Archive for november, 2014

!:a advent.

30 november 2014

Efter en trevlig dag med korvgrillning och glögg-träff med gamla skridskoledar-kompisar vid Främjartorpet i Upplands Väsby, en kort stund lydnadsträning på klubben då fötterna höll på att bli isbitar, soffstund med varma vetekuddar på fötterna och en timme på gymmet efter middagen sitter jag nyduschad i pyamas och dricker glögg. Begrundar de senaste dagarna.
Hur är det med hundar och kattjakt egentligen? Jazz går ju upp i varv om han ser en katt i området hemma, men vad skulle han göra egentligen ifall han vore lös? Igår gick vi som vanligt en runda via elljusspåret. I höjd med utsiktsberget dök det upp en katt. Jazz bar på en pinne. Det var en söt svart katt med rosa band runt halsen. Jazz sprang efter katten och tappade sin pinne. Efter ca 7-8 meter vände Jazz, letade upp sin pinne, gav katten en överlägsen blick och gick förbi den. Katten satte sig på en sten och tittade. Aston som sällan jagar katter sprang lite vid sidan om Jazz. Precis som hockeypubliken väntade han sig ett slagsmål, men när det uteblev fortsatte han sitt nosande. Ja vad ska man tro? Alla verkade nöjda.

Vi har börjat träna lydnad i Vällsta ridhus. Äckligt tyckte Jazz. Ta upp en apport i det där äckliga underlaget ville han inte. Han gjorde i stället vad han kunde för att gräva ned apporten. Det är ju inte nedgrävning vi ska träna, så jag har bett om träningstips på Face Book och fått några, som jag ska prova nästa gång.

Jag har också varit på kurs i Gambler för Tina Karlsson i Väsbyhallen. Så kul det var. Bara att vara publik var roligt. Hade jag kunnat springa hade vi kunnat vara med fullt ut. Taggad blev jag i alla fall och nu i veckan hyrde Helene Kåberg och jag hallen en timme. Och då…. minsann…. kunde jag springa utan att få ont någonstans. Jag hade aldrig trott det. Hade jag veta så hade jag kunnat springa på Gamblerkursen ju.

Rallyträningen fortsätter. Jazz är duktig. Vi har tränat både avancerad klass och Mästarklass. Momenten är inga större problem, men skälla har han svårt att sluta med. Ibland går det riktigt bra och ibland dåligt. Matar jag på med godis vid de flesta momenten är han lugn, men om jag inte gör det tjatar han som den värsta unge i trotsåldern. Får jag bara ordning på det så ska vi tävla. Absolut.

Så ska jag hinna fester, luncher, barnbarn, lussebullar, läsecirkeln, sjukhusbesök och gymmet och mycket mera. Hundarna blir tyvärr ensamma en hel del och det blir tidigt mörkt. Jag har lite dåligt samvete för dem, men är också trött ganska ofta. Vi får ha mer mysstunder än motion den här tiden.

Annonser

Rally-träning i Väsbyhallen.

12 november 2014

Det tar sig. Vi går från klarhet till klarhet. Här är kvällens avancerade bana. Tack Bertil för filmning. Det ser väl inte alltför tokigt ut trots störning från andra sidan draperiet, där det var utställningsträning och stundtals ett himla oväsen. Jazz tyckte att det var otäckt att vara nära draperiet. .

Tävlingsträning i rally.

11 november 2014

Jag hade inte tänkt blogga idag, men nu känner jag att det är ett måste. Senast var jag ju så förtvivlad över att Jazz skäller så mycket, när han tränar och tävlar. Nu får jag skriva tvärtom.
Vi har varit på tävlingsträning i Bro-Håbo ikväll. Jazz och jag gick en avancerad bana. Han var superduktig och knäpp tyst. Det var mycket på höger sida, snurrar, frestelse, slalom, sidbyten, stopp med inkallning m.m. Han sade inte ett pip. Jag hade godis i handen, men han fick ingenting förrän banan var klar. Vi tränade Honnören också med att sitta framför mig. Det är svårt. Han lade sig ned 3 – 4 gånger, men alldeles tyst.
Vi fick gå banan en andra gång. Då undslapp han sig kort skall 4 gånger, men det kändes obetydligt. I honnören satt han fint i 2 minuter. Lade sig ned bara en gång. Det tar sig. Här är hans kritik för kvällen: Väldigt trevligt ekipage, Alert hund, Tänk på fötterna (Mitt fel), Glömde springa i slutet av banan (mitt fel), Tänk på fötterna vid sidbyte (mitt fel), CHARMPOÄNG!
Jag är så nöjd, så jag kommer att sova med ett leende på läpparna hela natten.
Vad kan det bero på att det gick så bra? Mörker runt om? 2 stora svarta hundar utanför banan? Trött efter en eftermiddag med en speedad Sofie? Plötsligt fattat vad som förväntas? Får väl se i morgon. Då är det rallyträning i Väsbyhallen.

Träna och träna – hund och hund.

09 november 2014

Oj vad det är svårt att träna ibland. Min trasiga fot sätter ju stopp för mig att röra mig, så agility är lite svårt att få fason på. Vi hyrde i alla fall Hundsporthallen tillsammans med Katarina för några veckor sedan. Jazz får träna mycket och han är duktig, men han går så upp i varv och skäller, så det blir väldigt svårt med koncentrationen. Hans fördel är att han kan och vill jobba hur länge som helst, men det där skällandet tar bort mycket från nyinlärning och jag blir dessutom både irriterad och less. Stackars Aston får mest titta på men han blir överlycklig om han får göra någonting. Han är så tyst och koncentrerad, men är oftast nöjd efter en liten stund. Förr när jag bara hade Aston kändes det nästan meningslöst att åka till klubben för att göra 2 övningar innan han hade fått nog. Det visar sig ändå att han hade rätt, när han tyckte att han kunde, så det räckte med träning. Titta här när hundarna får göra exakt samma övning.. Jazz är snabb och positiv och skäller av iver. Han har ändå mycket fokus på mig och hoppar av kontaktfältet mot mig i stället för att stanna 2 + 2. Han saknar också tunnelsug och tvekar genom att först vända mot mig och ”fråga” innan han tar tunnlar. Titta nu på Aston.. Han är inte så snabb. Vad kan man begära av en snart 12 år gammal hund, som gått igenom så svår ryggoperation. Han arbetar tyst, koncentrerat och glatt. Han stannar på kontaktfälten och springer rakt in i tunnlarna utan tvekan. Det är en så härlig känsla att köra med honom. Stoppet efter platta tunneln berodde på ett dammludd, som han trodde var godis. Det måste han ju undersöka först.
Vi har ju mest tränat rally senaste tiden. Bokad tid i Stockholms Hunsportcenter är ju guld värt. Aston får tyvärr mest titta på. Han får göra några enkla övningar för att inte ha alltför tråkigt, men han är svår där eftersom han skyggar så för fötter.
Jazz får träna desto mer under de 2 timmarna. Han lär sig nya mpment väldigt fort och bra, men vad ska jag göra åt hans skällande? Jag har försökt allt. Antiskallhalsband, bli arg, lugna ned, klappa om, spruta med blomspruta, vattenpistol, stampa i marken. lugga i pälsen, vänta ut och inte bry mig om honom, vänta och klicka + berömma när han blir tyst. Ingenting hjälper. Milde himmel, vad ska jag göra? Han kan alla moment, men vi kan inte starta att tävla förrän han kan hålla tyst.
Idag har vi tränat lydnad i Bro-Håbo. Med sikte på klass 2 har vi tränat rutan. apportering och hopp bl.a. Jazz är jätteduktig, men jag blir alldelas yr i huvudet av skällandet. Aston håller sig en bit ifrån och står på språng, beredd ifall jag ska ropa att han ska få göra något. Han är för gullig. Jag är ju bortskämd med att ha haft Aston, som aldrig har fört oväsen eller betett sig illa. Det här med skällandet vet jag verkligen inte hur jag ska hantera. Min planering är i alla fall att åka till klubben några gånger i veckan så länge det är plusgrader, så får man se hur det går med antiskallträningen efter ett tag.