kände av de här besvären, så jag hade nästan glömt dem. Tråkigt om jag inte ska kunna simma heller. Det känns så bra för hela kroppen och nu är det så få träningar den kan klara av.

Klass 3, Väsby BK.

15 september 2013

Den här tävlingsdagen började tidigt. I söndags var jag tillsammans med Maggan till klubben och gick igenom hindren. Gungan behövde justeras, men när vi fått bort skevheten kärvade den i stället. 3 timmar var vi på klubben och hann väl träna lite också. På måndagen hämtade jag den elektroniska tidtagningen, som vi hyrt från Knivsta. Patrik tog den till sitt jobb i Kallhäll, så det blev inte så lång resa och det var skönt. Tisdagen ägnade jag 4 timmar på klubben till att reparera hopphinderstöd och att plocka isär gungan. Jag slipade bort rost och smörjde. Nu känns den fullt användbar, men helgens domare beslöt sig ändå för att inte använda den. Hmmm. Jag som slitit så. Lite träning av Aston och Jazz hann jag också med.
På onsdagen var jag så vansinnigt trött. Min kropp ville bara sova. Ändå åkte jag till Pytteligan i Solna. Det var bara ett lopp, men Jazz gick ur sista slalomporten. Det berodde kanske på att jag stannade på halva vägen för att förbereda honom på en 180-graderssväng, men han borde ha klarat det ändå. Efter 2 försök med samma sak med sista slalomporten gav jag mig och gjorde inte om utan visade bara in honom i sista portan vilket ledde till en disk. Andra disken i Pytteligan för oss. Sedan satt jag länge på kvällen och valde recept på nätet. Att laga mat till 30 personer är ingenting som jag gör så ofta, så det kändes ju lite pirrigt. Tänk om det blir torrt och smaklöst….Sen kväll blev det.
På torsdagen var det inköp. En himla massa varor till maten och till serveringen. Tur att jag fick låna grannens kylskåp också. Sedan tog jag slut. Onsdagar och torsdagar är inga bra dagar för mig då cortisonet går ur kroppen. Jag blir helt matt, trött och orkeslös.
Fredag morgon åkte 3 kg kyckling in i ugnen och 2 kg pasta fick koka medan jag åt frukost. Efter hundpromenad och lunch blev det att blanda alla ingredienser till pastasalladen utom de sista. Mina livsandar började komma tillbaka och på kvällen tog jag mitt första försök till träning av mig själv. Det blev totalt 500 m ryuggsim i Bro simhall. Bröstsim funkade inte för då krampade ryggmusklerna och det är vidrigt ont. Så skönt att avsluta med bastu.
På lördagen började jag med att fastna med vänster fot i en sten och föll pladask. Ont i ljumske och höft fick jag, så det var stora problem att röra mig särskilt att resa mig upp efter att ha varit böjd. Hur det skulle gå att tävla visste jag inte. Sedan gjorde jag det sista på pastasalladen och var därefter till klubben kl. 16. Packade in maten, hjälpte till med plastbanden runt banan, kollade tidtagningen tillsammans med Hanna och Marlene, tog fram hindren ur vagnen o,s,v, Väl hemma gjorde jag såsen till pastasalladen. Phu. Tidig sänggång.
Söndag kl. 8.00 var vi på plats igen. En massa att fixa, var tidtagare, hinderfixare m.m. Hann rasta mina hundar och ge dem mat. Agilityklass 3 small gick så bra. Visserligen tjuvstartade Jazz, men han är duktig och lyhörd. Hade jag hållit in armen efter en Jakko och inte flaxat ut med den, så hade vi klarat loppet felfritt. Nu missförstod han mig och tog ett hinder för mycket före balansen. Synd, men det blev en disk. Efter att ha varit speaker i mediumklassen var det hoppklass för oss. Det lille rackaren var så taggad och ville tjuva igen, så jag gick tillbaka och sade till på skarpen. Han satt kvar då, men hade troligen mer fokus på mig än på hindren, så han rev första hindret. Annars är jag jättenöjd med loppet. Vi klarade referenstiden och kom 19:e eller nåt sånt tror jag. Min duktiga Jazz. Inte hade jag ont heller. Tänk vad Orudis och Alvedon kan göra. Får väl se hur det känns i morgon.
Nästa helg blir det lydnadstävling. Lite lugnare för min kropp, men säkert tråkigare för hundarna.

Rally i Norsborg.

07 september 2013

Vilken tidig morgon. Väckarklockan på kl. 06.00. Rena tortyren för mig. Det var anmälan kl. 8.00 – 8.30. Sedan var det samling/information kl. 8.45. Därefter banvandring för startnummer 1 – 12. Sedan tävlade de, vilket tog ungefär en timme. Sedan banvandring för startnummer 13 – 26. Hu vilken lång väntetid. Så himla segt det var. Vi hade ju inte behövt vara där förrän kl. 10. De planerar så konstigt i rally. Kanske vänjer man sig. Det var soligt och varmt, så det gick ingen egentlig nöd på oss mer än att det var gruvligt tråkigt. Jazz hade startnummer 23, så vid 11-tiden var det vår tur. Efter att ha nosat och varit okoncentrerad, så vi också fick avdrag för sträckt koppel vid de första hindren skärpte vi oss. Det slutade med att Jazz kom på 4:e plats av 26 hundar och hade 82 poäng, så nöjd med dagen ska jag vara. Domarens kommentar på helhetsintrycket: ”Jättehärlig hund. Snygg runda – speciellt sista halvan! Lycka till!”
Efter prisutdelningen bjöd Gudrun på ugnspannkaka och fika i Sätra innan vi åkte hem. Vilken eftermiddag det blev. Så trött kan jag inte minnas att jag varit någonsin. Varför? Tidig morgon?

I morgon skulle vi tävla rally i Haninge. Vi stod som 1:a reserv, men när de gjorde startlistorna tog de bort alla raserver. Så är det med det. I stället blir det att åka till Väsby BK och förbereda inför klass 3-tävlingen nästa vecka.

Rally i Vällingby BK.

03 september 2013

Vi åkte dit kl. 17 och kom hem kl. 23.30 och då var inte sista prisutdelningen klar för avancera klass. Vi hade kunnat åka tidigare. Det var problem med antalet starter, så jag anmälde Jazz 2 gånger i samma klass. Det var önskemål om det och man fick betala 10:- extra. Sedan drog det ut på tiden 40 minuter till första start p.g.a. krångel med statlistorna. Det blev kallare – till slut bara 10 grader och det blev mörkare. Några som betalat för 2 starter fick stryka sig för att kvällen inte skulle bli för lång och det gjorde vi då.
Jazz startade först och gjorde en väldigt fin insats. 2 – 3 gånger kände jag hans nos dutta mot min hand mitt framför domaren Brittis och det gav totalt 4 minuspong. Jazz kom 2:a i klassen med 96 poäng. Domarens kommentarer: Bra jobbat. Trevligt ekipage.” Inte ett ljud lät han höra. Hur kan han ena gången skälla sig igenom programmet och nästa gång vara tyst? Har det med mätt mage att göra tro? Får testa det.
Aston gjorde också en insats. Han fick ligga i honören i avancerad klass till den första hunden och det klarade han fint. Ligga still länge är han expert på. Vi var kvar och tittade på Evas hundar, som tävlade avancerad klass innan vi åkte hem trötta och genomkalla. Ett par mackor och ett glas juice vid köksbordet och sedan en varm dusch och vetekudde i sängen gjorde susen och det verkar t.o.m. som om min förkylning blev lite bättre.

Rally i Märsta-Sigtuna.

02 september 2013

Alltså. Mina hundar är väldigt billiga just nu. Här går jag upp tidigt ytterligare en morgon till en betald tävling och vad gör Jazz då? JO. Han skäller hela vägen från start till mål. Domaren var snäll. Vi fick trots allt 66 poäng. Med bara 5 poängs avdrag för skall hade vi klarat gränsen om han varit tyst och dessutom kunnat koncentrera oss bättre på momenten och fått mycket högre poäng. Skrutt. . Domarens kommentarer: ”Tänk på fötterna. Onödigt skällande därav helheten. Pigg och glad hund!”

På eftermiddagspromenaden sedan var det Aston, som gjorde bort sig. Mina hundar går oftast lösa. De är lyhörda och lydiga, men vad hände då? På långt håll såg jag en man med barnvagn och en stor boxerliknande hanhund i koppel. Aston gick målmedvetet i riktning mot dem. Jag ropade in honom, skrek åt honom, vrålade åt honom, men han fortsatte som en döv i lugn takt rakt emot den stora hunden. Han kom ända fram innan jag var där. Ingenting hände. Jag bad mannen om ursäkt och han sade att det var OK. Vad var det som flög i Aston? Det var ingen hund, som han träffat tidigare. Kan det ha varit en kastrerad hane? Aston älskar ju kastrerade hanar, men det ursäktar inte att han struntade i att jag ropade. Jag var arg och kopplade Aston, men han brydde sig inte ett dugg om mitt fräsande. Förbaskade hund. Jag tycker att det är så himla tråkigt att gå med kopplade hundar. Nu är han också billig.