Archive for december, 2015

Glömma eller förtränga.

27 december 2015

Hade jag bloggat i slutet av november hade jag skrivit att jag ville avsluta all cancerbehandling och slippa ifrån det här livet. Jag mådde väldigt dåligt och kunde inte prata med folk utan att gråta – inte ens i telefon. Min läkare ville att jag skulle prata med en psykolog, men det ville inte jag. Jag tyckte att om jag blev av med värken i ryggen skulle jag må som vanligt igen. Han övertalade mig att ta piller mot depression och jag var väldigt skeptisk. Jag gjorde honom till viljes till slut. Jag mår mycket bättre nu. Om det beror på pillerna eller inte vet jag inte. När jag började kunna gå med bara en krycka blev det ett stort lyft för mig och jag kände mig gladare. Nu går jag långa promenader ibland i några timmar åt gången och Jazz kan vara lös och även Aston ibland. På något vis har jag glömt hur besvärligt det var i höstas. Jag ville verkligen inte leva längre då. Jag slipper cancermedicinerna över jul och nyår, men sedan vill han sätta in stödmedicin, som han sade. Han förklarade att jag skulle vara beredd på att kroppen och benmärgen kanske inte klarar av att ta emot mer medicin utan att den kunde vara trött efter 18 års medicinering. Kanske har jag inte så lång tid kvar. Vem vet. Just nu mår jag faktiskt bra. Det svåraste är magen som har svullnat så mycket. Det är som att ha en basketboll i magen och den trycker mot revbenen. Det gör ont. Annars kan jag faktiskt gå korta sträckor utan någon krycka och det känns ju hoppfullt.

Lite annat har jag kunnat göra. Sofie och jag var på Stockholms hundmässa. Det var otroligt mycket folk, så det var svårt att se det man ville titta på, men en utflykt blev det och en himla massa gående i trappor till och ifrån tåg och tunnelbanor. Verkligen styrketräning för mitt brutna ben. Sofie ställde ut sin gosehund.

Väntan i ringen.

Väntan i ringen.

,
Vovven på bordet.

Vovven på bordet.

,
Sofie med alla sina priser.

Sofie med alla sina priser.

.

Jazz har tränat i Stockholms hundsportcentrum med Anette. Han var så lycklig och sprang allt vad han kunde. Tyvärr haltade han på hemvägen och ömmade i höger framben. Jag blev överförsiktig. Försökte låta honom sova i kompostgaller för att han inte skulle hoppa upp eller ned från min säng under natten. Det blev mycket gråt. Det slutade med att jag ställde kompostgaller vid min säng, så han inte skulle hoppa utan bara använda trappan. Då till slut kunde han och jag sova.

Mattes säng är bäst.

Mattes säng är bäst.

. Dagen efter var benet bra. En natts vila var vad som behövdes.

Vi har tränat lite rally också både i Väsbyhallen och i Kungsängen. Jag försöker träna bort hans skall. Katarina såg att han fokuserar på mina händer och skäller. Det är klart. Godiset kommer ju alltid från händerna. Nu provar jag att belöna på annat sätt än ur händerna. Burk på distans eller kasta godis. Jag hoppas att någon metod ska hjälpa.

Julafton var vi hos Åsa och Mattias.

Tomtemor.

Tomtemor.

,
Bästa julklappen var en liten hund.

Bästa julklappen var en liten hund.

Annonser