Lydnadstävlingar

Har man en dålig fot och inte kan springa agility så bra får man testa lydnadstävlingar i stället. Hej vad det gick första gången. Ett 1:a-pris med 163 poäng! Jag var väldigt stolt och det var nästan värt det getingstick som jag fick på knäet den dagen. Här är Jazz med prispåsen.

Jazz med prispåsen, som innehöll några småsaker: godis, doftkort o.d.

.
Då tror man förstås att vi ska fixa ett LP ganska lätt, men icke….

Efter några sena kvällar på Väsby med planering och genomförande av examinationstävlingen för Anja var vi båda två väldigt trötta. Jazz hade dessutom sent på kvällen gjort 3 fina agilitylopp med förargliga 5 fel precis innan regnet kom. Vi åkte hem kl. 23.10 och höll på att köra ihjäl en katt som dök upp hastigt framför bilen i nattmörkret.

Han var i alla fall väldigt trött i Bro-Håbo och kom inte ihåg varken ”sitt” eller ”ligg”. Vi fick ett 2:a-pris och dagen efter trodde jag att han hade vilat ut, men det blev värre. Vi fick ett 3:e-pris. Vad gör man då? Jo, vi tränade och en kväll filmade Helene oss. .
Det ser väl inte så tokigt ut? Vi har lite att fila på ändå. 1). skällandet, 2). De extra stegen vid ställandet, 3). Inte hoppa mot mig innan han sätter sig fot, 4). Inte släpa efter i linförigheten o.s.v. Skönt att ha lite att göra.

I Vällingby fick vi ett 2:a-pris igen och likaså på Solvalla. 155 poäng är ändå ganska nära, så jag har stora förhoppningar på nästa tävling.

Vi var igår på Papillonringens picnic. Jag hjälpte till med att informera lite om agility och rally och vi hade en fin dag trots det obligatoriska regnet som blötte oss 2 gånger. Hundarna skötte sig fint och var särskilt gulliga då jag skulle visa rally för några. Jazz skällde, så jag tog fram godis (rostbiff). Då blir han lugn. Aston såg det och kom. De gjorde sedan övningarna tätt tillsammans. Det var för gulligt.