Min cykel är nu i ordning, så jag har börjat cykelträna mitt dåliga knä. Det är konstigt, men trots att jag tänker på att använda vänster ben, så tycks jag ändå avlasta det, när jag promenerar. På gympan vet jag att jag inte använder vänster, för det går bara inte. Resultatet är att höger lår är mycket tjockare. I mars skiljde det 4 cm i omkrets. Nu skiljer det 6 cm, så det är en stor försämring. Jag har i alla fall cyklat i 4 dagar nu. Idag har jag inte hunnit och det känns naturligtvis inte bra. Jag är ju sån” att har jag bestämt att göra en sak varje dag, så vill jag inte ha avbrott, men det är som det är. Kvällen är ju lång, men jag är trött och regnskurarna kommer och går. Efter cykling känns det bra och muskler och leder mer stabila.
I tisdags eftermiddag och kväll kom Karin till mig. Så roligt det var. Vi har ju kontakt hela tiden min låtsassyster och jag, men det är så sällan vi hinner ses. Nu fick vi en lång stund med fika, promenad, middag och en massa prat.
Så har vi haft onsdagsträning med agilitybana. Jag byggde den sista banan som vi hade på Stina-kursen. Jag tycker att Jazz är imponerande duktig med en matte som viker sig och flämtar, när det är 3 hinder kvar och han fullföljer. Han kunde väl banan utantill till slut förstås. Aston fick springa i tunnlarna och slalom tills han blev nöjd. Det känns lite tråkigt att han inte får vara lika aktiv, men får han springa runt och nosa och bara göra en enstaka insats, så verkar han ändå ganska nöjd.
Igår var sista gången på tävlingslydnadskursen. Regnet vräkte ned, så vi tog först en lång stund teori inomhus. Anna kommenderade oss i linförighet, men en frusen och blöt Jazz tyckte att det var urtrist. Han drog sig lite efter, men sedan tog vi hindret och kastade lite boll och då kvicknade han till igen. Vi gick igenom rutan och den kan det nog bli lite kul att träna på. Dyngblöta kom vi hem vid 22-tiden. Då åkte alla kläder och sura hundtäcken direkt in i tvättmaskinen.
Idag har det varit MAMZ-träff hos Birgitta. 10 hundar bl.a. en av Evas valpar var med så det blev mycket lek. Aston var med, men tyckte att det blev väl stojigt ibland och då gick han undan och lade sig i något hörn. Det växlade mellan solsken och regnskurar. En liten stund satt vio ute och Eva och Birgitta visade och diskuterade rallylydnad, som är deras nya passion.

Planering i solen.

Hundlek.
Så ringde Fredrik från KS. Mina värden är dåliga. De håller sig i alla fall någorlunda stabila sedan 2 1/2 månad tillbaka då jag slutade med cancerbehandlingen den här gången. Dåliga är de i alla fall trots att jag tar epo varje vecka. Hb = 92, vita = 1,6, neutrofila = 0,8 och trombocyter = 17. M-komponenten är fortfarande 6 och det är jag tacksam för. För att slippa vara så trött och andfådd ska jag i morgon in till KS och få blodtransfusion. Oj vad jag kommer att kunna spurta i Märsta-Sigtuna på torsdag då. Tack, tack tack alla snälla blodgivare. Det är ni som hjälper mig och andra att få leva.