Archive for mars, 2014

Skidresa och årsmöte.

17 mars 2014

Åsa och Mattias på toppen.

Åsa och Mattias på toppen.

Vilken härlig resa vi hade till Säfsen. Förutom första morgonen då det duggregnade hade vi sol med klarblå himmel alla dagarna. Jag hade tänkt åka bara längdskidor och åkte också 1,6 mil första dagen. Snön i skogen var det lite av men i backarna hade de snögaranti. Jag köpte ett dagkort andra dagen och hade tänkt mig varannan dag på spår och varannan dag i backarna. Nu blev det backarna alla dagarna. Jag är så glad. Jag trodde inte att mitt knä skulle tillåta högersvängar, men det gick bra. Jag kunde åka i både gröna, blå, röda och svarta backar. Inte gick det fort, men jag svängde mycket. Jag trodde att mitt liv som slalomåkare var över, men nu känns det nog som om det kan bli fler resor. Jätteroligt.
Klar för backen.

Klar för backen.

.
På väg till skidskolan.

På väg till skidskolan.

.

Sofie gick i skidskola. Hon utvecklades mycket och åkte flera gånger med Åsa och Mattias i sittliften ”flygande soffan”, som hon sade. Hon åkte långa gröna nedfarten med dem. Ibland mellan deras skidor, ibland bredvid dem och höll i deras stavar och ibland helt själv beroende på lutning.

Selfi i liften.

Selfi i liften.

.
Härliga dagar.

Härliga dagar.


Sedan var det årsmöte i Papillonringen i Askersund. Vi hade samtidigt en kennelträff med Oak Spring’s och agilitykurs för Camilla Brundin i ett ridhus i Askersund. Lyxigt med 2 timmar handlingskurs och bara 4 deltagare. Jazz och jag, Smulan och Bibbi, Rossie och Lizanne och Miro och Göthe.

Aston är pigg och glad igen efter att jag tagit bort Ortotonet. Jag googlade på Ortoton och på människor hade de hittat följande biverkningar: Svindel 43%, bedövning och vimmelkantighet 35%, trötthet 22%, inga biverkningar 20% och Illamående 18%. Aston var som en zombie och verkade ha alla biverkningarna. Efter att vi trappat ned till att ge bara på kvällen blev han efter ca ett drygt dygn sitt vanliga glada jag igen. Tack och lov. Nu har han ingen medicin alls sedan 3 dagar och det verkar fungera bra.

Annonser

Färdigdeppat!!!!?

06 mars 2014

Phuu… Det har varit flera dyra besök på Albano med Aston. I tisdags blev han undersökt ordentligt av både veterinär och sjukgymnast. De hittade inget speciellt, men tog blodprover. Han hade förhöjda levervärden och förhöjd sänka. Sänkan var 59.
Vi fick tid till neurolog i fredags. Hon gick också igenom honom i en timme. Hon var väldigt noggrann. Det gick inte att hitta någonting mer än att han möjligen var lite stel i nacken vid framåtböjning. De frågade om han kunde äta och dricka från skål på golvet och det är ju inga problem. Det blev nya blodprover på sänka och muskelvärden. Muskelvärdena var normala och sänkan var nu 0.
Redan i tisdags fick jag med ortoton hem. Det är muskelavslappnande och har gjort Aston lugnare.
Nu blev problemet: hur går man vidare. Antingen behandla symtomen som de är eller gå vidare för att söka orsaken. Det skulle i så fall innebära magnetröntgen m.m. Jag har bestämt att han inte ska behöva gå igenom en stor operation till och heller inte någon cancerbehandling. Så… det blir muskelavslappnande ortoton ett tag framöver.

Vi har också varit hos hundmassör. Det enda hon hittat är en känslighet bakom vänster skulderblad. Förmodligen sitter hela problemet där och Aston blir ibland rädd att det ska göra ont. Det är magiskt det där. Aston och jag brukar följas åt. Jag har ju också värk bakom vänster skulderblad, så det är som det brukar med honom och mig. Samma problem samtidigt.

Jag har också varit på massage. Hon lyckades hjälpa mig med ländryggen, men värken i bröstryggen är kvar och för att inte tala om höger fot. Mina gamla pilotter har fått komma till heders igen, men jag skulle önska att värken bara kunde försvinna.
Jag har påbörjat den andra kuren i min 8:e behandling mot myelomet. Inte roligt, men man vill ju leva, så det blir ett måste.

Agilityträning och annan hundträning också gör mig väldigt glad och är nog livsnödvändig för mig. Det har blivit många härliga skratt den här veckan.