Archive for juni, 2016

Kvar på B15.

19 juni 2016

Ja i tisdags fick jag flytta till B15. Det är där jag hör hemma, så det var bra. Här på Hematologen känner läkarna till mig och behöver inte ranta mellan våningar och avdelningar för att ronda mig. Blodcancerförbundet har köpt in TV till varje säng här och det är hörlurar, så man inte stör grannen.

Jag är som vanligt trött på eftermiddagarna. Förmiddagarna känner jag mig ganska OK. Jag går och går fram och tillbaka i korridoren. Nu under helgen är Dagvården stängd. Då har jag gått i deras korridor också och använt soffan i den korridoren till att göra sjukgymnastens träningsprogram. Det är 3:e dagen jag gör programmet och har lite känningar av träningsvärk. På förmiddagarna tycker jag att det skulle vara skönt att komma hem, men på eftermiddagarnad blir jag osäker. Någonting har plötsligt börjat göra väldigt ont i bröstkorgen på höger sida. Det hugger till, så jag nästan skriker och det gör mig också mindre rörlig. Kan det vara så att om något blir bättre, så ska något annat jäklas. Jag är väldigt less.

Här på avdelningen kan jag känna mig ganska duktig och stark om jag jämför med alla, som bara är liggande. Hemma sedan blir det att jag jämför med de friska och då känner jag mig riktigt sjuk.

Det är trevligt med besök. Björn har precis varit här. Det är också folk som rör sig hit och dit i korridoreroch på salen. Hemma sedan sitter man ensam. Sommaren är värst. Alla är bortresta eller har sommarställen. Jag vet inte vilken sommar i rad, som jag firar på min altan. Förr kunde jag gå långpromenader, men nu är jag väldigt bunden. Jag undrar om en ny höft skulle göra mig mer rörlig. Kanske ska jag hoppas på det och att det blir av. Rehabilitering av den kan inte bli mycket värre än det här bundna livet med värk.  Trombocyterna har gått upp till 14 i alla fall.

Jazz har det bra hos Björn. Han får stanna där ett tag även om jag kommer hem. Ta hem honom och sedan behöva ringa grannar 3-4 gånger om dagen för att han ska bli rastad känns inte bra. Katarina reser bort en vecka över midsommar.

I morgon ska de också kolla knölen bak. Den har blivit större owch ändrat form.

Annonser

Sjukhus igen.

16 juni 2016

Nu har jag legat 6 dygn på KS. Jag mådde så dåligt av Krypolis ehandlingen, så jag orkade inte mer. Tredje veckans torsdagsbehandling blev den sista. Jag mådde urdåligt och kunde inte äta. Jag kräktes fredag morgon och hade feber. Ringde till Hematologen och till ASIH. Läkaren Christer kom hem och syster Inger. Jag fick en mycket noggran undersökning och de tog en mängd prover och odlingar. Christer ville skicka mig till akuten direkt eftersom det var fullt på Hematologen. Jag behövdd ordna för Jazz först, så jag åkte inte in förrän på eftermiddagen. På akuten tog de om alla prover och odlingar. Konstigt att jag har något blod kvar. De har tagit flera rör varje dag här också. Sedan lades jag in på B13 som är en hud-infektionsavdelning. Där delade jag rum med Siri 84 år. Vi hade så trevligt och massor att prata om. Vi skrattade mycket och tiden gick fort. Jag röntgades flera gånger den veckan. Först var det armbågen, som jag drämde i väggen, då jag skulle lossa den tröga kontakten till permobilen. Det var i alla fall ingen fraktur, men en rejäl utgjutning som får självläka. Mina svullna ben undersöktes med ultraljud för att utesluta blodpropp. Sedan blev det skiktröntgen av lungorna. Ingen propp där heller men vätska i lungalveolerna. Jag fick en tuta med motstånd i. Jag skulle blåsa mycket i den för att trycka tillbak vätskan in i vävnaderna.
Magnetröntgen förra veckan visade att all cortison, som jag ätit dd senSte 18 åren har luckrat upp höftkulan. Ortopeden Asle vill byta höft på mig efter sommaren. Jag nämnde mina låga trombocyter och han sade att jag få tillskott före och under operationen. Sedan skickade han mig på slätröntgen. Han ville ha de bilderna inför operationen. Efter det gick jag och fick det som skulle vara min näst sista Krypolisbehandling. Efter den tog jag slut. Lade mig bara i sängen för natten. Underbara snälla Katarina rastade Jazz. Sedan kom den hemska fredagsmorgonen. Sista Krypolis-behandlingen ställdes in eftersom jag mådde så dåligt. Tydligen hade M-komponenten gått ned från 30 till 23, men jag vet inte om det har varit värt det. Jag hade ett Hb på 74, men efter 2 påsar blod gick det upp till 100. Det vR ju bra. Trombocyter a fick jag en påsa, men de går ned. Jag har bara 5. Tydligen bildar jag antikroppar mot trombocyter. Nu får jag inga fler om jag inte börjR blöda mycket. Undrar hur det går då med min nya höft. Ont har jag så det räcker. Här på sjukhuset går jag omkring med en gåstol för att avlasta kotor och höft. Igår och idag har jag gått ca 3.500 steg och jag har cyklat motionscykel några 10-minuters-perioder. Jag måste röra mig för att stå ut. Jag vill inte förlora mer styrka än jag redan har gjort.
Jag har fått dn massa näring intrevenöst. Totalt 3 påsar, som vardera tog 8 timmat och jag har fått 3-4 liter vätska intravenöst. De har minskat Targiniqen från 60 mg 2 ggr/dag till 40 mg 2ggr/dag. Sedan igår känner jag smak igen och kan äta.
Jag längtar jättemycket efter Jazz. Han bor hos Björns familj nu sedan Åsa med familj åkte till Mona i måndags. Eric skulle ta hand om Jazz, som sommerjobb, men det är nog mest

Stora sjukhuskkäder.

Stora sjukhuskkäder.

Björn och Carl som ansvarar tror jag.
Jazz kan sitta vackert.

Jazz kan sitta vackert.

Vintersommar.

06 juni 2016

Ja jesses så kallt det är. Jag har inte frusit så mycket under hela vintern, som jag gjort de senaste veckorna. Det är vackert. Solen skiner, men det måste vara vindar från norra ishavet. Att sitta på en permobil, när det är kalla vindar är hemskt. Jag önskar så att jag kunde gå. Mina väninnor, som ibland följer mig på promenad, blir ju svettiga. Plagg efter plagg plockar de av sig. Jag har det tvärtom. Efter en runda med permobilen får jag frossa av köld. Händerna är vita och jag får ibland stå länge med händerna under varmt vatten. Jag fryser, så jag skakar och tänderna skallrar. Det är en underbar känsla att ställa sig under duschen och känna värmen komma tillbaka i kroppen. Tyvärr är det kallt även i badrummet eftersom kabeln som ska ladda permobilen hänger ut genom fönstret. Det går inte att stänga, så kylan kryper in.
Permobil är ett bra sätt att motionera Jazz, men det är bäst med lite sommarvärme. Apropå permobil, så fick jag i fredags en kryckkäpp-hållare fastsatt på den. Det är bra, för bara det lilla jag behöver gå, när jag kastar boll med Jazz gör så fruktansvärt ont. Jag får mer och mer ont i höft och ben. Igår och idag har jag inte kunnat hålla mig utan jag har gråtit mycket. Jag kan inte böja mig ned och inte sätta mig utan hemska smärtor. Jag har lättare att ställa mig upp än att sätta mig ned. När jag ställt mig upp tar det en stund att vänja benen vid det innan jag kan ta något steg. Utan kryckor eller rullator tar jag mig inte fram alls. Den där kryckhållaren, i alla fall, fungerade inte. Mannen som kom från Sodexo satte fast den och vi kollade att det skulle gå att stänga dörren till soprummet. Däremot kollade vi inte ifall jag skulle kunna gå förbi. Ca 15 cm blev det kvar för mig att passera om kryckhållaren var tom. Sitter kryckorna i finns det inget utrymme alls. Idag har jag alltså tagit bort kryckhållaren, som jag längtat så efter. Det blev bättre att fästa kryckorna med remmar vid själva stolen. Skönt att Björn hade verktyg, som jag fick låna.
Vi har haft lite agility för oss. Det är lätt att hjälpa till på tävlingar, när man blir både hämtad och hemskjutsad av vänliga agilitymänniskor. Nu har jag satt mig in i det nya programmet i SAgiK. Kul, men det blev sent och jag var både frusen och illamående efter behandling på dagen och dessutom 2 timmars väntan på Färdtjänst innan jag till slut tog en taxi på gatan och det blev dyrt. 1.271 kronor för att köra hem mig från KS. Jag kräktes flera gånger på kvällen sedan. Jazz stackarn fick tillbringa kvällen i sin bur, men snälla Mikaela sprang lite agility med honom innan vi åkte hem vid 23-tiden.
Igår åkte vi till Bro-Håbo på förmiddagen och Veronica tränade med Jazz. Det är skönt att han numera kan springa med obekanta människor. Har de bara hans boll med sig, så går det bra och Jazz är fortfarande duktig trots att vi tränat så lite.
I morgon blir det magnetröntgen av mitt högra lår och höft. Jag hoppas att de hittar något, som går att göra något åt.
Jag är nu inne på tredje veckan med Krypolis. Jag är frusen, trött, ljuskänslig och andfådd. Tålamodet håller på att ta slut kanske mest p.g.a. smärtan i benet. Tårarna kommer lätt.