Archive for februari, 2015

Hemma med hundar.

28 februari 2015

Att grannar, ungar och vänner står ut. Så mycket hjälpsamhet det finns i världen. Jag trodde att det skulle gå bättre att promenera med hundar och kryckor än det har gjort. Smärtan i benet är hemsk. Alla piller jag ätit har inte hjälpt. Grannar och vänner har hjälpt till med hundrastningar och längre hundpromenader. Åsa, Björn och Hanna har varit hos mig och städat. Åsa och grannar har handlat. Birgitta N har gått med på mina egna taffliga kryckpromenader och hjälpt till med hundarna.
Jag har provat att köra bil och det gick ju. Jazz har fått träna med Anette Helenius två gånger. Här är film från igår. Kul att han springer med Anette utan att oroa sig för mig. Kul också att han är så duktig fast han inte tränat agility på nästan ett halvår.
Jag har haft kontakt med Hematologen och Smärtkliniken igen. Nu ska jag dubblera Seraton och ta det på kvällen. Sedan kanske ta tre piller på kvällen. Hoppas verkligen att smärtan ger med sig då så jag kan promenera utan kryckor.

Annonser

Wienerbröd – är det gott????

11 februari 2015

Jag brukar må illa av wienerbröd. Egentligen är det ju gott – i alla fall de två första tuggorna. Sedan blir det bara för mycket. Fika sista dagen på KS och jag var nog lite sugen. Har tagit frukt i stället för fika några dagar. Det var wienerlängd idag. Borde inte välja det, men jag sade en liten bit. Jag fick en normalskiva och precis då tog kaffet slut, så jag fick vänta på nykokt och det var ju inte fel. Däremot så hade jag plockat i mig wienerbrödbiten, när kaffet kom. Eftersom jag alltid vill ha någonting TILL kaffet, så bad jag om en bit till. Knäppt. Vem mår illa sedan då????

Det var i alla fall sista dagen jag låg inne nu. 5 dagar i sängen på KS. Mer och mer ont fick jag av att ligga. Min läkare har varit helt fantastisk. Han har kallat dit sjukgymnast, arbetsterapeut, ortoped, folk från smärtkliniken. Jag har verkligen blivit väl undersökt och servad. Röntgen av låret visade heller inga förändringar. Har provat många olika kombinationer av smärtstillande och haft rullator där inne. Den ville jag inte ta med hem. Hur skulle den få plats hemma hos mig? Tänka sig: jag med rullator, 2 koppel, vantar, bajspåsar i snö och halka. Neeeej. Jag har fått med mig nya mediciner, övningar från sjukgymnasten, kryckor, duschpall, ett till sidenlakan, en bredare och bättre korsett och jag minns inte allt. Nu återstår att se hur jag klarar mig hemma. Smärtpillerna ligger på nattduksbordet för att ta någon timme innan jag går upp på morgonen. Bara att hoppas att det ska fungera. Hundarna har det bra hos Åsa och Mattias. Jag ska prova att gå en sväng ute i morgon. Klarar jag det, så får de komma hem till helgen.

Det blir värre.

05 februari 2015

Jag ska försöka sitta en stund vid datorn med en varm vetekudde på benet. Svaret från magnetkameran har kommit och det var inte roligt. Jag har inte diskbrock och inte en tumör. Det är kotorna som är komprimerade. Det var 2 st färska komprimeringar i TH9 och L3. Det är spondylartros och buktande disker samt puckelrygg. Det hjälper inte med några smärttabletter. Läkaren ville att jag skulle ta mängder med Gabapentin, men jag har ju blivit helt groggy och vinglig av 2 st. Igår tyckte jag att jag fick lindring av Citadon, men de tog slut. Har fått nytt nu och underbara grannen Diesen har hämtat på apoteket och också rastat hundarna 3 gånger idag. Jag kan bara ligga ned. Försöker stå ibland. Måste ju fixa mat och ge hundarna mat. Det smärtar så jag skriker, gråter och hyperventilerar. Blir troligen inlagd på KS igen för att hitta något som lindrar smärtan och kanske en ortoped kan hitta på något. 3 olika smärtpreparat och morfin gjorde att jag fick blodtrycksfall och kände mig svimfärdig. Underbart med gulliga grannar som hjälper till.

Hundarna påverkas också. De blir väldigt oroliga när jag gråter. De är ju också vana vid att bli stimulerade och nu är det stiltje på den fronten. De har lagt sig till med några dåliga beteenden. Båda två gör utfall mot andra hundar även mot sådana som de känner. Det har aldrig hänt förut. De drar sig också mot människor, som vi möter fast de inte har hund med sig. Så har de heller aldrig gjort. De brukar ignorera människor och bara gå förbi. Det är en del träning som jag måste ta tag i från början, men det kan inte bli förrän jag kan använde mitt ben utan att skrika av smärta. På lördag skulle vi tävla avancerad rallylydnad i Väsbyhallen, men det kan jag inte ens tänka på nu.

Rädd för snöplogen? HA!

02 februari 2015

Nu undrar jag igen hur hundar tänker. Om de tänker och i så fall hur. Aston anses som en tänkande hund, men i så fall har det slagit helt slint idag. Min Aston som skyggar för fötter – alla fötter. Jag kan gå förbi honom i strumplästen eller stå stilla och bara byta läge på fötterna, så skriker han och kastar sig undan. Nu är det nog så att många tikar löper. Han är helt knäpp. Ofta efter våra promenader drar han iväg över sista ängen för att nosa på gångvägen. Jag vill inte ha honom så långt före mig, så jag brukar ibland koppla honom mitt på ängen. Idag hann jag inte det. Han kände på 100 meters håll att det fanns en intressant doftfläck på gångvägen. F-b hund. Jag ropade, visslade, skrek, hotade, men han tog till det där med att han är så gammal, så han hör ingenting. Då såg jag snöplogen komma. Jag som knappt kan gå med mitt onda ben sprang i djupsnön och fortsatte med alla kommandon. Ingen reaktion. Jag såg framför mig en mosad hund. Plogföraren var mer vaken. Han såg både mig och hunden. Han minskade farten och körde sakta fram till ca 1/2 meter från Aston. Ingen reaktion från hunden. Plogkillen försökte skrämma bort honom och körde 5 cm närmare. Ingen reaktion. 5 cm till. Ingen reaktion. När jag kom fram kunde jag bara rycka på axlarna till plogkillen och han skrattade. Säkert var han hundägare och förstod problemet. Jag satte koppel och halsband på Aston och fick slita honom därifrån. Knäppa hund. Rädd för mjuka sockfötter men inte för snöplogen. Det är klart att vi har väl haft någon fot – hund-kollision någon gång tidigare i hans liv och det glömmer han aldrig. Däremot har han ju aldrig blivit överkörd av snöplog, så snöplog = ofarligt. PHU!

Efter några dagar på KS med en massa undersökningar och rivstart på min 9:de cancerbehandling och datortomografi vet jag fortfarande inte varför jag har så vansinnigt ont i rygg och ben. Datortomografen visade inga skador på kotor eller revben. Nu blir det magnetröntgen i morgon. Smärtan är olidlig särskilt i benet. Trots 4 – 5 olika smärtstillande piller släpper inte värken. Inte ens morfin hjälper. Jag har kommit att tänka på att sjukgymnasten vid senaste tillfället försökte manipulera mina kotor via magen. Jag är ju så lättblödande, så det kan kanske vara så att hon fått igång en inre blödning. Den här hemska smärtan i bröstryggen började ju dagen efter den behandlingen. Värken i benet har jag hela tiden trott bero på diskbrock, men på något sätt inbillar jag mig att det skulle bli mer och mer lindrigt med tiden, men det blir bara värre. Kan det vara en tumör som trycker på nerven? Spännande med MR i morgon.

Åsa vill ta hand om mig, så jag har bott hos henne några dagar efter KS. Tog några bilder där.

Soffmys.

Soffmys.

.
Sofie på väg till kalas.

Sofie på väg till kalas.

.
Sofie fin med hårspännen.

Sofie fin med hårspännen.

.
Det är tråkigt, när du bara ligger där matte.

Det är tråkigt, när du bara ligger där matte.

.
Viksjö golfbana innan snön började vräka ned i flera dagar.

Viksjö golfbana innan snön började vräka ned i flera dagar.

.

Nu är jag hemma med hundarna och Sofies förskole-förkylning. Är det inte det ena så är det det andra. HMM.