Archive for april, 2014

En vanlig människa och träning.

30 april 2014

Jaa. Under påskveckan fick jag vara som en vanlig människa. Så skönt det var. Inga cancermediciner i en hel vecka. Det går inte att beskriva skillnaden av känsla i kroppen. Bara att njuta av veckan. Nu är det igång igen. Cortison varje måndag, Revlimid varannan dag. Nu blir magen lite bättre av en kapsel ”Probi Mage” varje dag och 3 kapslar ”Litomove” ska hålla artrosen i schack. Phu. Bara att stoppa i sig. Sjukgymnastens övningar som jag gör varje dag har nog i alla fall gjort lite nytta. Jag har börjat träna. Alltså inte bara sjukgymnastens mag- och rygg-övningar. Jag har börjar springa.
OK. Först sprang jag bara 2 steg. Måste känna hur det gick med ryggen. Sedan sprang jag 4 steg. Till slut gick det så bra, så jag har sprungit ungefär 20 meter Gissa om det känns som lycka.

Jag har anmält Jazz och mig till agilitytävlingar igen. Jag ska ändå vara funktionär i Bro-Håbo den 8/6, så vi kan ju lika gärna köra ett par lopp. Jag kollade vilka som redan anmält sig och hoppsan. Landslaget och övrig elit och så vi. Hej och hopp. Nu får eliten se upp, för jag kan faktiskt springa 20 meter.

Träningsdansen är också bra för min kroppsträning, så nu är vi på G ett tag igen.

Annonser

Dagar med Sofie.

30 april 2014

Annandag påsk var vi till Kungsträdgården. Tur att Åsa föreslår saker till mig annars skulle jag nog bara gå här i skogarna med hundarna. Blomningen i Kungsträdgården var fantastisk och lunchen på ”Friday” var inte dum. Vi satt i

Vid matbordet.

Vid matbordet.

Mycket rosa.

Mycket rosa.

stekande solsken och kunde njuta av värme hela dagen.
Rosa flicka bland rosa blommor.

Rosa flicka bland rosa blommor.

Under ett rosa tak.

Under ett rosa tak.

Åsa skickade en bild på årets påskkäring.

Åsa skickade en bild på årets påskkäring.

.
Sedan fick jag äran att vara barnvakt i söndags. Vi hade picnic vid Frölunda. Varmt och skönt var det och Sofie gick barfota i vattnet.
Alla är sugna på bulle.

Alla är sugna på bulle.

En envist tiggande svan fick bröd av Sofie och fräste otacksamt om han inget fick.

En envist tiggande svan fick bröd av Sofie och fräste otacksamt om han inget fick.

Kan det finnas något mer i ryggan?

Kan det finnas något mer i ryggan?

Rally.

30 april 2014

Hur gick det där då? Först gick det väldigt bra. 91 poäng vid debuten i fortsättningsklass. Sedan 70, som också är godkänt också 98 poäng i Bro-Håbo. Jippiiii! Vad stolta och duktiga vi kände oss Jazz och jag.

Jazz med 98 poäng och medalj.

Jazz med 98 poäng och medalj.

.
Nu blev vi kvalificerade till avancerad klass. Peanuts tänkte jag. Bara göra samma saker fast ibland på höger sida också kunna backa och lite annat. Varje dag veckan innan tränade vi och det gick bra. Sedan hörde jag att man inte ska starta avancerad klass förrän hunden kan backa rakt på höger sida. Det hade vi aldrig provat. Jazz fortsod inte vad jag menade utan bjöd på en massa andra beteenden och jag fick mig många skratt. Varje back-kommando på höger sida rullade han runt ett eller ett par varv. Han försökte verkligen, men det där får vi träna länge på.

Vi kom i alla fall till debuten av avancerad klass i Vallentuna. Oturligt nog fick vi startnummer 1. Var där i god tid och försökte värma upp och accklimisera honom. Kallt var det på morgonen och frost i gräset. Vid domargenomgång och bangång satt Aston och Jazz i var sin bur vid skogskanten. Oj, oj.Jag hörde dem. Inte vet jag varför, men de skällde hysteriskt och Aston var så i uppror att han tippade sin bur t.o.m. I det läget skulle jag ta ut Jazz och gå direkt till start. Hm. Han satt fint i starten och även vid första skylten. Sedan startade skällandet. Han skällde hela banan runt och var svår att få kontakt med. Virrigt och snurrigt blev det. På 5 ställen blev det fel övning med 10 poängs avdrag på varje. Totalt fick vi 10 poängs avdrag för skall också några fler avdrag. Till slut blev vi diskade p.g.a. att jag medbvetet rört honom i ”honnören”, men det är inte jag medveten om. Hellre är jag diskad i alla fall än att stå på resultatlistan med 32 poäng av 100 möjliga.

Acceptera eller……

07 april 2014

Är det dags nu? Att acceptera att jag har en kronisk sjukdom sedan 16 år. Jag har ju haft väldigt svårt att göra det. Man vill ju vara som man alltid har varit alltså stark, snabb och energisk. Det är tävlingsdjävulen i mig som gjort att jag kämpat emot.
Nu måste jag nog ge mig ändå. Den stela onda ryggen tar emot. Jag får trots allt vara tacksam att jag kan gå. Efter skidresan kändes det positivt, men när jag inte kände att benet somnat utan reste mig från köksbordet i tron att jag hade 2 ben, men bara hade ett blev det en rejäl krasch då jag landade hårt på vänster sittben på det hårda köksgolvet. Man får tydligen inte känna sig stark utan att något nytt händer. Efter röntgen visade det sig i alla fall att jag inte fått några frakturer, men en av de 5 komprimerade kotorna hade gått från lätt kompression till medel-kompression. Så blev det väl muskelskador. Läkaren tror att det kommer att läka så smärtan försvinner på ca en månad. Den tiden har gått nu. Inte kanj ag springa i alla fall.

På agilityträningen har Jazz sprungit väldigt fint med Anette och med Elin. Han följer dem jättebra utan att snurra och verka förvirrad eftersom de kan ligga lite före och ge tidiga informationer. Det syntes att Jazz hade roligt. Jag har filmat Jazz med Anette, men som sagt. Iphonen vill fortfarande inte lämna ifrån sig filmer eller bilder.

Jag vill så gärna åka till Gotland i midsommar och tävla och även till Gagnef i juli. Jag hoppas att ryggen tillåter mig det, så får det vara med agilitytävlingar för mig sedan. Jag är ju inte Pelle Sundell. Han tävlar fortfarande 80 år gammal, men han har troligen inte någon besvärlig sjukdom att tampas med.

Nu får Jazz och jag satsa på rally och tävlingslydnad i stället. Trist för det ger mig inte samma adrenalinkick som agility. För att tänka positivt, så blir det mindre risk för skador. Lyckas kommer vi nog att göra bara Jazz låter bli att skälla men det är inte lätt.

Lite känns det som om jag tappar sugen för det mesta just nu. Jag har meddelat att jag ska avgå som sammankallande i agilitysektorn och jag har avgått ur valberedningen. Känns ganska skönt att slippa ansvar där. Träningsdans ikväll – men jag har ingen lust. ABBA-kören igår vid ABBA-muséet – jag hade ingen lust. Gymkortet går ut i april – men jag har inte haft lust att gå sedan nyår.
Jag såg en bild på en 70-åring på FB. Han såg väldigt gammal ut. Inser att jag fyller 70 nästa år. Jag är ju gammal – har inte tänkt på det eftersom agilityn hållit mig så pigg och glad.