Stackars Jazz.

Min fina gulliga kille. Har man en så oförståndig matte, som kastat boll alldeles för mycket, blir det till slut på tok. Han har så ont vid vänstra bogen, så han piper bara man kommer nära med fingrarna för att klappa honom. Han är stel i vänster sida och har svårt att snurra i högervarv. Vi brukar ju göra lite trix på förmiddagarna. Bollkastningarna älskar han och är så glad. Han stimulerar mig att kasta allt mer. Jag brukar också bli glad av hans glädje, men nu blir det långt uppehåll och aldrig mer en massa kast. Jag får hitta på något annat, som min kropp kan klara av för att stimulera Jazz. Nu är det stillhet och Metacam i ca en vecka kanske två. Jag blir så arg på mig själv.
Själv var jag på läkarbesök på Hematologen igår. Jag får göra uppehåll med Revlimid. Jag vet inte hur länge. Han skulle följa mina blodvärden. M-komponenten är 22. Det är lite högt och jag känner mig orolig. Jag hoppas i alla fall att neuropatin ska hinna släppa innan jag måste börja igen. Att inte kunna styra fingrarna utan vara så fumlig är svårt. Dessutom har jag tappat kraften i framför allt pekfingrarna. Långfingrar, ringfingrar och lillfingrar är svåra att styra. Utan kraft i pekfingrarna gör det svårt att trycka på en sprayflaska, tända lyset, spola på toa och mycket mer. Att inte kunna styra de andra fingrarna gör det svårt att knäppa upp en knapp, knyta skorna, ta upp något, som jag tappat på golvet. Jag kan böja knäna, så jag når ned, men har svårt att greppa och ta upp det.
Jag får minska cortisonet till hälften. Hoppas att min cortisonsvullna ansikte kan gå tillbaka lite. Jag hade önskat att slippa cortison över huvud taget. Jag känner inte igen mig, när jag tittar i en spegel. Jag ser riktigt mongolisk ut.
Armarna har blivit bättre, så nu kan jag träna upp mig med att gå med kryckor igen. Jag kände mig lite yr, när jag var ute i området idag. Dr. Christer från ASIH tog puls, blodtryck, lyssnade på lungor och hjärta. Det mesta var OK, men en vilopuls på 100 känns verkligen oroligt. Det är väldigt nära maxpuls. Under min aktiva tid hade jag en vilopuls på 52. !00 är rena chocken.
Jag tycker att jag kan gå lite bättre idag, men revbenen som skär in i magen gör ont. Det vänstra benet, som är spikat och skruvat gör mer ont än det andra, som håller på att luckras upp. Höftoperation på höger sida, när jag inte kan belasta vänster sida kan ju inte gå.
Så har jag fått kinin mot kramperna. Jag hoppas ändå att kramperna ska försvinna, när jag haft uppehåll från Revlimiden ett tag. Vem vet.
Jazz har sedan igår lagt sig i hundfåtöljen. Det har han aldrig vågat eller velat tidigare. Den var liksom Astons och det har Jazz respekterat. Bild kommer så småningom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: